kredering vanligen blott vid förgyllning på trä. -- Kredering kallas äfven underberedningen af ett putsadt innertak för limfärgning. S. C-n. Kredit (lat. crēdit, "han öfverlärnnar i någons vård, anförtror, utlånar", d. v. s. har därigenom att räkna sig till godo, har fordran på), hand., tillgodohafvande; den del eller sida af ett konto (se d. o.), å hvilken post för post uppföres allt hvad kontot (kontoinnehafvaren) aflämnar och därför har att räkna sig till godo eller är kreditor för. Motsats är dēbet, d. v. s. den sida af kontot, å hvilken uppföres allt hvad kontot mottager och sålunda har att svara för eller gälda, är debitor för. Så uppföres t. ex. å kassakontots kreditsida allt hvad kassan aflämnar, d. v. s. alla utbetalningar, liksom å dess debetsida allt hvad kassan mottager, d. v. s. alla inbetalningar. Likaså, om man t. ex. handlar med hvete och därför upplägger ett hvetekonto, uppföres å detta kontos kreditsida allt hvad hveteförrådet aflämnar, d. v. s. allt hvad det inbringar genom försäljning, och på debetsidan allt hvad hveteförrådet mottager, d. v. s. allt hvad som användes till inköp, omkostnader af olika slag etc. Detta tillvägagångssätt genomföres fullständigt och systematiskt i den s. k. dubbla bokföringen. Hvarje kredit (aflämnande med däraf uppstående fordran på motprestation) förutsätter nämligen ett debet (mottagande med däraf uppstående skyldighet till motprestation) och tvärt om. För hvarje å kreditsidan af ett konto uppförd post anges nu den debitor (mottagare), af hvilken (eller, då hvarje debitor representeras af ett konto, det konto, af hvilket) motprestation göres till kontoinnehafvaren (aflämnaren, kreditorn) eller af hvilken denne har att räkna sig beloppet till godo, liksom för hvarje å debetsidan uppförd post anges den kreditor (aflämnare), till hvilken (eller det konto, till hvilket) kontoinnehafvaren (som nu är mottagare, debitor) är skyldig att göra motprestation eller har att gälda beloppet. Kreditposterna betecknas i regel, ehuru detta ingalunda är nödvändigt, med ordet "per" framför hvarje post (hvilket ord alltså anger den till motprestation skyldige debitorn) och debetposterna på samma sätt med ordet "an" (angifvande den till motprestation berättigade kreditorn). Sålunda blir t. ex., om man till A. säljer ett parti hvete på kredit, hvetekontot (l. varukontot, om särskildt hvetekonto ej föres) kreditor (har aflämnat) och köparen A:s konto debitor (har mottagit), hvarför hvetekontot "krediteras", d. v. s. på dess kreditsida antecknas: "per A:s konto . . . . kr. . . .", och A:s konto debiteras, d. v. s. på dess debetsida antecknas: "an hvetekonto . . . . kr. . . ."; när sedan likvid eger rum, blir A:s konto kreditor (har aflämnat, näml. betalningen) och kassakonto debitor (har mottagit), hvarför på det förras kreditsida antecknas: "per kassakonto . . . . kr. . . ." och på det senares debetsida: "an A:s konto. . . . kr. . . ." Vid en varuförsäljning mot kontant betalning blir varukontot, liksom vid kreditförsäljningen, naturligtvis kreditor och kassakontot, liksom vid likviden af det på kredit köpta hvetet, debitor. För en på affärens innehafvare utställd och af honom accepterad växel blir utställarens konto debitor och "egna accepters konto" kreditor, och när en sådan växel sedan inlöses, blir kassakontot, som gör utbetalningen, kreditor, och "egna accepters konto", för hvars räkning utbetalningen göres, debitor o. s. v. (Jfr Bokföring, Konto). -- Kreditera, räkna till godo, godtskrifva, införa på kreditsidan af någons konto (jfr ofvan). -- Kreditor, person (verklig eller fingerad -- "personifieradt konto", jfr Konto), som har att fordra på grund af gjord prestation; plur. kreditōrer, borgenärer, fordringsegare. -- Kreditpost, på kreditsidan af ett konto införd post. Å. W.-son M. Kredit (fr. crédit, it. credito, af lat. crēdere, sätta tro till), nationalek., dels försträckning ("ge kredit", "erhålla kredit"), dels det förtroende, på grund hvaraf försträckning kan erhållas (en person med "god kredit"). Den, som saknar kredit i den senare bemärkelsen, kan ändock erhålla kredit i den förra, t. ex. i fall antaglig pant eller borgen kan ställas. När i detta fall borgen anlitas, är visserligen den gifna krediten grundad på förtroende, men det är ej förtroende till låntagaren, utan till borgesmannen. Vanligen tager man kredit i den förstnämnda bemärkelsen och skiljer emellan följande slag af kredit. 1. Ren kredit och blandad kredit. I blandad kredit uppträder försträckningen i förening med transaktioner af annan art, t. ex. varuförsäljning på kredit, som omfattar dels försäljning, dels försträckning af köpeskillingen. -- 2. Produktions- och konsumtionskredit. Indelningsgrunden är det ändamål, hvartill försträckningstagaren använder det genom försträckningen erhållna. Vid produktionskredit är detta produktion, handel eller annan inom näringslifvet fallande verksamhet, vid konsumtionskredit åter personlig förbrukning eller användning för andra ändamål. Ibland kan samma handling vara på en gång produktions- och konsumtionskredit, t. ex. om en arbetare lånar penningar för att utbilda sin arbetskraft. -- 3. Offentlig (stats-, kommunal-) kredit och enskild kredit, allteftersom försträckningstagaren är en stat, kommun eller enskild inrättning eller person. Ibland räknar man till offentlig kredit all kredit, som förmedlas genom fondbörser; ibland inskränker man denna term till statskredit, framhållande, att staten icke, såsom öfriga låntagare, af någon offentlig myndighet kan tvingas att betala. -- 4. Kredit på bestämd tid och kredit på obestämd tid. I afseende på det förra slaget är att skilja mellan kredit på lång och kort tid, i afseende å det senare mellan uppsägbar och ouppsägbar kredit. Rätten att uppsäga kredit till betalning kan tillkomma antingen både gäldenären och borgenären eller blott endera af dessa eller slutligen ingendera; i det sistnämnda fallet erfordrar kreditens upphörande nytt aftal. -- 5. Personalkredit och realkredit, alltefter den garanti för skuldens betalning, som borgenären eger. Vid personalkredit ligger denna garanti i gäldenärens person i allmänhet och särskildt hans förmögenhetsställning samt förvärfsförmåga. Vid realkredit består garantien, antingen uteslutande eller ock jämte den vid personalkredit förefintliga, uti en panträtt. Exempel på det förra slaget är den tyska grundschuld, vid hvilken gäldenären svarar för skulden endast med den intecknade egendomen, ej med sin öfriga förmögenhet. I Sverige kan undantagsvis realkredit af detta förra slag förekomma, t. ex. om en fordringsrätt preskriberats, under det med densamma förenad inteckning förnyats (se