hans förfallna fordringar och krediterar hans konto därför samt betalar hans växlar och öfriga förbindelser, för hvilka betalningar hans konto debiteras. Affärsmannen befrias genom detta system från det besvär och den risk, som hållandet af kontant kassa medför; han åtnjuter fördelen af ett mycket bekvämt betalningssätt (undgår besvärliga och ofta felaktiga räkningar af mynt och sedlar, kontrollerande af dessas äkthet m. m. d.) samt får sina utbetalningar och inkomster bokförda genom banken. Alla dessa fördelar åtnjutas i regel mot det vanligen tysta förbehållet, att han städse låter sitt tillgodohafvande i banken förbli af tillbörlig storlek. För banken medför denna anordning dels fördelen af att disponera öfver sina kunders tillgodohafvanden, vanligen utan ränta, dels den äfven för näringslifvet i det hela oskattbara förmånen, att banken erhåller fullständig inblick i sina kunders affärsförhållanden och sålunda blir i stånd att bedöma, om och i hvilken grad de äro förtjänta af försträckningar, dels slutligen inbesparing af arbete för utbetalningar af mynt och sedlar. En annan förutsättning för ett välordnadt checksystem är, att bankerna sinsemellan utbyta de fordringar de genom sin rörelse och i synnerhet kontokurantrörelsen erhålla på hvarandra, hvilket sker genom inrättande af clearinghouses och därmed sammanhängande anordningar (se Check, Clearinghouse och Kreditanstalt). I England har detta system vunnit största utsträckning och vinner äfven i andra länder alltmer terräng. Af det sagda får man dock ej draga den slutsatsen, att sedelutgifningen bör genom lagstiftningen alldeles afskaffas, ty denna rörelse har just visat sig vara ett verksamt medel för att bereda väg för checksystemet. Sedelstocken, som ju för banken betyder detsamma som ett af allmänheten erhållet räntefritt lån, gör det möjligt för banken att hålla mycket flera afdelningskontor, än om den vore tvungen att vid hvarje kontor hålla hela kassan i metallmynt; och ett stort antal öfver hela landet spridda bankkontor är ett väsentligt villkor för checksystemets utveckling, då ju detta består i, att hvarje affärsman och kapitalist är kund hos en bank. Införandet af checksystemet är i första rummet beroende af banker och affärsmän själfva; lagstiftningen kan endast medelbart medverka därtill. -- Växlar ega i rörelsen inom ett land ännu inskränktare gångbarhet än checker. Bokkredit förekommer i regel endast mellan personer, som stå till hvarandra i varaktiga affärsförhållanden. I den utländska handeln däremot äro växlar de kreditpapper, som hufvudsakligen användas som omsättnings- och betalningsmedel. -- Äfven i afseende på kreditens inverkan på varuprisen måste man visserligen skilja mellan olika former af kredit, men man får ej uppdraga en specifik skillnad mellan banksedlar och inlösliga papperspenningar å ena sidan och öfriga former af kredit å den andra. Ty all kredit, som kan inverka på penningväsendet, kan ock inverka på varuprisen. Och då nu de mest ödesdigra verkningarna i detta afseende äro de, som framträda under den en ekonomisk kris föregående spekulationsperioden och som bidraga att framkalla krisen, samt då under spekulationsperioden till följd af det allmänt rådande förtroendet prisstegrande inköp i stor omfattning kunna ske på bokkredit eller med växlar, så inses lätt det oriktiga i den ofvannämnda åsikten. Hvad särskildt jämförelsen mellan banksedlar och checker i detta hänseende beträffar, må framhållas, att det skadliga inflytande på varuprisen, som banksedelrörelsen ofta utöfvat, äfven kan åstadkommas genom checker, nämligen såvida okloka och i låneväg alltför lättsinniga grundsatser af de resp. bankerna tillämpas. När en bank ger ett lån på 1,000 kronor i form af sedlar, släpper banken visserligen ut i rörelsen nya omsättnings- och betalningsmedel, men precis detsamma gör den bank, som beviljar sin kund ett lån på 1,000 kronor, uppför denna summa på kredit uti kundens löpande räkning och låter kunden draga anvisningar på banken för detta belopp. Ang. denna inverkan af krediten och dess följder för näringslifvet se Handelskris. -- Krediten bidrager till en osund utveckling af börsspekulationer. Detta gäller om börsspekulationer både i varor och i värdepapper, ity att det är krediten, som i regel är grundvalen för spekulanternas köpförmåga. Men krediten främjar börsspekulationer i värdepapper dessutom på ett särskildt sätt; det är ju nämligen krediten, som skapar en del af själfva föremålen för dessa spekulationer, eller statspapper, obligationer och andra på börsen gångbara kreditpapper. Dessa börsspekulationer urarta mycket lätt till rena hasardspel och äro då i nationalekonomiskt afseende lika fördömliga som dessa, i det att de bl. a. undergräfva aktningen för allvarligt arbete och eganderätt. -- Kreditens utveckling är beroende af flera förutsättningar, bland hvilka här må framhållas arbetsfördelningens utveckling, kapitalbildningen, öfvergången till affärsföretag i stor skala, kreditanstalternas beskaffenhet, en god kreditlagstiftning samt en snabb och säker rättskipning. Till dessa, mera yttre förutsättningar är att lägga befolkningens moraliska utveckling, då förtroende till andra är den grundval, på hvilken en stor del af förekommande kreditaffärer är baserad. Med afseende på kreditlagstiftningen och lagskipningen se Bysättning, Innehafvarpapper, Konkurs, Ocker, Ränta, Växelrätt m. fl. art. Af stor vikt för kreditens utveckling är det mål, som s. k. upplysningsbyråer för sig uppställa. Dessas uppgift är att under tysthetslöfte meddela sina kunder upplysningar om affärsmäns ekonomiska ställning samt om och i hvad grad det är rådligt att bevilja dem kredit. Otvifvelaktigt kunna dessa inrättningar göra stor nytta. Att beakta är dock, att de ofta äfven ofrivilligt kunna göra skada genom att meddela oriktiga uppgifter, sådana fall att förtiga, då dylika inrättningar till prejerier begagna den makt, som deras ställning lägger i deras händer. D. D.* Kreditaftal, jur., af tal, som innebär beviljande af kredit (se d. o.) och alltså berättigar ena parten att först efter någon tids förlopp fullgöra sin prestation. Betydelsen af uttrycket kreditaftal är emellertid icke fullt bestämd. Särskildt användes det mindre gärna, då fråga är om prestationer, som afse annat än betalning af en summa penningar. Ett kreditaftal kan gå ut på återbetalande af ett belopp, som gäldenären vid aftalet får mottaga (f ö r-sträckning); det kan också förplikta honom att utge valuta för någon annan af motparten fullgjord prestation (exempelvis kreditköp); det kan vidare innebära medgifvande af kortare eller längre tids anstånd med betalningen af en redan (på hvilken grund som helst) existerande skuld ("prolonga-tion"). Att ränta vid kreditaftal utfastes, är van- Ord, som saknas under K, torde sökas under C.