tonsättare, f. 1833, leder den af honom 1880 bildade Nikolai-Marien-kyrkokören i Berlin och är med professors titel lärare vid akademiska institutet för kyrkomusik därstädes. En af honom införd metod för sångundervisning i skolorna, beskrifven i Die wanclernote (1888; 6:e uppl. 1909) och Deutsclie singeschule (1888; många uppl.), medför, under begagnande af den vanliga noteringen, raskt färdigheten att "sjunga från bladet". K. har komponerat en mängd andliga och världsliga sångverk (däribland prisbelönta manskörer). E. F-t. KraiTse [-se], Anton, tysk piar.opedagog, f. 1834 i Sachsen, d. 1907 i Dresden, verkade 1859 -97 som dirigent i Barmen och utgaf instruktiva pianokompositioner (sonater, sonatiner, etyder), som värderas mycket för sin klara faktur. Han komponerade^ äfven stämningsfulla sångverk. E. F-t. Krau'se [-se], ErnstLudwig (mera känd under sin genom anagram af namnet bildade pseudonym Carus S t er n e), tysk naturforskare, f. 1839, d. 1903, verkade för utbredningen af den darwinska descendensteorien genom en mängd väl skrifna tidskrifts- och tidningsartiklar samt särskildt genom månadsskriften "Kosmos", där K. sedan 1877 flera år var medredaktör. 1877 uppträdde K. mot Geigers och Hugo Magnus' hypoteser om färgsinnets historiska utveckling (jfr Färgblindhet, sp. 280), i det han uppvisade, att icke färgsinnet, men väl språkets förråd af färgnamn i regel varit outveckladt hos naturfolken. K. gaf äfven impuls till undersökningarna af färgsinnet hos nu lefvande naturfolk, och resultaten af dessa rön gåfvo stöd åt hans åsikt. K. skref bl. a. Werden und vergehen (1876; 6:e uppl. 1905) och Geschichte der biologischen wissen-schaft im 19. jahrliundert (1901). R. T-dt. Krau'se [-se], Emil, tysk pianopedagog, f. 1840 i Hamburg, utbildad vid Leipzigkonservatoriet, blef 1885 lärare vid konservatoriet i Hamburg (med professors titel 1893) och var 1864-1907 musikkritiker i "Hamburger fremdenblatt'". Han har utgett bl. a. Neuer gradus ad Parnassum (100 etyder, 1892) och 414 aufgaben zum studium der harmonie-lehre (6:e uppl. 1905), hvarjämte han komponerat kammarmusik- och sångverk. E. F-t. Kräuss, Marie Gabriel e, österrikisk operasångerska, f. 1842 i Wien, d. 1906 i Paris, elev af Marchesi, var engagerad vid hofoperan i Wien 1860-68, uppträdde därefter i Paris och Italien och var fäst vid Stora operan i Paris 1875-88, hvarefter hon egnade sig åt sångundervisning. Genom sin framställnings nobla stil och dramatiska styrka var hon en af de främsta krafterna vid Parisoperan och sjöng Närma, Fidelio, Judinnan, Volentine, Afrikanskan, Aida, Jeanne d1 Are, Pauline i "Poly-eucte" m. fl. stora sopranpartier. A. L.* Kräuss, Friedrich, sydslavisk etnograf, f. 1859 i Slavonien, ha'- författat åtskilliga arbeten rörande Balkanfolkens sedvänjor och sagor, hvaribland Sägen und märchen der siidslaven (1883-84), Sitte und brauch der siidslaven (1885), Gluck und schicksal im volksglauben der siidslaven (1886), Die vereinigten königreiche Kroatien und Slavonien (1889) och Volksglaube und religiöser brauch der siidslaven (1890). A-d J. Krauth [krå'th], Charles Porterfield, amerikansk teolog, f. 1823, d. 1883, var först metodist, sedan lutheran, blef 1864 prof. i dogmatik vid lutherska seminariet i Philadelphia och var 1870 -80 president för General council. Hj. H-t. KräMsand, ö i Elbe, midt emot Gltickstadt, har en areal af 15 kvkm. och tillhör preussiska reg.-omr. Stade. Genom westfaliska freden blef ön svensk besittning och hörde då till hertigdömet Bremen. I mars 1657 uppkastade Mardefeld på Karl X Gustafs befallning några skansar vid K. (L. W:son M.) Kravall (mlat. charavallium,</I> hvaraf fr. charivari),</I> oväsen, slagsmål, tumult, uppror. Kravatt (fr. cravate, som urspr. betyder kroat, jfr Krabat, sedermera sådan halsbeklädnad, som de kroatiske soldaterna begagnade), herrhalsduk, som fästes med ett band om halsen utanpå skjortkragen. I manufakturhandeln används emellertid ej benämningen kravatt, utan i 'stället någon af artbeteckningarna fourinhand (smal, lång, att knyta själf), plastron ("heltäckare", bred), re g äts (smal, lång, med knuten sydd), slips (rosett, att knyta själf) och färdig rosett. Jfr Halsduk. Krave11, skpsb., en i början af 1500-talet i Sverige införd fartygstyp (höll. karveel), troligen härstammande från Columbus' caravela. Af denna typ byggdes 1533 Stora kravellen, använd som amiralsfartyg under Gustaf Vasas krig. Den hade en längd af 58 m. samt lär haft ombord "1,000 soldater utom 300 båtsmän" och var bestyckad med "murbräckor och annat groft skytt"; dess tackling bestod af 3 master, de båda förliga med rår och stora märsar. C. K. S. Kravellbyggnad (se Krave11), skpsb. Se Bordläggning och Båtbyggnad. Kravtjinskij, S. M. SeStepnjak. Kray [kra'j], by i preussiska reg.-omr. Dtisseldorf (Rhenprovinsen). 12,790 inv. (1905). Betydande stenkolsgrufvor (Bonifacius, Katarina och Centrum), stort järnverk, cementfabrik, tegelbruk o. a. industri. J. F. N. Kray [kra'j], K. von Krajowa, Paul, friherre, österrikisk fälttygmästare, f. 1735, d. 1804, deltog i Sjuåriga kriget, i kriget med Turkiet, i fälttåget i Nederländerna och i italienska fälttåget 1796 -97. 1799 fick han tills vidare befälet uti Italien, besegrade franske öfverbefälhafvaren Schérer i flera drabbningar och tog Mantua efter tre veckors belägring. 1800 kallades han efter ärkehertig Karl till befälet öfver armén i Tyskland, men där var lyckan honom icke gynnsam. Efter det 15 juli 1800 ingångna stilleståndet drog han sig tillbaka till privat-lifvet. C. O. N. Kréas, text. Se Creas. KreatianFsm (af lat. creäre, skapa), den åsikt att vid en människas födelse endast kroppen frambringas genom den naturliga aflelsen, men däremot själen omedelbart skapas af Gud. Denna åsikt har inom romersk-katolska och än afgjordare inom grekisk-katolska och reformerta kyrkan blifvit den förhärskande, medan den lutherska kyrkoläran öfvervägande ställt sig på den s. k. traducianismens ståndpunkt. Jfr Preexistentianism och Traducianism. E. J. ö.* Kreatin (af grek. krefas, kött), kem., en bas, som förekommer i muskelkött och köttextrakt (äfven i blodet och hjärnan) samt bildar färglösa monoklina prismor, lösliga i 74 delar vatten. Dess sammansättning och kemiska förhållanden motsvara formeln