Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kozelets ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1163
Krabbasnår-Krabbe
1164
mer på det hela med de enskilda bladen i korsblomman
(se d. o.). Med hänsyn till dessa räckor af efter
hvarandra liksom krypande partier, "krabbor",
kallas krabban äfven krypblomma. Krabbor förekomma
i Sverige t. ex. å Linköpings domkyrkas sydvästra
portal. De förekomma f. ö. ofta i Sverige å kyrkliga
inredningsföremål från gotikens tid. TJpk.*
Krabbasnår, en svensk, hufvudsakligen i Skåne
bedrifven all-mogeväfnad, å hvilken mönsterfigurer
åstadkommas genom insnärj-ning för hand af tjocka
Krabba,
olikfärgade yllcinslag
mellan de finare med skyttel inväfda bottenskotten,
som äfvenledes äro af ullgarn. Varpen består liksom
i de flesta allmogeväfnader af tvin-nadt bomullsgarn
och döljes fullständigt af de tätt
Krabbasnår. (Nordiska museet.)
hopslagna bottcnskotten. Krabbasnår skiljer sig från s
k. d u k a g å n g s v ä f n a d (se d. o.) däruti,
att dess varptrådar icke afbinda fasonskotten,
såsom fallet är i dukagångsväf (där hvarje 4:e,
5:e eller 6:e varptråd verkställer af bindning),
hvarför man också till denna väfart bör välja
mönstereffekter med mindre bredd utsträckning än
till dukagångsväf. &. A. W. KrabbeV J ö r g e n,
svensk friherre, son af danske ståthållaren i Norge
Ivar K. (se Krabbe, dansk adlig ätt 3), f. 1633
på Varberg, lämnade 1658 vid Skånes afträdelse
sin anställning i danska kansliet och blef svensk
undersåte. Han var genom sina släktförbindelser och
possossioner en af de mest betydande stormännen i
Skåne. 1664 introducerades han på riddarhuset under
namnet K. af K r a-g e h o l m och deltog i det
årets riksdag i Stockholm. 1676 blef han friherre
(ej introducerad). I det s. å. utbrytande kriget med
Danmark sökte K. påtagligen, i likhet med åtskilliga
ståndsbröder, att vända kappan efter vinden för att
därigenom trygga sina egendomar och sin ställning
i Skåne. Men följden blef den, att han anklagades
för hög-målsbrott, fängslades och 6 nov. 1676 af
en kom-missorialrätt dömdes att mista lif, ära och
gods. Dödsdomen verkställdes genom arkebusering,
i Malmö
26 jan. 1678; dock lämnade Karl XI hans
gods åt arfvingarna. K. slöt själf sin
ätt. Jfr M. Wei-bull, "Till Jörgen Krabbes
historia" (i "Samlingar till Skånes historia,
fornkunskap och beskrifning", 1870, sid. 43).
<A-s->
Krabbe (K. af Svaneby), svensk ätt från Västergötland,
som introducerades å riddarhuset med förre
ståthållaren Erik Bengtsson (f. 1582, d. 1634),
men utslocknade med hans sonson. Möjligen af samma
ursprung med denna är en ätt K., som 1779 upphöjdes
i svenskt adligt stånd och ännu foitlefver i Finland
(immatrikulerad 1818).
Krabbe, dansk adlig ätt, redan känd på 1300-talet;
den utdog i Danmark 1878, men lefver ännu i England
och Argentina.
1. Ty ge K., f. 1474, d. 1541, följde redan 1497
som konung Hans’ "småsven" med på tåget till Sverige
och likaledes flera gånger senare. Omkr. 1507 blef
han fogde på Hälsingborg och öfverfall härifrån 1510
svenske höfdingen Åke Hansson Tott i Fantehålan
samt nedhögg honom och alla hans män. 1512 blef
han riksråd, men upprörd öfver, att Kristian II 1520
tog ifrån honom Hälsingborg, var han 1523 en af de
främste ledarna vid konungens fördrifvande, blef
därefter niarsk och återfick sitt län. Då Sören
Norby 1525 föll in i Skåne, måste K. draga sig
tillbaka till Malmö; men s. å. vann han jämte
J. Rantzau segrarna vid Lund och Bunketoftelund,
kufvade böndernas uppror med grymhet och
förföljde Kristian II:s anhängare oförsonligt.
Tack vare indragningen af N. Brahes gods fick han
medel att uppbygga sin präktiga borg Vegholm
och styrde senare i Skåne nästan som en konung.
1532 var det närmast han, som lagade, att lej den
till Kristian II blef bruten. Som det katolska
adelspartiets ledare yrkade han efter Fredrik I:s
död, att kungavalet måtte uppskjutas, och önskade ej
sonen Kristian III vald, emedan denne var protestant.
Hans förföljelse af reformatorerna i Skåne medverkade
väsentligen till grefvefejdens utbrott 1534, och
han nödgades nu aflägga trohetsed till Kristian II,
men bröt sitt löfte, då lybeckarna under Markus Meyer
13 jan. 1535 kämpade utanför Hälsingborg mot den
danske och svenske konungens trupper, i det han
från borgen lät beskjuta dem i ryggen och därigenom
framkallade deras nederlag. Efter genomförandet af
reformationen 1536 måste han afstå Hälsingborg åt
sin måg Peder Skräm, som var den nye konungens
man. Våldsam och själfrådig samt sniken efter
gods och guld, är K. en betecknande typ för dåtidens
adelsmän.
2. Erik K., den föregåendes son, f. 1510, d. 1564,
blef 1543 riksråd och användes i många
beskickningar till utlandet. Han utmärkte sig för
lärdom och intresse för vetenskaperna, gaf impulsen
till en ny upplaga af Saxo Grammaticus’ arbeten (i
Basel), öfversatte Valdemar II:s jylländska lag till
tyska och arbetade på en allmän lagbok för riket.
3. Ivar K., sonson af K. l, f. 1602, d. 1666,
fick befäl i kriget mot svenskarna 1643-45,
hvarunder hans gods Jordberga brändes af dem, och,
som befälhafvare i sunnanfjällska Norge,
1657 -58. Han opererade vid Göta älf och hade en
framgång vid Hjertum (se därom Stille, "Fälttåget i
Skåne och Halland 1657", 1905). K:s journal öfver
fälttåget förvaras i danska riksarkivet. K. blef
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
