1187 Krahmer-Kraina 1188 Krahmer, Gustav, tysk militär, skriftställare, f. 1839, d. 1905, blef 1861 officer vid ett infanteriregemente, deltog i fälttåget i västra Tyskland 1866, tillhörde 1871-88 generalstaben samt blef 1888 regementschef och 1892 generalmajor och brigadchef. Han tog 1893 af sked. Bland K:s arbeten, som omfatta hufvudsakligen ryska förhållanden, må nämnas Geschichte der entwickelung des russischen heeres von der thronlesteigung des kaisers Nicolai I. bis auf neuere zeit (1896-97), KritiscTie riickblicke auf den russisch-tiirkischen krieg 1877-78 (bearbetning af Kuropatkins "Lovtscha, Plevna und Schainova", 1885-'90) samt det gedigna arbetet Russland in Asien (7 dlr, 1898-1904). C. O. N. Kraich, biflod till Ehen (fr. h.), i Baden, utfaller nedanför Speier. 65 km. Efter K. benämnes Kraichgau, området mellan Neckar och Enz, och Kraichgauer bergland, nordlig fortsättning af Schwarzwald, som kulminerar i K ö n i g-stuhl (568 m.). J. F. N. Kraichgau, Kraichgauer bergland. Se Kraich. KråYlsheim [-hajm], C r a i l s h e i m, stad i wttrt-tembergska Jagstkretsen, vid floden Jagst och föreningen af flera järnvägar. 5,747 inv. (1905). Krain, kronland i kejsardömet Österrike, med titel hertigdöme, begränsas i n. af Kärnten, in. ö. af Steiermark, i s. ö. och s. af Kroatien, i v. af Istrien och Görz. 9,965 kvkm. 508,150 inv. (1900), 52 inv. på 1 kvkm. Utom Vindiska mark, som bildar sydöstra delen af landet, särskiljer man Öfre K., som tillhör Saveområdet och är alldeles omslutet af berg, särskildt i n. af Karavankerna (med Stou 2,239 m.) och i v. och s. af Juliska alperna (med Triglav 2,864 m.); Nedre K., som är nästan h. o. h. ett bergland, blott med en slätt, Gurkfeldslätten; det omfattar landet till h. om mellersta Save och till v. om öfre Kulpa, samt Inre K., som till största delen upptages af Karstbergen, som karakteriseras af sina egendomliga dalar, underjordiska floder etc. (se Karst). K:s viktigaste dal är Savedalen, som i Öfre K. utvecklar sig ur föreningen af två högdalar, Wurzendalen och Wocheindalen; dess bredaste del ligger n. om Laibach. Den genomströmmas af Save (l. Sau), som upprinner på Triglav och i K. har en längd af 193 km. Dess tillflöden äro Sora, Laibach och Gurk (fr. h.), Kanker och Feistritz (fr. v.). Den afvattnar nästan hela K.; endast på Karsts västra sluttning flyta några mindre floder till Adriatiska hafvet (Idria och Wippach till Isonzo och Reka-Timavo). Laibach genomflyter Adelsberggrottan (se d. o.). I Saves källområde ligga några vackra alpsjöar, men K:s mest bekanta sjö är den märkvärdiga Zirknitz-sjön (se d. o.). -- Klimatet är i Öfre K. ett kallt alpklimat, i Nedre K. däremot mildare, och naturen antar där mera sydliga drag. Den råaste och kallaste delen af K. är dock det af Karst uppfyllda Inre K. Öfver dess ödsliga vidder blåser ofta den våldsamma nordöstliga storm, som kallas bora (se d. o.). Medelårstemperaturen är i Laibach 9,4°, juli månads medeltemperatur 19,6°, januari månads -2,3°; nederbördsmängden stiger där till 1,800 mm. -- Befolkningen utgöres till största delen (94 proc.) af slovener (se d. o.); en tysk språkö bildar distriktet Gottschee (se d. o.); dessutom bo många tyskar i Laibach och i några andra orter. Religionen är den romersk-katolska. -- Af näringar är