Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Krankenheil ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1217 Krasis-Krasnoufimsk 1218
med Byrons ”Lucifer” och Goethes ”Mefisto”.
Men ”Irydion” sviktar i det afgörande ögonblicket,
då Rom skall förstöras af barbarerna, ty ensamt med
hat och fysiskt våld främjas ej den mänskliga
utvecklingen. Här, likasom i Den ogudomliga komedien,
segrar det kristna korset som symbolen af den
allomfattande gudomliga kärleken. Underbart skön är
epilogen, då ”Irydion” efter seklers sömn vaknar
upp i det påfliga Rom och befalles att vandra till
”grafvarnas och korsens jord” (Polen) för att där
afbida den stora friheten och lyckan. Under en
vistelse vid de italienska sjöarna 1840 med sin
”Beatrice”, grefvinnan Delfina Potocka – en af
de många kvinnor, som spelat in i K:s erotiska lif
– utarbetades den sköna dikten Przedswit
(Morgongryningen, tr. 1843), som med tydlig påverkan af
Dante skildrar Polens helvete och skärseld samt i
en vision dess kommande paradis med en nyfödd
mänsklighet i en kristlig-social världsrepublik. På
1840-talet skref K. de religiösa dikterna Psalmy
przyszlosti (Framtidens psalmer, om tron, hoppet
och kärleken). När han därför i en smädedikt
hånades af Slowacki som ”reaktionär pietist”,
svarade K. med Psalm Zalu (Sorgens psalm, 1848), och
den härliga Psalm Dobrej Woli (Den goda viljans
psalm, s. å.), skaldens svanesång och en af den
slaviska poesiens största klenoder. Vid sidan af
Mickiewicz och Slowacki anses K. med rätta som
Polens ypperste skald (”örnen, påfågeln och
svanen”, som Brandes betecknat dem), och han är dem
öfverlägsen i tankedjup, ehuru åtskilliga dikter, trots
den formella skönheten, äro poetiskt mindre
njutbara, åtminstone för utlänningar, på grund af sitt
dunkla, religionsfilosofiskt tunga innehåll, t. ex.
cykeln Trzy mysli pozostole po s. p. Henryku
Ligenzie (Tre efterlämnade tankar af pater Henr.
Ligenza, 1840), Syn cieniów (Skuggornas son), Sen
Cezary (Cæsars dröm) och Legenda. Mystiker i
samma mening som Mickiewicz och fanatikern
Towianski var K. dock icke; därtill var han för
spekulativt anlagd. Efter hans död ha många dikter
utgifvits af hans brorson Adam K. (d. 1909; se
härom ”Nyupptäckta dikter af K.” i ”Finsk
tidskr.”, 1903). Hans samlade skrifter utgåfvos
1863, 1876, 1898 och 1909. Den utförligaste
studien om honom är af Tarnowski (1892). Hans
intressanta brefväxling med den engelske vännen H.
Greeve utgafs 1902 af Kallenbach. På svenska
finnas ”Den siste” (i ”Aftonbladet”, 1863) samt i
”Polska skalder”, II, III (1906), ”Irydion”, ”Den
ogudomliga komedien”, ”Morgongryningen” och
”Den goda viljans psalm” (öfv. af A. Jensen).
Oeuvres complètes du poëte anonyme de la Pologne
utgafs 1869 (2 dlr) af L. Mickiewicz.
A–d J.
Krasis (grek., ”blandning”). 1. Gramm., den s
ammansmältning af två ord, som uppkommer, då
det förras slutvokal och det senares begynnelsevokal
sammandragas till en lång vokal eller diftong, t. ex.
grek. tūpos, i st. f. to epos. Om de båda vokalljudens
sammansmältning väl iakttages vid uttalet, men ej
betecknas i skrift, kallas detta vanligen
synizēsis. – 2. Med. Blandning af blod och safter
i kroppen. Läran om denna blandning,
krasläran, spelade en stor roll i den äldre medicinen
(se Humoralpatologi). Hippokrates och hans
skola ansågo, att hälsan berodde väsentligen på den
rätta blandningen af de fyra kardinalsafterna blod,
slem, ljus galla och svart galla. Sjukdom berodde
däremot oftast på felaktig blandning af dessa safter
och kallades därför med det allmänna namnet
dyskrasi (se d. o.).
