spridda underlydande gårdar Skånes såväl till mantal som taxeringsvärde största jordegendom. Till godset höra i Malmöhus län 41,48 mtl, 1905 taxerade till 2,655,900 kr., och i Kristianstads län 40 1/16 mtl, med ett taxeringsvärde af 1,582,300 kr., tills. 81,5425 mtl, tax.-v. 4,238,200 kr. - Under medeltiden egdes K., eller, som det då hette, Krappatorp l. Krapparp, i flera århundraden af en rik släkt, som af senare genealoger kallats Krognos. Sedan hade det till egare män med de i Danmarks historia lysande namnen Podebusch och Rantzau. 1674 såldes det från sistnämnda släkt, hvarefter det genom köp gick ur hand i hand öfver ett halft århundrade, tills bröderna J. H. och P. G. von Kochen 1734 blefvo egare däraf. Den senare kom slutligen i besittning af hela egendomen, hvilken han genom flera bref (af åren 1734, 1744, 1755 och 1762) gjorde till fideikommiss för sin brorson Kristofer von Kochen och dennes bröstarfvingar. Efter brorsonens död (1809) öfvergick fideikommisset till mågen frih. Karl Krist. Gyllenstierna, hvars sonsons son, hofjägmästaren frih. N. Gyllenstierna, f. n. (1911) är innehafvare af K. Krappextrakt, bot. tekn. Se Krapp 1. Krappfärger, bot. tekn. Se Krapp 1. Krappitz, von. Se Haugwitz. Krappkarmin, tekn., blandningar af krapplack med koschenill, färnbock o. d. Genom krappkarmin erhållas vackra, röda färgämnen af olika färgstyrka. O. T. S.* Krappkol, tekn. Se Garancin. Krapplack, tekn., en lackfärg, som erhålles därigenom, att man kokar krapprot med alunlösning och tillsätter sodalösning. Den härvid erhållna fällningen består af aluminiumhydrat och krappfärgämnen samt ger en vacker, varaktig, ej giftig olje- och vattenfärg. E-t N-n. Krapprot, bot. tekn. Se Kräpp 1. Krasch 1. Krach (ty. krach, eg. sönderbristande, brak, knall), handelskris (se d. o.), börskris, industrikris, en ekonomisk katastrof, som utbryter till följd af prisfall, öfverspekulation eller svindel i grundande af aktiebolag o. s. v. samt medför ekonomisk ruin i vida kretsar, vare sig den drabbar flera näringsgrenar eller en särskild sådan (t. ex. "byggnadskrasch"). Uttrycket brukades första gången i Wientidningen "Figaro", då denna förutsade Wienkraschen af 9 maj 1873, som lyktade den s. k. "gründer"-tiden (1871-73) i Österrike. Kraschan (af fr. crachat, spott, spottkluns, under revolutionen en folkbenämning på kommendörsstjärnan, fr. plaque; jfr sv. "få en klick på sig"), ordensstjärna, som betecknar en högre grad inom någon orden; kommendörstecken. Krasicki [-si'tski], Ignacy, grefve af Siecin, polsk vitter författare, f. 1735, d. 1801, sedan 1767 biskop af Ermeland, blef genom Polens första delning (1772) preussisk undersåte, räknades snart till Fredrik II:s litterära umgänge och utnämndes 1795 till ärkebiskop af Gnesen. Hans märkligaste dikter tillhöra satiren, t. ex. den komiska hjältedikten Myszeida (1775), som under kvicka anspelningar på samtida politiska förhållanden behandlar sagan om konung Popiel, som blef uppäten af råttor, samt hans åt klosterlifvets skuggsidor mattande dikter Monachomachia (1778) och Antimonachomachia (1780), af hvilka den senare har den skenbara formen af en motskrift mot den förra. Mindre poetiskt värde eger däremot K:s allvarliga epos Wojna Chocimska (1780), som är underlägset Waclaw Potockis dikt öfver samma ämne (segern öfver turkarna vid Choczim 1621). I prosaberättelsen Pan Podstoli (Underhofmästaren, 1778, 1784) skildrar K. den ljusa sidan af polska nationalkaraktären. Hans samlade arbeten utgåfvos 1803-04 (i 10 bd), 1830-32 och 1882-84. Ett urval af hans bref utkom 1882. A-d J. Krasinski, Zygmunt, grefve, polsk skald, f. 19 febr. 1812 i Paris, d. där 23 febr. 1859, son af generalen, sedermera ståthållaren Winccnty K., visade tidigt poetiska anlag, men röjde därjämte ett lidelsefullt känsligt temperament, som med tiden stegrades till andlig sjuklighet i förening med fysisk. Då fadern som bisittare i en rysk krigsrätt måste döma polacker, som voro invecklade i dekabristernas sammansvärjning, vållade konflikten mellan sonens patriotism och pieteten för fadern en andlig kris, som grundlade hans nervsjukdom och dref honom i frivillig landsflykt. Han vistades hufvudsakligen i Schweiz, Italien och Frankrike, studerade litteratur och sociala företeelser samt blef i Geneve och Rom nära bekant med Mickiewicz. En ögonsjukdom, som slutligen utvecklade sig till blindhet, samt ett förstördt nervsystem nödgade honom att tillbringa de sista tio åren af sin lefnad vid tyska och franska kurorter och sanatorier. Som författare debuterade K. anonymt, med den fantastiska, af W. Scott påverkade historiska berättelsen Grob rodziny Reichsthalow (Den Reichsthalska familjegrafven, 1827) och Wladyslaw Herman i dwor jego (W. H. och hans hof, 1828). Hans genialiska drama Nie-boska komedya (Den ogudomliga komedien, 1834) är en serie fantastiska scener, hvari han dels skildrar den sociala kampen i Europa, dels sin personliga (i det blinda, sjukliga, men poetiskt begåfvade barnet "Orcio" framträdande) ställning till fadern. Dramats hjälte ("Mannen") är en personifikation af det till undergång dömda polska adelsväldet med dess förtjänster och fel samt delvis ett porträtt af skaldens fader. Gentemot denne aristokrat, som lefver och stupar för sina medeltida ideal, står den nya tidens man, massledaren "Pankracy", som är starkare än "Mannen" icke blott genom den fysiska öfvermakten, utan ock därför, att han är mäktig af nya idéer. Men äfven "Pankracy" är dömd till undergång, ty han saknar hjärta och kärlek, öfver de båda riktningarna står det kristna korset, i hvilket mänskligheten skall segra. Samma grundtanke genomgår den storslagna dramatiska dikten Irydion (1836), som afspeglar kampen mellan hedendomen och kristendomen i Rom på Heliogabalus' tid. "Irydion, hämndens son", personifierar de tre världsmakter, som skola störta Rom: germanerna (som "Sigurd"), det frihets- och kulturälskande Hellas (som "Irydion") och de kristne martyrerna (som "Hieronymus"). "Irydions" onde ande är "Masinissa", en af den slaviska vitterhetens underbaraste skapelser, besläktad