1171 Krafft 1172 1719 (han tog ej introduktion), och hans utnämning till hofintendent, 1720. K. utgick från Ehrenstrahls riktning, som han dock betydligt omdanade genom strängare teckning, lugnare färg och något kärfvare framställning. Haas tidigare arbeten utmärkas af flera betydande förtjänster samt andas en viss ädelhet och finhet, egenskaper, som göra sig gällande äfven i åtskilliga af hans senare verk, sedan hans färg fördunklats, hans karnation fått en dragning i grågrönt samt hans skuggor falla tunga och hårda. Den allmänna stiltje i konstförhållanden, som olycksåren under Karls sista tid framkallade, kunde ej heller undgå att verka menligt på K-o konstnärskap. Många af arbetena från hans senare skede äro sålunda kallt och vårdslöst utförda samt göra ett frånstötande intryck. En tid hade hans karnation en dragning åt tegelrödt, som verkar särdeles obehagligt, men lyckligtvis ej behöll sig länge. - K:s arbeten äro mycket spridda. Hans största duk är Altartaflan i Kalmar domkyrka, som framställer Kristi nedtagande från korset och uppsattes 1712 (kompositionen är dock lånad från italiensk mästare). Denna och en större målning på Drottningholm, Minerva, som håller hertig Karl Fredriks porträtt i en medaljong, äro, så vidt man vet, de enda historietaflorna af hans hand. På Gripsholm finnas flera bilder af Karl XII (se Karl, sp. 969), af dem ett par särdeles utmärkta, äfvensom en mängd porträtt från hans ateljé, i synnerhet af tyska furstar; å Drottningholm bl. a. af Karl XII och af hans fältherrar. Prof af hans pensel ses ock i Uppsala konstmuseum samt i andra offentliga och enskilda gallerier. - Antalet af K:s lärjungar var synnerligen stort, och flertalet af dem har gjort sin mästare heder. Vi kunna som de mest framstående nämna Lundberg, Lör. Pasch d. ä., Swartz, Schröder, Arenius, alla sedan utbildade i utlandet. Se A. Hahr, "David von Krafft" (1900). -rn.« Krafft. 1. Per K. (d. ä.), målare, f. 16 jan. 1724 i Arboga, d. 7 nov. 1793, blef 1736 student i Uppsala, men började snart studera måleri i Stockholm. Han var elev af J. H. Scheffel, begaf sig till Danmark, där han fann en beskyddare i geheimerådct grefve Otto Thott, som satte honom i tillfälle att fortsätta sin konstutbildning i Tyskland och Frankrike, jämte det han gaf honom i uppdrag att kopiera utmärkta mästares arbeten. Till Paris anlände han 1755. Eoslin blef där hans egentlige lärare, och intryck från denne äro uppenbara i K:s arbeten från dessa år. Få Eoslins förord fick han kallelse till markgref-liga hofvet i Baireuth, där han 1762 utnämndes till professor vid målarakademien. Efter högst två års vistelse i Baireuth begaf sig K. till Italien, där han uppehöll sig 1764-65. Han tyckes sedan ha återvändt till Baireuth, blef af polske P. Krafft d. ä. Efter ett själf-porträtt. konungen Stanislaus II kallad till hofmålare - diplomet är dateradt Warschau 20 sept. 1767 -, men återvände hösten 1768 från Polen till Stockholm efter 21 års frånvaro. Där blef han genast en eftersökt porträttmålare. Med en af. samtida vitsordad stor förmåga att träffa likheten förenar han en säker, om ock ej skarp teckning, en blomstrande, mjuk färg och en behaglig uppfattning. Någon gång under hans senare år blef hans karnation betydligt blodfull och rödbrusig, en motsättning till den grönaktiga, bleka ton, som utmärkte hans främste medtäflare Pasch d. y. och i synnerhet Pilo. Däremot saknar K:s penselföring den eleganta lätthet, som tillhör de nämnde mästarna. Hans i Sverige målade porträtt ha en borgerlig, sund, rättfram karaktär. 1773 erhöll han professors fullmakt och valdes till led. af målarakademien. Under flitig utöfning af .sia konst fortfor K. att vara bofast i Stockholm till sin död. - Af K:s hand förvarar Nationalmuseets samling två porträtt af Gustaf IV Adolf som barn, genre-artadt hållna porträtt af målarens dotter och af ön äldre dam m. fi., Göteborgs museum eger ett förträffligt mansporträtt (uppges framställa 0. Kexel), konstakademien eger K:s själfporträtt (se fig.). På Drottningholm- finnes bl. a. ett intressant porträtt af en okänd dam (1772). På Gripsholm finnas Gustaf IV Adolf, Swedenborg, Bellman, Elis Schröderheim och hans fru, bondeståndets talman Anders Mattsson i helfigur m. fl. Andra bilder af framstående män lämnade K. i porträtt af Linné (Vet. akad.), Creutz, Torbern Bergman m. fl. Till hans yppersta arbeten hör hans hustrus porträtt. - Hans dotter, Maria Vilhelmina K., f. 1778, gift N or se us, d. 1828, var miniatyrmålarinna. Jfr A. Hahr, "En gustaviansk målare, P. Krafft d. ä." (1898). 2. Per K. (d. y.), den föregåendes son, målare, f. 1777 i Stockholm, d. där 11 dec. 1863, var elev af sin fader och af målarakademien, där han redan vid tio års ålder erhöll en belöning. Vid 19 års ålder målade han ett i föredragets bredd och friskhet lysande porträtt af L. J. Desprez (1796, konstakademien) och begaf sig s. å. till Paris, där han blef elev af David. 1800 hemsände han till akademien en sittande Bc-lisarins, en stående Ku-pido och en Paris. 1801 blef han agré af akademien. Genom honom fick man i Sverige för första gången kännedom om den davidska skolans stil, en sträng, åt skulpturens enkelhet syftande teckning, rund och stel modelle-ring samt lugn och dämpad färg, men på samma gång ett tydligt sträfvande efter storhet och kraft. K hade emellertid gjort en resa till Italien, där han studerade antikon och aftecknade "de bästa hufvud af Rafael". Han återvände till Paris 1803, blef led. af akademien 1805, återkom till hemlandet 1806, blef vice professor 1808 och ord. professor 1819. Han blef en ytterst alsterrik porträttmålare P. Krafft d. y. Efter ett själfporträtt. Ord, som saknas under K, torde sökas under C.