1. A. M. A. 2. F. B.*
Kraslice [-tse], tjech., stad. Se Graslitz.
Krasläran, med. Se Kras 2.
Krasnaja plostjad, ry. (”röda torget”). Se Moskva.
Krasnik, stad i ryska guv. Lublin, s. v. om staden
Lublin. 8,028 inv. (1897). Gammalt slott.
Krasno- (af ry. krasnyj, krasnaja, krasnoje,
röd, vacker) förekommer ofta i ryska geografiska
namn.
Krårsnohorskå, El i sk a, född Pechovå, tjechisk
författarinna, f. 1847 i Prag, utgaf 1871 sin
första diktsamling Z maj e ziti ("Ur lifvets vår"),
sedan följd af många, hvaraf några utgått i flera
upplagor, t. ex. Ze 8umavy (Från Böhmer-wald,
1874) och Vlny v proudu (Böljor i strömmen,
1885). Dessutom skref hon många noveller och libretton
till operor af Smetana (Hubicka, Kyssen m. fl.),
Bendl och Fibich. Hennes poetiska öfver-sättningar
äro förträffliga: Mickiewicz’ "Herr Ta-deusz",
Byrons "Childe Harold", Hamerlings "Der könig von
Siarn" och dikter af Pusjkin. 1890 inrättade hon
i Prag Österrikes första gymnasium för flickor
och blef president för kvinnoföreningen Mi-nerva.
A-d J.
Krasnoijar (Krasnyjjar), kretsstad i ryska
guv. Astrahan, i Volgas delta. 8,182 inv. (1897). I
närheten de s. k. salpeterkullarna.
J. F. N.
Krasnojarsk [-naja′rsk], hufvudstad i guv.
Jenisejsk i östra Sibirien, vid vänstra stranden af Jenisej
och den sibiriska järnvägen. 26,600 inv. (1897).
Ortodox biskop, flera uppfostrings- och undervisningsanstalter,
järn- och klockgjuterier, mekaniska och
andra fabriker. Ångbåtsstation. K:s betydelse som
handelsstad beror h. o. h. på guldvaskerierna i
trakten, hvilkas arbetspersonal erhåller sina förråd
från K. Staden anlades 1628 af kosacker och blef
hufvudstad 1822.
(J. F. N.)
Krasnoje Selo ("Röda byn"), by i ryska
guv. Petersburg, vid foten af Duderhoffska bergen och
floden Ligovka samt baltiska järnvägen, 26 km. s. om
Petersburg. Omkr. 2,900 ständiga inv. Där har ryska
gardeskåren sitt läger och sina manövrer hvarje
sommar, och därigenom har K. småningom vuxit upp och
fått utseende af en liten stad. Kejserligt slott med
park; flera fabriker. (J. F. N.)
Krasnokutsk [-naku’tsk], stad i ryska guv. Charkov,
pä högra sidan om Merlja (biflod till Vorskla), 64
km. n. n. ö. om Poltava, 82 km. v. om Charkov. 6,729
inv. (1897). Vid K. vann Karl XII med sitt
kavalleri 11 febr. 1709 en seger öfver ryskt
kavalleri under generalerna Schaumburg och Rönne, som
förföljdes till den 7–8 km. i n. ö. liggande staden
Gorodnoje. Konungen trängde med drabanterna in i denna
stad och anställde ett formligt blodbad. Ryssarnas
förlust i striderna vid K.-Gorodnoje anslås till
omkr. 2,000 man; svenskarnas var 132 man i döda
och sårade.
Krasnoslobodsk, kretsstad i ryska
guv. Pensa, vid den segelbara Moksja,
en biflod till Oka. 7,378 inv. (1897).
J. F. N.
Krasnostav, kretsstad i rysk-polska guv. Lublin,
vid Wieprz, en biflod till Bug. 8,879 inv. (1897).
Krasnoufimsk, kretsstad i ryska guv. Perm, vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
