("nordvästpassagen"). Han åtföljdes på resan af bl. a. Chamisso och Eschschöltz, upptäckte flera öar i Stilla hafvet samt det efter honom uppkallade Kotzebues sund, men tvangs af sjukdom att återvända hem, just då han ämnade intränga i Ishafvet (1818). Under en ny jordonisegling 1823-26, som företogs hufvudsakligen i handelspolitiskt syfte, upptäckte han några mindre öar i Stilla hafvet. Sina färder skildrade han i reseberättelserna Entdeckungsreise in die Südsee und nach der Beringstrasse etc. in den jahren 1815--18 (1821) och Neue reise um die welt in den jahren 1823-26 (1830; "Resa omkring jorden åren 1823-26", 1830). De vetenskapliga resultaten af K:s resor bearbetades af E. Lcnz och J. Fr. Eschschöltz. - 3. Moritz von K., den föregåendes broder, rysk militär, f. 1789 i Estland, d. 1861 i Warschau som generallöjtnant och (sedan 1855) medlem af ryska senatens polska afdelning, medföljde som sjökadett Krusensterns jordomscgling 1803-06 (se K. 2), deltog som landtofficer i fälttågen mot Napoleon I, var aug. 1812-apr. 1814 fransk krigsfånge och skref därom Der russische kriegsgefangene unter den franzosen (1815). Han skildrade 1819 äfven sitt deltagande i en rysk beskickning till Persien 1817. - 4. Paul von K., den föregåendes broder, grefve, rysk militär, f. 1801, d. 1884 i Reval, deltog i 19 fälttåg vid ryska armén, var under Krimkriget (1853-56) generalstabschef vid Donauarmén och utmärkte sig särskildt vid ryssarnas öfvergång öfver Donau och försvaret af Sevastopol. Han blef slutligen fältmarskalk och medlem af statsrådet, var 1862-74 generalguvernör i ryska gränsprovinserna mot europeiska Turkiet och 1874-80 i Polen samt upphöjdes 1875 i ärftligt grefligt stånd. - 5. Wilhelm von K., den föregåendes broder, rysk diplomat, f. 1813 i Reval, d. där 1887, var rysk envoyé i Karlsruhe 1857-70, i Dresden 1870-78 och i Bern 1878-79 samt egnade sig därjämte dels anonymt, dels under pseudonymen W. A u-gustsohn åt skönlitterärt författarskap på tyska språket. Hans dramatiska stycke Ein unlarmher-ziger freund har uppförts på de flesta tyska skådebanor. K. utgaf äfven en metrisk öfv. af Alexandris samling rumänska folkdikter med titel Rumänische volkspoesie (1857), en biografi öfver sin fader (1884, se K. 1) och romanen Baron Fritz Reckensteg (2 bd, 1885). - 6. Alexander von K., den föregåendes broder, rysk målare, f. 1815 i Königsberg, d. 1889 i München, var militär till 1837, blef då elev vid konstakademien i Petersburg och erhöll 1884 pris för Warschaus stormning. Han vistades i Paris till revolutionens utbrott 1848, reste sedan i Nederländerna och Italien samt bosatte sig slutligen i München, där han utfört en mängd lifligt hållna bilder, som voro beställda af ryske kejsaren och hufvudsakligen behandlade ryssarnas bataljer i Sjuåriga kriget, i Schweiz, norra Italien och Finland 1808- 09. Bland K:s taflor må nämnas Slaget vid Pollava, Fäktningen på Teufelsbriicke, Striden vid Karstula och Tåget öfver Kvarken (de sistnämnda m. fi. i Vinterpalatset i Petersburg). 1. K. W-g. 2. Wbg. 3-5. (V. S-g.) 6. (G-g N.) Kotzebues sund, en stor vik af Berings sund i nordamerikanska territoriet Alaska, n. om Seward-halfön. I dess inre del, mellan ön Chamisso och halfön Choris, ligger Eschscholtzviken med skyddad ankarplats, från hvilken vägen går till de nordvästra guldfälten. J. F. N. Kotzenau, stad (sedan 1895) i preussiska reg.-omr. Liegnitz (Schlesien), 4,014 inv. (1905). Järn-hytteverk (Marienhutte) med emaljeringsaustalt, maskin- och metallvarufabrikation. J. F. N. Kotzenkopf. Se Kitzbühlalperna. Koudaälf [kåo'da-], fi. Koutajoki, ry. Kovda, utfaller vid Koudaby i Kandalaksviken af Hvita hafvet, har stort flodområde och tre stora källarmar: Tuntsajoki, Oulankajoki ochTuoppajoki. (Med Kitka-grenen är längden omkr. 340 km.) Tuntsajoki upprinner på Värriötunturi fjäll, är på långa sträckor af sitt öfre och mellersta lopp mycket lämpad för båtfart, har delvis goda skogar vid stränderna (mest gran), är en god flottningsled, men har öde stränder (endast en by, Kurtti).' Oulankajoki och dess biflod Savina rinna i mycket djupa och särdeles natursköna canondalar (afsedda till "nationalpark") och förena sig med den vattenrika Kitka-joki (delvis canondal), från de stora Kitkasjöarna; god flottningsled. Oulankajoki tömmer sitt vatten i den långsmala, fjordlika, 128 m. djupa Paana-järvi, hvarifrån vattnet strömmar till den vida Pääjärvi, på ryska sidan af gränsen. Vid Oulankajoki och Paanajärvi anstå kopparmalmer. Pääjärvis och Paanajärvis stränder äro väl bebyggda; på den förra håller ett svenskt stockbolag bogser-ängare. Tuoppajoki hämtar vattnet från den stora ödem arkssjön Tuoppajärvi i norra Karelen. Från Pääjärvi rinner den förenade Koudaälf genom flera sjöar och bildande flera forsar till Koutajärvi, upptagande under vägen Tuntsajoki. Koutajärvi (ry. Kovdozero) är en 584 kvkm. stor, holmrik sjö, som från s. mottager en vattenstråt med flera vida sjöar från en starkt försumpad trakt. K. har i sin mynningsdel synnerligen goda laxfisken; laxen går icke uppför Kivakkafors till Paanajärvi. Många sjöar (Tuoppajärvi, Tavajärvi m. fl.) äro mycket fiskrika. Den ryska andelen af flodområdet har ännu mycket goda skogar. J. E. R. Kouniakary, hufvudort i Kaarta (se d. o.). Kous, sjöv., detsamma som kaus (se d. o.). Kousso, bot., farm. Se Ku s so. Koutajoki [kåo'ta-], flod. Se Koudaälf. Koutajärvi [kåo'ta-], sjö. Se Koudaälf. Kôu-tôu. Se Kotau. Kovalevsky. 1. Aleksandr K., rysk zoolog, f. 1841 i Dünaburg, d. 1901 i Petersburg, blef efter vidsträckta vetenskapliga resor utnämnd till professor och akademiker i Petersburg. Genom en rad glänsande undersökningar lämnade K. de första betydelsefulla embryologiska bevisen för den då blott få år gamla darwinismen. Särskildt väckte hans arbeten rörande sjöpungarnas och lansettfiskens utveckling (Entwicklungsgeschichte der einfachen ascidien, 1866, och Entwicklungsgeschichte des