funnits, nämligen Skandinaviska kreditaktiebolaget, som enligt den ursprungliga planen skulle drifva crédit-mobilier-affärer, men faktiskt mycket snart öfvergaf dessa för att inskränka sig till egentlig bankrörelse, samt Göteborgs handelskompani, som grundades 1871, men 1878 måste med stora förluster göra konkurs. På senare tid ha, särskildt i Tyskland, de mer omfattande crédit-mobilier-anstalterna af den äldre typen alltmer efterträdts af s. k. emissionsbanker (se d. o. -- i Sverige har genom lag af 5 juni 1909 upprättandet af emissionsbanker möjliggjorts, men ännu ingen sådan kommit till stånd), hvilka jämte (finansierings- och) emissionsverksamhet äfven idka vanlig bankrörelse. Vid sidan af dessa emissionsbanker ha vidare, efter förebilden af det ofvannämnda Société générale och liknande anstalter, uppstått flera finansieringsbolag (dels af mer allmän art, dels för speciella branscher), som karakteriseras af en mer varaktig förbindelse med de af dem finansierade företagen och hufvudsakligen blott med dessa göra kreditaffärer, men ej bedrifva allmän depositions- och kontokurantverksamhet. Jämte dessa själfständiga finansieringsanstalter finnas också åtskilliga osjälfständiga sådana, som upprättats af banker eller industriella och kommersiella företag och fortfarande stå i beroende af dessa. Om det väl ej kan förnekas, att äfven de nyare finansierings- och emissionsföretagen, om också icke i så hög grad som den äldre typen af crédit-mobilier-anstalter, kunna lända näringslifvet till skada t. ex. genom alltför djärfva börsspekulationer och lättsinnigt stiftande af företag, måste det dock å andra sidan medges, att den moderna utvecklingen af stordrift och teknik oafvisligt fordrar möjlighet att utan större tidsutdräkt få till stånd stora företag med stora kapital, och att sålunda dessa moderna finansierings- och emissionsanstalter, utan hvilkas medverkan detta svårligen skulle kunna genomföras, ha en mycket viktig ekonomisk uppgift att fylla. -- Kreditföreningar kunna ej uppföras som ett särskildt slag af kreditanstalter, jämsides med de ofvannämnda, emedan det för kreditföreningar gemensamma blott är deras allmänna syfte (att förskaffa sina delegare kredit på lämpliga och billiga villkor), men med afseende på arten af deras rörelse äro de dels banker i inskränkt bemärkelse, dels hypoteksbanker, dels förena de båda dessa uppgifter, dels drifva de äfven ett slags crédit-mobilier-rörelse genom att ge förlag åt små affärsidkare; de äro nästan alltid därjämte sparbanker. Se Folkbank och Hypoteksförening. D. D. (Å. W:son M.) Kreditbank. Se Bank, sp. 855. Kreditéra, hand. Se K r e d i t, sp. 1234. Kreditförening, nationalek. Se Kredit, sp. 1243. Kreditförsäkring (se K r e d i t), försäkring, hvarigenom försäkringsgifvaren ikläder sig garanti för en fordrans betalning. Hittills har denna uppgift kunnat förverkligas nästan endast med afseende på med panträtt i fast egendom förenade fordringar (se H y-poteksförsäkring). Däremot ha de flesta inrättningar, som afsett att försäkra andra slags fordringar, haft endast en mycket kort tillvaro. Redan i början af 1700-talet uppdöko i England förslag om sådana företag. Sedermera ha dylika uppstått i England, Frankrike och Tyskland, inen de flesta ha gått under, öfver hufvud är kreditförsäkrings-verksamhet möjlig blott i förening med en mycket omfattande och noggrann soliditetsinformation. Många anse dock en rationell kreditförsäkring praktiskt outförbar eller hålla före, att sådan försäkringsverksamhet är oändamålsenlig och skadlig. De omständigheter, som tala för den förra åsikten och som också utan tvifvel varit anledning till, att så många försök i denna riktning misslyckats, äro i synnerhet följande. Storleken af faran, att en viss, ej genom säker panträtt tryggad fordran icke kominer att betalas, är underkastad täta förändringar. Den, som med rätta kan anses solvent under normala tider, kan bli insolvent under en kris. Riskerna äro ej någorlunda jämnt fördelade på alla år, utan koncentrera sig på vissa tidpunkter (kriser); i synnerhet denna omständighet torde ha försvårat dylika företags bestånd. Man saknar slutligen tillförlitliga hållpunkter för att i hvarje fall bestämma riskens storlek. Skadlig kan kreditförsäkringen anses vara därigenom, att utsikten att erhålla fordringar betalda, äfven när gäldenären blir insolvent, innebär en uppmuntran till vågade och lättsinniga kreditaffärer. För öfrigt råder ganska stor meningsskiljaktighet, t. o. m. i väsentliga punkter, äfven bland dem, som anse kreditförsäkring praktiskt möjlig och ändamålsenlig. De företag af denna art, som f. n. finnas, tillämpa i allmänhet det engelska systemet, enligt hvilket en firmas hela omsättning försäkras, men blott oförvållade och utomordentliga, d. v. s. en viss procentsats öfver-stigande, förluster täckas. D. D. (Å. W:sonM.) Kreditiv (fr. lettre de créance, af lat. crédere, sätta tro till). 1. Skrifvelse, hvarmed ett diplomatiskt ombud styrker riktigheten af sitt uppdrag. Krediti-vet 1. kreditivbrefvet utfärdas för diplomater af de tre högre rangklasserna af suveränen (statschefen), riktas till suveränen (statschefen) i det land, som beskickningen gäller, och innehåller, jämte önskan, att man "måtte sätta tro till" sändebudet, uppgift om orsaken till beskickningen samt om vidden af sändebudets befogenhet. Kreditivet öfverlämnas af sändebudet till den främmande suveränen (statschefen) i högtidlig audiens (naturligtvis med undantag för hemliga sändebud). Först e-fter att sändebudet sålunda fått öfverlämna sitt kreditiv, börjar hans officiella verksamhet. Kreditiv för diplomater af lägre rang utfärdas af och riktas till vederbörande utrikesminister. Jfr R e k r e d i t i v. - 2. Fullmakt att lyfta penningar till ett visst belopp eller utan be-stämdt maximum (öppet kreditiv); af bank eller annan penningmrättning meddelad rättighet för någon att på vissa af banken iettkreditivkon-trakt fastställda villkor mot en viss af gift (k r e-ditivafgfft) under en bestämd tidrymd efter behag i banken uttaga eller insätta penningar till ett visst belopp, hvarvid ränta beräknas både på debet-och kreditsidan, så att kreditivhafvaren i själfva verket betalar ränta endast för det belopp, som är uttaget (kreditivräkning, kassakreditiv - jfr Bank, sp. 860); af bank eller bankir utfär-dadt bref, som ger person rätt att hos utställarens däri namngifna korrespondenter på andra orter uppbära penningar intill ett visst belopp, när som helst (inom en viss tid) och i hvilka poster, som önskas (kreditivbref, resekreditiv). - 3. Statsr. I dagligt tal, men ej i grundlagarna förekommande benämning på de i Regeringsformen § 63 om-förmälda båda summor, som under en statsreglerings-period skola vara för konungen tillgängliga för oför- Ord, som saknas under K, torde sökas under C.