Kozelets [kåṡē-], stad i ryska guv. Tjernigov, vid Oster, en biflod till Desna. 5,160 inv. (1897). Kozelsk [kåṡe'lsk], kretsstad och flodhamn i ryska guv. Kaluga, vid Sjizdra, en biflod till Oka. 5,908 inv. (1897). Oljekvarnar samt tillverkning af segelduk, tågvirke, läder m. m. (J. F. N.) Koziebro'dski [kåtsie-], W l a d i s l a w, polsk grefve, färfattare, f. 1839, d. 1893. deltog i upproret 1863 och måste därefter tillbringa några år i utlandet. Efter återkomsten till Polen egnade han sig åt novcllistiskt och dramatiskt författarskap, som på sin tid var tämligen omtyckt, men saknade egentligt litterärt värde. A-d J. Kozienice [kåtsieni;tse]. Se K o s e n i t z y. Kozlov [kaṡlå'ff]. 1. Kretsstad i ryska guv. Tambov, vid Ljesnoj-Voronesj, en biflod till Don, samt järnvägarna från Moskva till Azovska sjön och Saratov. 41,555 inv. (1897). Staden leder sitt ursprung från ett litet kloster, som anlades där 1627. Belägen i en mycket fruktbar trakt vid stora vägen till Astrahan samt genom Don egande segelbar förbindelse med Svarta hafvet, blef staden snart en framstående handelsplats, hvars handel (hufvudsakligen med jordbruksalster och boskap) ytterligare ökats genom järnvägarna. Öfver 50 fabriker finnas i K. -- 2. Se Eupatoria. 1. (J. F. N.) Kozlov [kaslå'ff], Ivan Ivanovitj, rysk poet, f. 1779, d. 1840, var först militär, sedan eivil tjänsteman. Ett slaganfall 1818 gjorde honom oförmögen till statstjänst, och tre år senare blef han fullständigt blind. Hänvisad till litterär verksamhet och begåf-vad med ett ofantligt minne (han kunde utantill nya testamentet, Byrons och W. Scotts dikter samt stora delar af Dante, Shakspere och Racinc), skref han efter Byrons mönster de poetiska berättelserna Tjrrnets (Munken, 1824), Knjayinja Xatalija Uorisocna Dol-gorukuja (1829) och Bezumnaja (Den tokiga, 1830). Utan större originalitet, var K. en fint bildad och poetiskt kännande konstnärsnatur, som genom öfversättningar och efterbildningar - särskildt från engelskan - icke varit utan inflytande på den ryska vitterheten. Hans dikter utkommo 1833 (4:e uppl. 1892). A-d J. Kozlowski [kätswå'vskij, Jözef Anton o-yitj, polsk-rysk tonsättare, f. 1757 i Warschau, d. 1831 i Petersburg, deltog i turkiska kriget och kom då i gunst hos furst Potemkin, som tog honom med till Petersburg, där K. blef hofkapellmästare. Förutom åtskillig skådespelsmusik komponeiade han mycket omtyckta polonäser, bland hvilka en för kör och orkester ("Segerrop må ljuda") länge gjorde tjänst som rysk nationalhymn, vidare några mässor, ett tedeum, 2 rekvicm, sånger m. m. E- F-t. Kozlo'vskij fkas-], Michail Ivanovitj, rysk bildhuggare, f. 1753, d. 1802, var elev af akademien i Petersburg, utbildade sig vidare genom en längre tids vistelse uti Italien och blef 1794 professor i Petersburg. Bland hans arbeten må nämnas ett Monument öfver furst Suvorov, Simson (vid den stora vattenkonsten i Peterhof) och Minnesvård öfver kejsarinnan Katarina II. Kozma Minin. Se M i n i n. Kozmian [ku'smjan], K a j e t an, polsk författare, f. 1771, d. 1856, har i Stefan Czarniecki (epos i 12 sånger, 12,580 rimmade alexandriner, Posen, 1858) skildrat kriget emot svenskarna 1655-60. Se Jensen, "Svenska bilder i polska vitterheten" (1904). Kozmin. Se K o sch m i n. Kozoku, prinsar och prinsessor af japanska kej-sarfamiljen. Se Japan, sp. 1271. Kózuka, japansk svärdknif, med aflångt fyrkantigt fäste. Kozukan stickes in i den för densamma afsedda öppningen i parerplåten tsuba (se d. o.). Jfr Svärd. Koärt, bot. Se Vi g n a. Koön, ö i Kattegatt, Göteborgs och Bohus län, ö. om Marstrandsön, tillhör staden Marstrand och är i jordeboken uppförd till 1 mtl. Ön har en areal af omkr. 705 har, är i allmänhet klippig, i synnerhet på den västra, för hafsvindarna utsatta sidan, men har äfven flera vackra partier med rik vegetation, särskildt i n., dar de natursköna gårdarna Backudden och Rosenlund ligga, omgifna af vackra parker. På västra sidan, midt emot Marstrand, ligger badorten Arvidsvik (se d. o.). kr. (Kr.), förkortning för krona (mynt). Kra. 1. Ett ncgerfolk. Se K r u. - 2. En landtunga. Se K r a h. Kraak [kräk], Ivar, språklärare, f. 1708 i Köpenhamn, d. 1795, blef 1738 språkmästare i franska, spanska och engelska vid Lunds universitet, hvilken befattning han skötte till 1781, med undantag af en vistelse 1740-48 som translator publicus i Göteborg. K. . utgaf bl. a. La grammaire fran-faixe (1746; 3:e uppl. 1788), Engelsk grammatik (1748; 3:e uppl. 1789) och English miscellanies (1748; 2:a uppl. 1785). Kraakeröy [krå-], förr K r a g e r ö, en 18,2 kvkm. stor ö i Glemminge pastorat, Smaalenenes amt (Norge), belägen vid Glommens utlopp och omsluten af denna flod. Jämte angränsande öar bildar K. en socken med 2,641 inv. (1900) och med betydlig fabriksdrift. På och vid K. finnas fort och utanverk hörande till Fredrikstads fästning; så funnos här 1814 flera mindre batterier med en truppstyrka af 1,200 man. Denna retirerade och uppgaf utan svärdsslag verken 3 aug. 1814, då 5,500 man svenskar landstego. Dagen därpå tvang ett under natten å K:s norra udde uppkastadt svenskt batteri, i förening med elden från svenska kanonslupar, Fredrikstads fästning att ge sig. O. A. ö. Kraal [kräl], holländsk benämning på hotten-totternas och kaffrernas byar. Se Hottentotter och K a f f r e r, sp. 545 o. fig. 3. Krabat (förvrängning af kroāt), eg. våldsam och oregerlig sälle (med anledning af kroaternas vilda framfart under trettioåriga kriget). Krabb (Krapp), sjöv., säges om sjön, då vågorna äro höga, korta och toppiga. L. H.* Krabba, bygnk. Snedt uppstigande kanter, t. ex. å tornbetäckningar, gafvelrösten o. d., prydas i den gotiska byggnadskonsten och jämväl konstslöjden ofta med räckor af små, framspringande, starkt krökta eller sammandragna blad med utåt eller, oftare, uppåt böjda spetsar. Formen öfveiensstäm- Ord, som saknas under K, torde sökas under C.