som sannolikt härstammar från 1500-talet, utgöres af en hufvudbyggnad och två därmed sammanhängande flyglar, alla af tre våningars höjd, samt omges af breda och djupa vattengrafvar, vidsträckta trädgårdar och park. Till godset höra i Söfvestads socken 28 3/4 mtl, tax. till 1,976,800 kr. (1909), kvarn och tegelbruk m. m., 13,800 kr., i Bjeresjö socken 4 3/16 mtl, tax. till 252,500 kr., och i Hedeskoga socken 2 3/16 mtl, tax. till 103,000 kr. - K. tillhörde under 1300-talet släkten Duve l. Due, kom genom gifte till släkten Tott och sedan till Brahesläkten (till 1640-talet). 1642 ärfdes och löstes det af Otto Marsvin, gift med Metta Brahe, och genom hans dotter kom K. till Ivar Krabbe på Jordberga och sedan till dennes son Jörgen Krabbe (arkebuserad 1678). Efter dennes änkas död såldes godset 1704 till kungliga rådet grefve K. Piper, hvars hustru, grefvinnan Kristina (f. Törnflycht), iståndsatte slottet, som lidit stor skada under Karl XI :s danska krig, och förde där ett furstligt hof. Sedan dess har K., ehuru icke fideikommiss, stannat inom den grefliga Piperska släkten ända till 1897, då det efter grefve F. Pipers död öfvergick till dennes systerson, grefve Nils Brahe. Efter dennes död (1907) tillföll det brodern grefve Magnus Brahe. Wbg. Kragehulfyndet, från Kragehuls mosse vid Assens på Fyn, härstammar från järnåldern (måhända omkr. 500 e. Kr.) och består af svärd med kvarlefvor af skidor och skidbeslag, spjut- och pilspetsar samt fragment af till dessa hörande träskaft (en af dem har en längre runinskrift), knifvar, kammar, flinta, lerkärl, ett bronskärl m. m. Fyndet låg på ett djup af l-1 1/2 m. Se C. Engelhardt, "Kragehul mosefund 1751-1865" (1867). Kragerö. 1. Ö. Se Kraakeröy. - 2. Stad i Bratsbergs amt, Norge, ligger vackert på halfön mellan Kilefjorden och Hellefjorden, men har namn efter en därutanför liggande fjord mellan skogklädda fjäll. 4,900 inv. (1907). Betydlig handel och sjöfart. 71 fartyg om 29,111 ton och med 711 mans besättning (1908). K., som förut var en lastageplats under Skien, namnes första gången 1623 och erhöll köpstadsrättigheter med egen styrelse och privilegier 16 jan. 1666, men fortfor att lyda under Skien till 24 juni 1739, då K. genom k. res. fick tillåtelse att införa och förtulla utländska varor. 1801 byggdes och bestyckades ett försvarsbatteri vid K. 1808 uppförde borgarna ett batteri på Galgerodden och ett på Gunderholmen, hvilka efter 1815 fingo förfalla. I K. föddes 1808 A. M. Schweigaard (d. 1870), öfver hvilken 1883 restes ett minnesmärke. 2. O. A. ö. L. W:rson M. Krageväxter, bot., namn på afdelningen Corymliferae af fam. Compositae. Kragfågeln, Fläckiga, Chlamydodera maculata, zool., hör till fam. paradisfåglar inom tättingarnas ordning och fåglarnas klass. Till färgen är den mörkbrun, med en brungul fläck i spetsen på hvarje fjäder, undertill gråhvit. I nacken finnes ett slags krage af förlängda, rosenröda fjädrar. Fågelns längd utgör 28 cm. Arten är hemma i det inre af Australien och förekommer talrikt i den låga buskskogen vid slätternas kanter. Den bygger löfhyddor af omkr. 1 m. längd, som utvändigt bestå af riskvistar, hvilka äro vackert belagda med långa grässtrån och utsiras med musslor, skallar och ben af mindre djur o. d. Kvistarna kvarhållas i sitt läge af småstenar, som ordnas så, att mellan dem bildas en gång, hvaremot prydnaderna ligga i hög framför hvardera ingången. Prydnaderna sammanföras ofta från ganska aflägsna ställen och väljas med mycken omsorg; endast hvitblekta eller lifligt färgade saker användas. Denna egendomliga vana att bygga löfhyddor delar kragfågeln med öfriga arter af samma släkte äfvensom med andra medlemmar af familjen. C. B. S.* Kraghandske. Se Handske, sp. 1363. Kraghvalf. Se öfverkragning. Krag-Juel-Vind-Frijs. Se Friis 7-8 och Krag, dansk ätt, 4. Krag-Jörgensens gevär. Se Handeldvapen (tabellen), Jörgensen, E., och Krag 4. Kragparadisfågeln (Praktfulla l. Svarta paradisfågeln), Lophorhina superba, zool., hör till paradisfåglarnas familj, tättingarnas ordning och fåglarnas klass. Den har två breda, sköldartade, pilformiga fjäderkragar, af hvilka den ena är fäst på halsens öfre sida och består af breda fjädrar (de yttre af dessa räcka en half tum bortom vingarna), hvaremot den andra sitter på bröstets öfre del och utgöres af smalare, styfva fjädrar; båda kragarna kunna resas upp. Färgen är sammetssvart, med svagt purpurbrun anstrykning, den öfre kragen glänsande bronsfärgad, den nedre präktigt metallgrön, med fjäderspetsarna skimrande i koppar och guld. Hjässans, nackens och bakhalsens fjädrar äro stålblå, i spetsen prydda med ett purpurfärgadt band, ving- och stjärtpennorna stålblå samt undre kroppsdelarna purpursvarta, skimrande. Honan har öfre kroppssidan mörkbrun, den undre försedd med gulhvitbruna vågor, samt hufvudet och nacken svartbruna. - Denna praktfulla fågel lefver i Nya Guineas bergstrakter; dess lefnadssätt, fortplantning o. s. v. äro icke kända. C. R. S.* Kragsten (ty. kragstein, tragstein), bygnk., en från en väggyta framspringande sten, afsedd att tjäna antingen som stöd eller som prydnad. Jfr Konsol. - Kragstenskonstruktion. Se Bro (fig. sp. 195) och öfverkragning. Kragujevac [-vats]. 1. Län (okrug) i konungariket Serbien. 2,295 kvkm. 184,474 inv. (1908). - 2. Hufvudstad i nämnda län,- vid Lecpenica, en biflod till Morava. 15,596 inv. (1905). Gymnasium. Kanongjuteri, ammunitions- och vapenfabrik, arsenal. K. var intill 1842 de serbiske furstarnas residens. J. F. N. Kragödlesläktet, Chlamydosaurus, zool. Se Agamidae. Krah, Kra (Krao), äfven kalladt Isthmus, den landtunga, som förenar halfön Malakka med östra indiska halfön. Minsta bredden, mellan 10° och 11° n. br., är 70 km., men endast 42 km., om man beräknar bredden mellan staden K., där Pakchans aestuarium börjar, och mynningen af floden Tschumpong, hvilken är skild från det förra endast genom en 12 km. bred och 25-30 m. hög ås af paleozoisk skiffer. Förslag ha framställts att genom landtungan draga en för oceanfartyg tillgänglig kanal, hvarigenom vägen från Calcutta till Kanton skulle förkortas med 1,100, en resa från Mergui i Brittiska Burma till Bangkok med 2,200 km. Äfven har man föreslagit att bygga en järnväg öfver Isthmus. (J. F. N.)