1221 Kraszna horka--Kr ät in o s 1222 flydde till Dresden. Emellertid fortfor K. att vara polska nationalpartiets ifrigaste förkämpe, svärmande för återställande af Polens själfständighet med 1772 års gränser. En i sin art märklig tilldragelse var K:s 50-åriga skriftställarjubileum, hvilket med stor ståt firades i Krakau 1879 som en nationalfest, utmärkt af det lifligaste deltagande från alla samhällsklasser i samtliga polska länder. (Bland det hundratal adresser, som öfverlämnades till honom, var äfven en från Sverige, hvilket land K. 1874 besökte i sammanhang med arkeologiska kongressen i Stockholm. 1879 kallades han ock till korresp. led. af Vitt. hist. och ant. akad., och s. å. restes till hans ära en ståtlig minnesvård å Engeströmska fideikommisset Göksbo i Västmanland.) Han häktades som misstänkt för spioneri i Berlin 1883 och anklagades inför Tyska rikets högsta domstol i Leipzig. Åklagaren androg, att K. genom lejda mellanhänder svikligt skaffat sig upplysningar om ''strängt sekreta saker" och särskildt 1876-81 lämnat franska regeringen underrättelser rörande tyska arméns uppmarsch och järnvägstransport till västra riksgränsen samt nämnda armés reglemente för fälttelegraf af delningen. Stor sensation väckte under denna rättegång ett bref från furst Bismarck till preussiske krigsministern, med åtskilliga delvis ogrundade anklagelser mot K., "polska militära sällskapet" i Paris och några franska statsmän. K. dömdes af riksrätten till 3J/2 års fästningsstraff, men sattes mycket snart på fri fot på grund af svag hälsa. - K. var ej något snille af högsta rang. Men han har genom sina sunda och värdefulla berättelser verkat synnerligen mycket för den polska nationella bildningen, i det han brutit medelklassens likgiltighet för vitterheten. K:s produktivitet var oerhörd. Hans arbeten på olika områden uppgå till öfver 600 bd. Här må nämnas romanerna Swiat i poeta (Världen och skalden; 1839), Ulana (1843), Latarma czar-noksieska (Trollyktan; 4 bd, 1843), Ostap Bondar-czuk (1848), Jaryna (1850), Hrabina Kosel (1876; "August den starke och grefvinnan Cosel", 1880; 2:auppl. 1884), Resurrectnri ("Adelskronan", 1893), Pan Twardowski, Kordecki, Caprece och Rom, de flesta efter 1863 utgifna under signaturen Bole-s l a w i t a. Bland K:s skaldeverk framstå Anafielas (3 bd, 1840-43), med kraftfulla skildringar af den äldre litauiska historiens hufvudepoker, och Szatan i kobieta (Djäfvulen och kvinnan; 1841). Vidare märkas reseskildringarna Wspomnienia Podlasia, Woly-nia i Litwy (Minnen från Podlachien, Volynien och Litauen; 2 bd, 1840), Wspomnienia Odessy (3 bd, 1845-46) och Pod wloskiem niebem (Under italiensk himmel; 1845), de litterärhistoriska Stndya liter-ackie (1842) och Nowe studya literackie (2 bd, 1843) samt de historiska verken Wilno od poczatkow j ego do 1750 (4 bd, 1840-42), behandlande staden Vilnas historia, Litica (2 bd, 1847-50), om Litauens arkeologi, samt Polska w czasie trzech rozbiorow (Polen vid tiden för de tre delningarna; 3 bd, 1873 -75). - Biogr, i "Ny ill. tidn." 1887 och (af J. Ahrenberg) i "Finsk tidskr." 1894. (A-d J.) Kraszna horka [kräsna-]. Se Kosenau. Krater (grek. krater, eg. skål), geol., den öfre, vanligen trattformigt insänkta delen af en vulkan. Vid vulkanutbrott är det genom kratern, som vattenånga, vulkanisk aska, glödande lavastycken m. m. utslungas. Se V u l k a n. E. E. Krater af terrakotta. Krater, grek., blandningskärl, skål, bål, benämning på större, vida och kittelliknande kärl, hvari forntidens greker och ro- ____________________ mare blandade vinet med vatten vid måltiderna och dryckeslagen. Kratererna voro försedda med två gre-par och stodo antingen på fot eller hade nedtill en afrundad eller spetsig form, i hvilka senare fall de hvilade på ett ställ. Ur krateren östes drycken med smärre kärl. Kratererna voro mestadels af terrakotta och då gärna försedda med figurmålningar (se fig.), mindre ofta af metall (se fig. 2 å pl. l till art. Guldsmedskonsten). Kra'teros (grek. KQarsQog, lat. Crat^rus), en bland Alexander den stores fältherrar, till en början befälhafvare vid den kungliga lifvakten och sedermera betrodd att utföra flera viktiga uppdrag. 324 f. Kr. fick han befallning att återföra de till Macedonien hemförlofvade veteranerna, men nåddes under vägen af underrättelsen om konungens död. I förening med Antipatros öfvertog han tillsvidare styrelsen af det vidsträckta rikets europeiska länder och bistod honom i striderna såväl mot de förenade grekerna i det s. k. lamiska kriget som mot Perdikkas och Eumenes. I en drabbning med denne senare stupade han (321) i Kappadocien. A. M. A. Kratersjö; vattensamling i kratern af en slocknad eller hvilande vulkan. J. F. N. Kra'tes (grek. Kgdrrjg). 1. Lustspelsförfattare i Aten omkr. 460 f. Kr., var en af de äldste representanterna för den s. k. äldre attiska komedien (se Grekiska litteraturen, sp. 206). - 2. Grammatiker från Mållös i Cilicien, lefde under förra hälften af 2:a årh. f. Kr. och var en längre tid huf-vudman för den grammatiska skolan och biblioteket i Pergamos. Han var yngre samtida till Aristarchos i Alexandria, med hvilken han låg i vetenskaplig fejd, särskildt beträffande kritiken och tolkningen af de homeriska texterna. 167 företog K. på uppdrag af konung Attolos en resa till Kom och gaf där väc-kelss till grammatiska studier. Han efterlämnade åtskilliga grammatiska och litteraturhistoriska skrifter, af hvilka dock endast några titlar och obetydliga fragment kommit till vår tid. 1. o. 2. A. M. A. Kratinos (grek. Kgarivog, lat. Cratmus), f örn-grekisk lustspelsförfattare i Aten, enligt sannolikaste-beräkning f. omkr. 520 och d. omkr. 424 f. Kr. Kraftfull originalitet och uppfinningsförmåga, kvickhet och poetisk hänförelse voro egenskaper, som i hög grad utmärkte K:s skaldskap. Han bidrog väsentligen till den attiska komediens utveckling genom att föra den in på de offentliga frågornas område och göra den till politisk tendensdiktning. K. var en stor älskare af vinet och skall under dess inflytelse ha författat sina lustspel. Hans sista stycke, som uppfördes kort före hans död och mottogs med stort bifall, bar titeln Pytine (Vinflaskan). De bibehållna fragmenten af hans dikter äro utgifna af Meineke i samlingen "Comicorum grsecorum fragmenta" (1839) och Kock, "Comicorum atticorum fragmenta" (1880). Ett i senare tid återfunnet papyrusfråg- Ord, som saknas under K, torde sökas under C.