1175 Kraft-Krafternas parallellogram 1176 mera följda af våldsamma lavautbrott, under åren 1724-29 förödde en stor del af Myvatns-trak-ten. I närheten af K. ligger den fruktansvärda kratern V i ti (helvetet). C. R. (E. N-g.) Kraft, fys. mek., i fysisk-mekanisk mening oftast: orsak till rörelseförändring. Särskildt i sammansättningar förekommer emellertid inom fysiken ordet också i andra bemärkelser, t. ex. hästkraft, lefvande kraft, elektromotorisk kraft (se G a l v a-nisk elektricitet, sp. 657). Definierande mått på en mekanisk kraft k är den rörelseförändring, som den kan åstadkomma, och denna åter mä-tes af produkten utaf den påverkade massan, m, och dess hastighetsförändring i. acceleration, a. Det gäller alltså k = m. a. Accelerationens värde ett visst ögonblick mätes af gränsvärdet, då dt blir oändligt litet, utaf kvoten -^, där dt betyder en liten tid och rft? är den komposant (se Krafternas parallellogram), som måste sammansättas med hastigheten vid dt:s början för att åstadkomma en resultant lika med den vid dt:s slut förefintliga hastigheten. Accelerationen besitter en viss riktning d.v.s riktning, t. ex. längs banan, lodrätt nedåt, vid fritt fall, eller vinkelrätt mot banan, i riktning mot centrum (centripetalacceleration), vid likformig rörelse i en cirkulär bana. - Accelerationen måste alltid ha en kraft till orsak, hvilken kraft har samma riktning som accelerationen. En kropp, som ej påverkas af någon kraft, står antingen stilla eller rör sig, igångsatt af en redan upphörd kraftverkan, likformigt och rätlinigt. Kraft kan komma till stånd på många sätt. Vi ha t. ex. tryck- och dragkrafter mellan hvarandra berörande kroppar; attraktion eller repulsion på afstånd mellan elektriskt laddade kroppar. I alla fall söker kraften åstadkomma acceleration. Men en häst behöfver ju använda kraft för att hålla en vagn i rörelse med konstant hastighet? Ja, men då åtgår hans dragkraft för att kompensera hjulens friktion. Exempel som detta, en kropps rörelse utmed ett lutande plan, och följande: en tyngd kan utöfva tryckkraft på ett underlag, utan att någon rörelse kommer till stånd, föranleder oss att tillägga kraftbegreppet den vidare bestämningen, att en kraft kan förefinnas, utan att åstadkomma just den acceleration, som omtalats i definitionen, t. o. m. utan att åstadkomma någon acceleration alls, men då måste den i någon mån. resp. fullständigt, motverkas af en annan kraft. Öfver hufvud, om flera krafter verka på en fast kropp, så antingen annullera de hvarandras verkan eller verka tillsammans som en onda i en viss punkt anbragt kraft (r e s u 1 t a n t e n) af viss storlok skulle göra, eller som ett visst kraftpar (se C o u p l e). Resultanten till krafter, som äro anbragta i samma punkt, beräknas med hjälp af satsen om krafternas parallellogram (se d. o.). En krafts storlek kan naturligtvis beräknas, om den acceleration mätes, som kraften ger en uppmätt massa. Mätes accelerationen i cm. per sekund och massan i gr., blir kraftens mätetal angifvet i enheten dyn. Den kraft (en kraftgram), hvarmed jorden attraherar massan l gr. vid jordytan Er = omkr. 981 dyn, ty hastigheten vid fritt fall (se Fallrörelse) växer på l sekund (dt = 1) med dv - 981 cm. per sekund och -r- blir alltså = 981. Vanligen bestämmas eller mätas krafter genom kompensation medelst redan bekanta krafter, t. ex. spänningen i en viss fjäder, hvars böjning observeras, eller balansverkan af vikter på en våg. R-r H. Kraft, A dam, bildhuggare. Se Krafft, sp. 1173. Kraft. 1. Anton K., bömisk violoncellist, L 1752, d. 1820 i Wien, hade från 1778 anställningar i furstliga kapell samt skref en mängd kompositioner för violonccll och baryton. - 2. Nikolaus-K., den föregåendes son och lärjunge, f. 1778 i Eszterhåz, d. 1853 i Stuttgart, där han 1814-34 var anställd i hofkapellet, var äfven framstående vir-' tuos och tonsättare för violoncell. A. L«* Kraft, Jens Edvard, norsk statistiker och litteraturhistoriker, f. 22 dec. 1784 i Kristiansand, d. 21 juli 1853 i Mandal, blef student i Köpenhamn 1POO, tog 1808 juridisk ämbetsexamen och fick anställning som translator vid "prise-retten" i Kristiansand. 1817 blef han fullmäktig i Indredeparte-mentet, 1822 byråchef i Finansdepartementet och' 1828 expeditionssekreterare i Revisionsdepartementet. 1832 utnämndes han till "sorenskriver" i Mandals sorenskriveri. Skrifter: Almindeligt literatur-lexicon for Danmark, Norge og Island (1818-19; tills, med R. Nyerup), Topographisk-slnlistixk beskri-velse över kongeriget Norge (6 bd, 1820-35; ny uppl., af bd l-4, 1838-40), Historisk-topographisk haandbog över kongeriget Norge (1845-48) ock Norsk forfatterlexicon, 1814-1856 (ett postumt arbete, som fortsattes och utgafs af K. K. A. Lange m. fl. 1856-63). Tills, med J. Kr. Borg uteaf K. de sju första årgångarna af den topografisk-historiska tidskr. "Budstikken" (1817-26). O. A. ö. Kraft, Eduard Friedrich Gustav, tysk skogsman, f. 18 aug. 1823 i Klausthal, d. 9 jan. 1898, verkade i preussisk statstjänst och var vid sia> död obcrforstmeister (öfveriägmästare) i Hannover. K. är bekant genom flera 1882-90 utgifna skrifter om gallring och Ijushuggning i skogsbestånden. Han indelade trädindividerna i beståndet alltefter deras utveckling i 5 stamklassur, de s. k. K r a f t s k a stamklasserna, som kunna betecknas med orden förhärskande, härskande, medhärskande, behärskade och undertryckta träd. De kraftska stamklas-serna ha i större eller mindre grad tagits till utgångspunkt för systematiska gallringsundersökningar vid skogsförsöksanstalterna i olika länder. G. Sch. Kraft, Frederik Karl Julius, dansk målare, f. 8 okt. 1823, d. 25 okt. 1854, studerade vid konstakademien i Köpenhamn och målade landskap med en för sin tid ovanligt frisk omedelbarhet i luftstudiet. Fcergdunden ved Jczgerspriis (1848) eges af konstmuseet, hans sista större arbete, Parti vid Como~ sjön, finns i Moltkeska samlingen. l*ii. W.* Kraftcentral, tekn. Se Kraftstation. Krafternas parallellogram, Kraftparallellogram, fys., mek., är en figur, med hvars tillhjälp man uppsöker en kraft c, sådan att den kan ersätta två gifna krafter a och 6, som äro anbragta i samma punkt P. Man kallar c resultanten till a och b och säger sig ha sammansatt krafterna a och b. Krafternas parallellogram kan äfven användas för att ersätta kraften c med två andra a och b, eller, som Ord, som saknas under K, torde sökas under C.