jordbruket viktigast (73,5 proc. af befolkningen lefva däraf), men fyller dock ej landets behof. Af hela ytan äro blott 4,5 proc. improduktiva ; men 44,4 proc. täckas af skog, och endast 14,2 proc. äro åkerjord; ängar och betesmarker upptaga 17 proc. hvardera. Jämte de vanliga sädesslagen odlas mycket majs, bohvete, hirs och hampa. Äfven vin och frukter produceras. I alpdalarna är boskapsskötseln hufvudnäring; äfven i öfriga delar är den af betydelse. Biskötseln njuter stor omvårdnad. Bergsbruket är i öfre K. betydligt och lämnar kvicksilfver, järn, brunkol, bly och zink. Viktigast är kvicksilfverbrytningen i Idria (se d. o.). 1908 framställdes där 5,716 dt. kvicksilfver till ett värde af öfver 3 mill. österrikiska kronor. Industrien är mindre betydande; den omfattar förnämligast järn- och stålverk, mekaniska fabriker, tillverkning af läder, glas, lervaror och snickeriarbeten m. m. K. exporterar hufvudsakligen skogs- och bergsbruksprodukter. -- Järnvägarna, omkr. 450 km., förmedla en liflig transitohandel på Italien. Af floderna äro Save och Laibach segelbara (inalles 139 km.). -- För den andliga odlingen sörja 378 folkskolor, 5 gymnasier, 1 högre och 1 lägre realskola, 1 lärar- och 1 lärarinneseminarium, 2 teol. läroanstalter, 1 landtbruksskola, 3 andra yrkesskolor och 1 handelsskola. -- K. delas i 12 förvaltningsdistrikt (bezirk), som lyda under landsregeringen i Laibach. Högsta domstolen är landesgericht i Laibach, andra instans kreisgericht i Rudolfswert och första instans 31 bezirksdomstolar. Landtdagen består af 37 medlemmar, nämligen furstbiskopen af Laibach, 10 ombud för de store godsegarna, 8 för städer och köpingar, 2 för Laibachs handels- och industrikammare och 16 för landtkommunerna. I österrikiska riksrådets deputeradekammare har K. 11 ombud. Förvaltningen ledes af en landespräsident med säte i hufvudstaden, Laibach. Historia. K. har sitt namn af det slaviska kraina (se d. o.). I 6:e årh. inryckte hit slaver, som kallade sig krajnci och lydde först under avarerna samt därefter under bajersk öfverhöghet. Efter det bajerska stamhertigdömets kufvande af frankerna kommo de under Karl den store, som i dessa trakter bildade ett mark (Friuli). Detta delades senare, och 973 är K. ett eget markgrefskap (Craina marcha). Markgrefvevärdigheten förlänades senare till patriarken i Aquileja. Efter slaget på Marchfältet (1278) förlänade Rudolf II K. och Vindiska mark till sin son Albrekt (1282), ehuru landet faktiskt stannade som pant hos grefvarna af Görz-Tyrolen och först efter denna ätts utgång tillföll habsburgarna (1335). Sedan dess har det stått under österrikiskt välde med undantag 1809--13, då det var ockuperadt af fransmännen. 1816--49 bildade K. ett guvernement (Laibach) i konungariket Illyrien, men blef sistnämnda år ett själfständigt kronland. Under senaste tid har det slovenska elementet varit stadt i stark tillväxt. J. F. N. KräVna, K ra j in a (slav., "gräns". Jfr Krain och Ukrajna), hos sydslaverna (serber och kroater) gränsland; särskildt benämning på två landområden i Serbien och Bosnien: i det förra landet det nordöstligaste länet (okrug), mellan Bulgarien, Rumänien och Ungern (2,909 kvkm., 108,528 inv. 1908; hufvudstad Negotin), i det senare landet den Ord, som saknas under K, torde sökas under C.