1167 Krablit-Kraemer 1168 lär yara mindre allmän. Vid Skandinaviens kuster förekomma de från Finnmarken ned till Öresund och södra Kattegatt. De användas såväl till mat som till agn vid fiske. I Sverige är krabbfångstcn af ringa betydelse och idkas mest af gamla gubbar, som ej orka deltaga i fisket. I England drifvcs denna fångst i något större skala. Särskildt äro fiskelägena Cromer och Shering-ham i närheten af Yarmouth bekanta för sin krabb-fångst. Äfven från väst- och sydkusten af England införes betydligt af krabbor till Londons fiskmarknad, där hufvudsakliga försäljningen af krabbor uppges ega rum från maj t. o. m. aug. \7anliga krabban är i Medelhafvet, särskildt Adriatiska lagunerna, föremål för ett ej obetydligt fiske. Krabborna äro ytterst glupska och rofgiriga samt skona ingen dom underlägsen varelse, ej ens sina likar. De uppehålla sig ständigt nära stränderna; då ebben inträder, krypa de ned i hålor under stenar och dylikt samt ligga där gömda, tills floden kommer. De röra sig åt sidan och med tämligen stor hastighet. Kunna de ej komma undan, resa de sig upp till själfförsvar och smälla hotande med gripklorna. De lefva af allehanda smärre djur, fiskyngel o. d. På kadaver skola de ej gå och påstås kunna fångas endast på lefvande bete. De fångas liksom hummern dels i flätade burar, dels med sänkhåfvar samt på nät. I Kattegatt sker fångsten hufvudsakligast under hösten och vintern. K- L. O J-o.) Krablit Forchhammer, miner., oren ortoklas inneslutande kvarts och andra mineral. A. Ung. Krach. Se Krasch. Kradibia cowäni, zool., en fikonstekel. Se Insekter, sp. 708. Kraemer, von, svensk-finsk adlig, urspr. westfalisk släkt, som härstammar från borgmästaren i Arensburg på ösel, sedermera landtrådet å ön, N i-kolaus Krsemer, som adlades 1C91. Hans sonsöner blefvo 1756 introducerade med namnet von K. En gren af ätten immatrikulcrades 1818 på finska riddarhuset; en annan fick 1837 svensk friherr-lig värdighet, men utgick på svärdssidan 1903. 1. Robert Fredrik von K., friherre, landshöfding, f. 20 aug. 1791 på Gammelgård i Lampis socken, Tavastehus län, Finland, d. 25 maj 1880 i Uppsala, utnämndes 1808 till fänrik vid Andra lifgrenadjärrege-mentct och transporterades 1810 till Andra gardesregementet, som hon som bataljonsadjutant medföljde på 1813-14 års fälttåg i Tyskland, Danmark och Norge. K. blef 1826 major i generalstaben och chef för 4:e infanteridivisioncns stab och utnämndes 1830 till landshöfding i Uppsala län. Bland de många särskilda åtgärder, .som under hans långvariga styrelsetid kommo länet eller delar däraf till godo, i väsentlig mån eller h. o. h. på hans initiativ, må nämnas uppmuddringar af Fyris , Enköpings- och örsundsåarnas nedre lopp och passagerna vid Eriks-sund och Staket samt bildandet af bolag för ångbåtsförbindelse med Stockholm för Uppsala, Enkö- ping och örsundsbro; borttagandet af alla större och en mängd mindre backar å allmänna landsvägarna; ett 40-tal sjösänkningar samt upprensningar af vattendrag, hvarigenom tillsammans omkr. 25,000 tid jord blefvo odlingsbara; häradsbrandstodsföreningar-nas utbytande mot ett liknande bolag för hela länet (1844). På K:s initiativ framställdes till rikets ständer de för hela landet betydelsefulla k. propositionerna 1840 om upprättandet af ett landtbruksinstitut vid Ultuna, 1844 om stamholländcriers uppsättande i olika delar af riket och 1856 om en geologisk undersökning af fosterjorden. Flera af ofvannämnda all-ni än nyttiga företag erfordrade offentliga penninganslag, för hvilkas utverkande K. måste energiskt använda hela sitt inflytande hos regeringen samt vid1 riksdagarna. Vid dessa insattes han flera gånger af ridderskapet och adeln till led. i utskott, såsom statsutskottet 1844 och 1847 samt särskilda utskottet 1853 för brännvinslagstiftningen. Allmänna landt-bruksmötcn i riket tillkommo på grund af K:s motion-hös Landtbruksakademien. K., som 1844 undanbedt sig öfverståthållarbefattningen i Stockholm och som 1847 afböjt anbudet att bli civilminister, tog 1862 afsked från sin beställning som landshöfding och nedlade 1861 ordförandeskapet i styrelsen för Ultuna landtbruksinstitut, hvilket han sedan början af institutets verksamhet (1848) innehaft. 1866 lät han trycka och bland vänner utdela Mina lefnadsminnen, tecknade år 1S66. 1837 hade han blifvit friherre. Lädet visade honom sin tacksamhet bl. a. därigenom, att dess hushållningssällskap 1863, med särskild tanke på hans kraftiga åtgärder till lindring af nöden under missväxtårcn 1844-45, beslöt bildandet af "Landshöfding von Krarmcrs understödsfond för missväxtskadade inom Uppsala län". K. var led. af Krigsvet. akad. (1828) och hedersled, af Landt-bruksakad. (1844). - K:s dotter Charlotta (Lotten) Lovisa von K., f. 6 aug. 1828 på Djurgården i Stockholm, har gjort sig känd som skriftställarinna bl. a. genom diktsamlingarna Dikter (1863), A ekor der (1870), Nya dikter (1882), Fragment jämte andra dikter (1902), den nyrationalisti-ska lilla skriften Tankar i religiösa ämnen (1866), de novellistiska skisserna Fanlasiklängcäjcter kring verklighetens stam (1865), reseskildringen Bland skotska berg och sjöar (1870) samt dramerna Strid (1860), Felicia (1882) och Farna (1893, 1902). Hon uppsatte tidskriften "Vår tid", af hvilken tre årgångar utkommo (1877-79). 2. Anders Robert von K., friherre, son till K. l, skriftställare, riksdagsman, f. 6 febr. 1825 i Stockholm, d. där 13 mars 1903, aflade i Uppsala studentexamen 1841 och kansliexamen 1843, blef underlöjtnant vid Andra lifgar-dct 1844, löjtnant 1847 och kapten 1858 samt tog afsked som major armén 1865. K. blef fri-h^rre vid faderns död, 1880. Han bevistade alla riksdagarna 1850-66, var 1877-94 representant i Första kammaren för Alfs- Ord, som saknas under K, torde sökas under C.