1741 i Åbo till filos. magister, utnämndes 1746 till docent i ekonomien, blef rektor i Björneborgs skola 1748 och var 1755-58 e. o. professor i matematik vid Åbo akademi. Bland K:s många ekonomiska skrifter må nämnas Utdrag af academiska föreläsningar till landthushållningen (1747), Tankar om hushållningens upphjelpande i Carelen (1756), Tankar om den vanmagt, uti hvilken finska landtman sig befinner (1761), Tankar om svedjande (1765), Tankar öfver spannemåls- och penning ebiisten (1786) samt Tankar om kringstrykande tiggare (1787). K:s ekonomiska vyer voro föga omfattande: tvång var enligt hans mening välmågans bästa befordrare. Se A. Hultin, "Finlands litteratur under frihetstiden" (T, 1906). M. G. S. Kraftmaskiner l. Motorer, mek., äro maskiner, medelst hvilka mekaniskt arbete utvecklas och öfverföres till arbets- l. verktygsmaskiner, uppfordrings- och andra transportanordningar e. d. Kraftmaskinerna, som ha en utomordentligt stor och viktig användning, äro af många olika slag, såsom vattenmotorer (vattenhjul, vattenturbiner, vattenpelarmaskiner, skopverk, strålapparater etc.), vindmotorer (vinghjul å väderkvarnar och en del pumpverk), värmemotorer (ångmaskiner, ångturbiner, gasmaskiner, fotogenmotorer, dieselmotorer, spritmotorer m. fl.) samt elektromotorer. De sistnämnda ha på senaste tiden vunnit en synnerligen viktig användning vid förvandling af elektrisk energi i mekaniskt arbete. Den af t. ex. vatten- eller ångturbin genererade mekaniska energien förvandlas uti elektrogeneratorer i elektrisk energi, som sedan utan öfverdrifven kostnad kan genom smäckra ledningar af koppar öfverföras till och nyttiggöras i elektromotorer å orter belägna ända till flera hundra km. ifrån den plats, å hvilken den elektriska energien genereras. Utom de fasta kraftmaskinerna användas flyttbara motorer i stor skala. De viktigaste bland dem äro: lokomotiv, fartygsmaskiner, spårvägs- och automobilmaskiner, lokomobiler och flygmaskiner. Inom den moderna krigstekniken spela värmemotorer och elektromotorer en viktig roll. O. E. W. Kraftmätare, mek. Se Dynamometer 1. Krafto. Se Sachalin. Kraftpar, mek. Se Couple. Kraftparallellepiped, mek. Vid sammansättning af tre, icke i samma plan fallande krafter, som verka i en punkt, anges resultanten till storlek och riktning genom diagonalen till en parallellepipcd (se d. o.), hvars kanter motsvara de tre krafterna. En sådan figur kallas kraftparallellepi-ped. (R—r H.) Kraftparallellogram, fys. o. mek. Se Krafternas parallellogram. Kraftpolygön, mek. Se Polygon. Kraftpunkter, filos. Se Atom 2. Kraftrot, farm. Se Ginseng. Kraftsamlare 1. Ackumulator, tekn., i vidsträckt mening hvarje anordning, som af ser uppsamling af energi för användning till visst ändamål. Ett svänghjul på en ångmaskin, en dammsjö, som magasinerar vatten till en kraftstation, äro sålunda i denna mening "kraftsamlare". Särskildt äro att märka två tekniska inrättningar af detta slag, den elektriska ackumulatorn och den hydrauliska tryck-vattensamlaren. Ang. den förra af dessa se Ackumulator och Ackumulatorbatteri. Tryckvattensamlaren användes vid arbetsöfverföring medelst tryckvatteri och består i princip af en behållare, som upptager det från anläggningens pumpverk kommande tryckvattnet och fördelar det till motorerna i nätet under ett konstant tryck. Behållaren kan vara utförd som en stående och enkelverkande arbetscylinder, hvars kolf är belastad med vikter. Stiger motorernas förbrukning utöfver hvad tryckvattensamlaren normalt levererar, sjunker den belastade kolf ven; i motsatt fall stiger den. JfrArbetsöfverföriig. G. H—r. Kraftska skolan i Stockholm, Storkyrkoförsamlingen, har sitt namn efter hofinstrumentmakaren Mattias Peter Kraft, en på sin tid mycket bekant mästare, som bl. a. förfärdigat K. M. Bcllmans nu i Musikhistoriska museet förvarade luta. Genom testamente af 13 maj 1807 förordnade Kraft, att hans förmögenhet, efter afdrag af åtskilliga legat, skulle användas "till grundläggning för en skoleinrättning för fattiga borgarebarns fria undervisning". Åt dåv. pastor primarius i Stockholm (sedermera biskopen i Västerås), G. Murray, uppdrog testator att ombestyra verkställigheten af hans vilja i detta hänseende, och sedan testamentsexekutör 1808 och 1809 aflämnat tillsammans 16,193 rdr 18 sk. b:ko uppgjorde Murray ett reglemente, hvari stadgades, att skolan skulle ha två klasser (för resp. 24 och 16—18 barn) med hvar sin lärare samt att lärjungarnas undervisning alltid förnämligast skulle ha afseende på deras framtida yrken och af språken i synnerhet det tyska språket läsas, sålunda ett slags realskola. Skolan öppnades i maj eller juni 1809 i samma lokal som församlingens fri- och fattigskola, från hvilken barn öfvergingo till Kraftska skolan som en högre läroanstalt (en folkskola i modern mening tillkom först efter folkskolestadgan 1842). 1847 tog sig sockenstämman på "folkskolestyrelsens" förslag det oråd före att låta Kraftska skolan uppgå i den nyskapade folkskolan, där både borgarsöner och andra skulle få en något högre undervisning än i själfva folkskolan, nämligen äfven i tyska och franska, geometri och "allmän grammatik". 1864 återställdes dock Kraftska skolan i sitt ursprungliga skick, och undervisningsämnen blefvo kristendom, svenska, tyska, engelska, aritmetik, geometri, historia, geografi, naturkunnighet, bokhålleri, välskrifning, ritning, sång och gymnastik. 1882 omlades undervisningen från 36 till 20 lästimmar i veckan, 1891 till 24 timmar; läroämnena äro ännu de ofvan uppräknade, hvartill komma ett par frivilliga. 1908 var skolans kapital 69,350 kr. Till dess understöd stiftades 1907 Kraftska sällskapet, hvars medlemmar mestadels äro f. d. lärjungar. S. å. var lärjungeantalet 39. Under dåv. rektorn dr R. A. Brandel bildades 1902 en musikkår i skolan, som vann färdighet och berömmelse och ledde till efterföljd i åtskilliga andra skolor. Ett annat drag i skolans uppfostringsmetod äro de årligen återkommande resorna inom Sverige och till grannländerna. Se R Brandel, "Hågkomster och erinringar om skolans stiftelse, stiftare och verksamhet" (i "Inbjudningsskrift till firande af Kraftska skolans 100-års jubileum". 1909). J. C. Kraftska stamklasserna, skogsv. Se Kraft, E. F. G., sp. 1176.