1181 Kraftskrifvare-Krag 1182 Kraftskrifvare, fysiol. Se E r g o g r a f. Kraftstation 1. Kraftcentral, tekn., inrättning för alstring af dynamisk eller elektrisk energi i form af mekanisk drifkraft, elektrisk ström o. d. Alltefter den kraftkälla, som användes, skiljer man mellan olika slag af kraftstationer, såsom ångcentral, dieselmotorcentral, vattenkraftstation. Energialstnn-gen sker medelst ett eller flera s. k. maskin-. aggregat, hvarmed förstås de i anläggningen direkt samverkande maskinerna betraktade som enheter för sig, t. ex. ångmaskin med tillhörande ångpanna, vattenturbin med direktkopplad elektrisk generator. Sedan arbetsöfverföring på elektrisk väg blifvit vanliga formen för kraftdistribution, ha elektriska kraftstationer blifvit allmänt förekommande anläggningar, icke minst i vårt land. Se Elektricitetsverk och Elektrisk arbetsöfverföring. G. H-r. Krafttryckplät, en vid några färgtrycksförfaranden använd tryckplåt, som - under det att de andra tryckplåtarna ge de olika färgerna - tryckes med en mörk färg för att ge själfva teckningen af bilden, sätta kraft i skuggpartierna och, om så erfordras, mildra alltför grella färger. Jfr Git o-kromi. J. Iltzg. Kraftvunnen, jur. Se Laga kraft. Kraftöfverföring. Se Arbetsöfverföring, Elektrisk arbetsöfverföring och Hj ul. Krag, gammal dansk (jylländsk) adlig ätt, känd redan på 1300-talet, utdöd 1763. 1. Otto K., f. 1611, d. 1666, gjorde 1630- 38 resor i utlandet och anlitades senare som sekreterare vid flera diplomatiska beskickningar, blef 1645 förste kanslisekreterare och 1653 riksråd. 1658 blef han tillfångatagen på Fyn af svenska trupperna, var under Köpenhamns belägring 1659 verksam för att skaffa proviant och utförde ett uppdrag till Braunschweig och Nederländerna. På riksdagen i Köpenhamn 1660 var K. den, som kraftigast häfdade adelns gamla makt, och kom därför gång på gång skarpt i strid med borgarståndets ledare, särskildt borgmästar H. Nansen. Efter enväldets införande blef K. kungligt råd och led. af den stora lagkommissionen, men hörde ständigt till de missnöjde, som hoppades på bättre tider för den gamla statsordningen. 2. Mogens K., den föregåendes broder, f. 1625, d. 1676, utmärkte sig under Köpenhamns belägring 1659 som öfverste för en kår studenter, unga handelsmän och handtverkare. 3. Erik K., f. 1620, d. 1672, blef 1653 förste kanslisckreterare och var 1660 under riksdagen i Köpenhamn mellanhand mellan konungen och riksrådet den af görande dagen (13 okt.), då det gällde att aftvinga det senare dess samtycke till det ärftliga konungadömets införande. Dessutom förde han protokollet under förhöret med Leonora Kristina 1663 samt blef 1669 geheirneråd och medlem af statskollegiet. 4. F r e d e r i k K., den föregåendes son, f. 1655, d. 1728, blef 1684 baron, 1695 stiftsamtman i Vi-borg, 1712 gehcimeråd och var 1713-21 ståthållare i Norge. Genom giftermålet 1690-1703 med Griffenfelds dotter Charlotta Amalia blef K. stamfader för ätten Krag-Juel-Vind-Frijs. 1-4. E. Ebg. Krag. 1. Niels K., dansk historiker, f. 1550, d 1602, blef 1575 magister i Wittenberg och 1588 juris doktor i Frankrike samt 1589 professor (den förste) i historia vid Köpenhamns universitet. Han användes därjämte i diplomatiska beskickningar, bl. a. 1593 till Skottland (där adlad), och utnämndes 1594 till kunglig historiograf. Hans skrift De republica lacedcemoniorum (1593) är ett samvetsgrant och för sin tid skickligt utfördt arbete; men som historieskrifvare hann han utarbeta blott An-nales Christiani III (1553-90), hvilket verk jämte Stephanius' fortsättning utgafs 1737 .af H. Gram och 1776-79 öfversattes på danska i 3 bd. Det har ännu betydelse som källskrift. 2. An d ers K., den föregåendes broder, läkare, f. 1553, d. 1600, tog 1585 med. doktorsgrad i Montpellier och blef 1586 professor i Köpenhamn. Han var en bland de förste, som sträfvade att göra den ramistiska filosofien gällande i stället för den gamla skolastiken och att framhålla Platon i motsats till Aristoteles. l o. 2. E. Ebg. Krag, norsk släkt. - 1. HansPeterSchnit-ler K., präst, historiker, f. 16 nov. 1794 i Meldals socken (Söndre Trondhjems amt), d. 18 juli 1855 i Eidsvold, blef student 1814, tog 1819 teol. ämbets-examen och innehade därefter prästerliga befattningar i åtskilliga delar af landet (Stod, Namdalen, Gudbrandsdalen, Fredrikshald och Eidsvold). Skrifter: Sägn, samlede i Gudbrandsdalen om slaget ved Kringlen 26de august 1612 (1838), Kort underretning om Frederikshalds by og dens krigshistorie (1848; flera uppl.) och Begrundet formening om Carl den tolvtes dödssted som et indlceg i sägen om hans döds-maade (i Langes "Tidsskrift for videnskab og literatur", bd IV, 1850). K. grundlade 1849 porträttgalleriet på Eidsvold. 2. PeterEasmusK., den föregåendes son, kgenjörofficer, f. 12 maj 1825 i Grong, d. 16 apr. 1891 i Kristiania, officer 1845 och kapten i ingenjörbrigaden 1870, ledde som arbetschef anläggningen af en rad kanaler och vägar. Han var ledamot af stortinget 1859-66, 1877-82 och gaf i en motion där 1860 impulsen till stiftandet af Central föreningen for legemsövelser og vaaben-brug. 3. HansHagerupK., den föregåendes broder, ingenjör, f. 29 aug. 1829 i Grong, d. 8 maj 1907 i Kristiania, officer 1852, tog som artillerikapten afsked 1866 och blef byråchef i vägstyrelsen och var 1874-1904 direktör för vägbyggnaderna. Han har förtjänsten af de betydelsefulla vägförbindel-serna mellan Gudbrandsdalen, Nordre Bergenhus' och Romsdals amt. K. deltog 1868 i upprättandet af Norges turistförening och tog initiativet till anläggningarna på Holmenkollen och Voksenkollen vid Kristiania. Hans staty (af G. Lserum) restes på Voksenkollen 1909. 4. Ole Herman Johannes K., den föregåendes broder, gevärskonstruktör, f. 7 apr. 1837 i Ord, som saknas under K, torde sökas under C.