1165 Krabbe-Krabbtaska 1166 1661 medlem af statskollegiet och var 1661-64 ståthållare i Norge. 4. Jörgen K., den föregåendes son. Se Krabbe, Jörgen, svensk friherre. 5. Otto K., sonsons son af K. 2, f. 1641, d. 1719, blef 1665 page och 16G9 kammarjunkare hos Fredrik III, som visade honom stor personlig ynnest till hans död. 1671 blef han amtman, sedan 1682 i Eoskilde, och dessutom stiftsamtman på Själland, 1695 geheimeråd och var 1703-17 medlem af konseljen. Ehuru personligen human och välvillig, ogillade han 1701 "vornedskabets" upphäf-vande på de privata godsen, men bidrog 1708 kraftigt till afskaffandet af grofva missbruk vid tionderäkningen, l, 2 o. 5. E. Ebg. Krabbe, dansk adlig ätt, känd sedan 1500, af annat ursprung än den föregående. 1. Peder K., f. 1755, d. 1807, utmärkte sig 1800 som kommendörkapten och chef på fregatten "Freja" i en strid i Kanalen mot 4 engelska örlogs-fartyg, då han själf konvojerade några danska handelsfartyg. Slutligen måste han ge sig, men återfick snart sitt skepp. 2. Oluf K., f. 1789, d. 1864, blef 1809 löjtnant, 1845 öfverstelöjtnant, anförde 1848 en bataljon i träffningarna vid Bov och Slesvig (där blef han sårad och tillfångatagen), utmärkte sig som öfverste och brigadchef 1849 i träffningen vid Ullerup i Sundeved och 1850 i slaget vid Isted, där han ko%m-menderade vänstra flygeln, samt under försvaret vid Mysunde. 1852 utnämndes han till generalmajor och tog 1860 af sked. 3. H a r a l d K., den föregåendes son, f. 13 mars 1831, blef 1857 med. doktor och 1858 assistent, 1880 lärare (senare professor) i anatomi och fysiologi vid Veterinser- og landbohöjskolen till 1902. Af hans större skrifter må nämnas: Erindringsord til föreläsning er över hestens anatomi (1885-89) och Huspattedyrenes, scerlig hestens, bygning og liv (1892). Därjämte redigerade han 1871-94 "Tidsskrift for veterinserer" och skref där bl. a. Värme-maaling hos husdyrene (1871). Särskildt gjorde han sig känd genom förtjänstfulla arbeten om intestinal-maskarna och påvisade, att hydatidsjukdomen hos människor på Island kom af en motsvarande sjukdom hos hundarna. 4. Kristofer K., den föregåendes kusin, dansk politiker, f. 20 juli 1833, blef juris kandidat 1859, var 1859-61 redaktör för en oppositionstidning i Odense och 1863 en kort tid för en annan i Köpenhamn. Under pseudonymen Saxo Politicus riktade han 1863 ett skarpt och kvickt angrepp på Halls politik. 1864 valdes han till medlem af folke-tinget, tog liflig del i förhandlingarna om grundlagens revision 1865-66 och senare om försvarets ordaande, deltog 1870 i grundläggningen af "förenade vänstern" och var folketingets talman 1870-83. Vid sidan häraf öfvade han väsentligt inflytande på sitt partis uppträdande - sedan 1877 "det moderate venstre" - och hade bl. a. del i härordningens revision 1880. Under mellantiden hade han 1868 blifvit overretssagförer, 1871 birkedommer och 1876 herredsfoged samt fick 1886 en befattning i Lys-gaards härad n. om Silkeborg. 1895 återvaldes han i sin gamla krets och slöt sig efter någon tvekan till det nya reformpartiet. Efter 1899 spelade han ånyo en roll som referent för viktiga utskott, t. ex. om sluten omröstnings införande; han var äfven den egentlige upphofsmannen till parlamentariska skattekommittén 1900 och valdes själf till medlem däraf. Efter systemskiftet 1901 blef han den ene af referenterna för rättskipningens omdaning, men vid reformpartiets sprängning 1905 slöt han sig till den radikala gruppen och var bestämd motståndare till rättsreformen i dess slutliga form (1908). Lika skarpt angrep han andra af justitieministern Albertis lagförslag, i synnerhet det om prygelstraffets införande (1905), och fordrade efter hans fall 1908, att ifrågavarande lagar skulle ändras för att kunna befrias från det dem åsatta "förbrytarmärket". I okt. 1909 öfvertog han försvarsministerportföljen i den nya radikala ministären Zahle och tog genast itu med genomförandet af de nya försvarslagarna. Han afgick l juli 1910 jämte den öfriga ministären, lät utnämna sig till kammarherre och lämnade härmed på grund af sitt partis missnöje sin plats i folketinget. K. har varit ifrig deltagare i den interparlamentariska unionen. 1881--92 egde han herrgården Hald vid Viborg och har visat stort intresse för utgräfningen och restaureringen af därvarande ruiner från medeltiden. 1-4. E. Ebg. Krabbe-Carisius, Hans, dansk diplomat af borgerlig släkt, f. 1771, d. 1845, antog 1831 namnet Carisius efter sin moder, blef 1794 legationssekreterare (1798-1804 i Stockholm) och 1814 sändebud i Stockholm, där han förde underhandlingarna både om af vecklingen af Norges statsskuld till Danmark (1819) och om en handelstraktat (1826). Maj 1831 -mars 1842 var han utrikesminister, utpräglad legi-timist och absolutist. E. Ebg. Krabbor, zool. Se Brachyura, Dromia, D r om i o p s i s och Krabbtaska. Krabbpungrättan, zool Se Pungråttorna. Krabbspindlar, zool Se Spindeldjur. Krabbtaska (Cancer pagurus L.), zool., en till afdelningen kortstjärtade (Brachyura, se d. o.) af de tiofotade kräftdjurens ordning hörande art. En annan likaledes i ekonomiskt hänseende anmärkningsvärd art är v anliga krabban (Carcimis mccnas L.). Krabban har mindre bredt, fyrsidigt skal, som i framkanten har fem starka, såglika tänder på hvar-dera sidan, medan krabbtaskan har vida bredare, nästan oval kroppsform samt tio trubbiga, tätt sittande tänder eller lober på hvardera sidan. Krabb- Krabbtaska (Carånus pagurus). taskan (se fig.) blir betydligt större och uppnår en längd af 12 och en bredd af 30 cm. samt en vikt af öfver 4 kg. Båda arterna förekomma allmänt i Nordsjön samt ned till Medelhafvet, där dock krabbtaskan Ord, som saknas under K, torde sökas under C.