Ufa. 6,427 inv. (1897). K. byggdes 1736 som fästning mot basjkirerna. -- I kretsen K. finnas järngrufvor. J. F. N. Krasnovodsk [-navå'dsk], hufvudstad i ryska transkaspiska provinsen af gen.-guv. Turkestan, vid Balchanviken af Kaspiska hafvet. 6,359 inv. (1897). K., som grundlades 1868 af ryssarna för att mot turkmenerna skydda handeln, har ett fort, flera kyrkor, moské m. m. och är sedan 1875 station för ryska krigsflottan på Kaspiska hafvet. Viktigt som hamn- och utgångspunkt för transkaspiska järnvägen; betydligt fiske och saltproduktion. J. F. N. Krasnyj, kretsstad i ryska guv. Smolensk, s. v. om staden Smolensk. 3,537 inv. (1897). Fransmännen under Murat och Ney vunno där en seger öfver ryssarna 14 aug. 1812; men 16--18 nov. s. å. blefvo fransmännen, anförda af Napoleon och Ney, slagna af ryssarna under Kutusov, hvilka 1843 till minne af sin seger uppreste en järnpyramid på slagfältet. (J. F. N.) Krasnyjjar. Se Krasnoijar. Krass (af lat. cra/ssus, tjock), plump, grof, rå, groft sinnlig; som uppfattar andliga förhållanden från ensidigt materiell synpunkt. Krasse, bot., namn på arter af krucifersläktena Cardamine, Nasturtium, Lepidium, Iberis, Hutchin-sia, Teesdalia (se dessa ord), Coronopus (se K r å k-krasse) och Barbarea (se V i n t e r k r a s s e). Jfr Tropaeolum. G. L-m. Krassknopp, bot. Se T rop se öl u m. Krassö [kra'jå], flod. Se Käras. Krassö-Szörény [kra'51-sö'renj], komitat i sydöstra Ungern, vid gränsen till Siebenburgen, Valakiet och Serbien, bildadt genom sammanslagning 1880 af Krassö och det 1876 bildade komitatet Szörény. 11,032 kvkm. 443,001 inv. (1900), till största delen rumäner, hvilka nästan alla tillhöra den grekiska icke-unerade kyrkan. På norra gränsen flyter Maros, på den södra Donau och midt igenom komitatet den senares biflod Temes. K. är ett bergland, upp-fylldt af de siebenbiirgska Karpaterna, men utmärker sig för fruktbarhet, angenämt klimat och malmrikedom (koppar, järn, bly, zink och guld från bergverken vid Dognaska och Oraviza). Hufvudstad: L u g o s. (J. F. N.) Krassow, von, två svenska friherrliga ätter, härstammade från två pommerska adelsmän, bröderna Ernst Detlof v. K. (se nedan) och Adam Filip v. K. (f. 1664, d. 1740 som generallöjtnant i svensk tjänst), af hvilka den förre 1707, den senare 1731 upphöjdes i svenskt friherrligt stånd. Den äldre ätten utslocknade på manssidan 1735; den yngre, som sedan 1840 innehade preussisk greflig värdighet, var till sist bosatt i Pommern, där den af gammalt egt stora gods och utdog 1892. Jfr J. von Bohlen, "Geschichte des adlichen, frei-herrlichen und gräflichen geschlechts von K." (2 dlr, 1853). Ernst Detlof von K., friherre, krigare, f. omkr. 1660 på godset Pansewitz på Eugen, d. 23 jan. 1714 i Harburg, deltog som fänrik vid lifgardet i slaget vid Landskrona 1677, utmärkte sig därefter vid den hjälptrupp, med hvilken Sverige 1689-97 understödde Holland mot Frankrike, fick 1699 uppsätta ett värfvadt dragonregemente ("Krassowska regementet") samt användes med detta från 1702 å den polska krigsskådeplatsen. 1706 utnämndes han till generalmajor och upphöjdes 1707 till friherre. Då Karl XII s. å., efter vistelsen i Sachsen, bröt upp mot Ryssland, kvarlämnades K. med 8,000 man i Västpreussen. I okt. 1708 följde han med sin kår konung Stanislaus på marschen till Tykoczin. Senare på hösten ställdes marschen, som det vill synas, i riktning mot Kiev, men man stannade i vojvodskapet Lublin. I början på året 1709 beordrade Karl XII 4 regementen från Pommern och Wismar att under general Ridderhielms befäl förena sig med K. Meningen var, att båda kårerna skulle förstärka den kungliga hären. Dennas katastrof i Ukrajna omöjliggjorde- planen; f. ö. förenade sig den Ridderhielmska afdelningen, i verkligheten förd af öfverste Schultz, först i aug. 1709 med K. Då August II vid denna tid ryckte in i Polen, blef K:s kår af en icke ringa betydelse, men då äfven tsar Peter kom in i Polen, gick K., som af defensionskoin-missionen fått bemyndigande att agera så, som han fann klokast, tillbaka genom preussiskt område till Pommern. Med honom följde Stanislaus. Ett af K:s regementen följde dock med kronfältherrn Potocki på dennes marsch genom Ungern och Siebenburgen. K:s kår fick, då den stod i Pommern, en viss betydelse, i det att man bland Sveriges fiender ej var utan oro för, att den skulle gå till anfall, så att bl. a. trupper måste förläggas till Holsteins skydd under det danska anfallet på Skåne. På nyåret 1712 förordnades K. till viceguvernör och kommendant i Wismar; på våren s. å. hade han af M. Vellingk i uppdrag att underhandla med Danmark och med sjömakternas gesanter i den nedersachsiska kretsen om Elbeflodens neutralitet, och senare sändes han att utverka Hannovers hjälp till afstyrande af det anfall på Bremen och Stade, som man fruktade från danska sidan, och erhöll s. å. generallöjtnants afsked. - K:s son, Karl Vilhelm von K., f. 1699, var 1728-33 svensk envoyé dels i Wien, dels i Dresden och dog i Wien 1735 som österrikisk generalmajor. ' C. M. St-k. A. S. Krassulacéer, bot., växter tillhörande fam. Gräs-sulacecK. Kraszewski [kraje'v-], Jözef Ignacy, polsk författare, f. 1812 i Warschau, d. 1887 i Geneve. Som student i Vilna (1829) offentliggjorde han sina första litterära skisser, invecklades i en långvarig rannsakning på grund af polska frihetskriget 1830-31, utgaf under de följande åren flera romaner, utan att röna någon framgång, var sedan 1835 godsförpak-tare och sedan 1839 godsegare i Volynien samt utvecklade efter 1840 en storartad och med erkännande krönt litterär verksamhet. Han uppsatte 1841 i Vilna månadsskriften "Ate-neum", som under hans ledning upplcfde 11 årgångar. 1853-58 var K. kurator (inspektor) för Volyniens skolor. Han flyttade 1860 till Warschau och redigerade "Gazsta polska", vardt till följd af sin popularitet misstänkt för delaktighet i den nationella resningen 1863 och Ord, som saknas under K, torde sökas under C.