Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kremsmünster ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1251
Kremsmiinster-Kreosot
1252
galleri, stort bibliotek och andra samlingar,
utgör stadens förnämsta prydnad. Ett tyskt och ett
slaviskt obergymnasium, en tysk och en slavisk högre
realskola, lärarseminarium, 2 musikskolor. Sockerbruk;
handel med spannmål, frukt och boskap. - K. kom
1110 i biskopens af Olniiitz ego. 1643 stormades
och brändes staden af svenskarna. Med anledning af
revolutionen 1848 var K. 22 nov. 1848-7 mars 1849
säte för den österrikiska konstituerande riksdagen.
<J. F. N.)
Kremsmiinster (lat. Cremifanium), köping i öfre
Österrike, vid Krems, ett tillflöde till Donaus biflod
Traun. 1,035 inv. (1900; jämte kommunen K.-Land, 4,356
inv.). Ryktbart och mycket rikt benediktinkloster
(stiftadt 778 af hertig Tassilo). som bildar
nästan en stad för sig och till hvilket, förutom en
praktfull kyrka, skattkammare, som bl. a. innehåller
den s. k. Tassilokalken (se d. o.), och bibliotek
(omkr. 90,000 bd, 890 inkunabler och 900 manuskript),
höra observatorium, värdefulla vetenskapliga och
konstsamlingar, gymnasium, ritskola, mu-sikläroverk
m. fl. undervisningsanstalter. (J. F. N.)
Kreneiéra (fr. crénder, af créncau, tinne,
skott-öppning mellan två tinnar, i en fästningsmur
anbtagt skottglugg för handgevär, af lat. crrna,
inskärning), förse med tinnar; i en fästningsmur
anbringa skottgluggar för handgevär. (Jfr C r é-nea
u x.) CL-
W:son M.)
Krenkerup. Se Hardenber g-R e v e n 11 o w.
Krennerit v. Rath, miner., tellurid af
guld och silfver i prismatiska kristaller.
A. Ung.
Krenologi (af grek. kréne, källa, och lo’gos, lära),
läran om hälsokällor, deras verkningar, beståndsdelar
o. s. v.
Krenå (fr. créneau). Se Créneaux, Kre-n e l e r a
och Skottglugg.
Kreodo’nter, paleont. Se C r e o d o n t a.
Kreoler [-åler; fr. créoles, sp. criollos],
dels, och företrädesvis afkomlingar af de till
Syd-Amerika inflyttade romanska folken (hvita
kreoler), dels afkomlingar af de dit införde
negrerna (svarta kreoler), i motsats till deras
i Europa eller Afrika födda stamfränder, från
hvilka de på grund af förändrade förhållanden ej
så litet skilja sig såväl kroppsligen som andligen.
E. Rld.
Kreolin, /arm. med., ett desinfektionsmedel och
antisepticum, som f ramställes ur den s. k. tunga
stenkolsoljan, befrias frän en stor del af däri
ingående fenol (karbolsyra) och utgöres af en
blandning af 10-30 proc.. krcsoler (se K resol) med
kolväten, särskildt naftalin, samt pyridinbascr
m. fl. beståndsdelar ur stenkolstjära. Tyskt
kreolin (från Artmann) fås genom stenkolsoljans
behandling med svafvelsyra (sulfonering) och alkali,
engelskt kreolin (från Pearson & Co.) erhålles
genom blandning af stenkolsoljan med harts samt
förtvålning med natron-lut. Båda slagen af kreolin
utgöras af möikbruna, sirapstjocka vätskor med lukt
af stenkolstjära och alkalisk reaktion, lösliga i
sprit. Vid blandning med vatten utfalla hartstvålor
m. m. och bilda en gråaktig emulsion. Just sådana
emulsionslika blandningar, innehallande 0,i-3
proc. kreolin, ha användts vid behandling af sår och
slrrnhinncåkom-mor, särskildt illaluktande sådana,
samt till desinfektion af upphostningar, uttömningar
m. m. Kreolin har äfven getts invärtes i limkapslar,
0,i-l gr. i dosen, som antisepticum för matsmält-
ningskanalen och urinvägarna. Medlet används numera
mindre än förr. C
G. S.
Kre’on, (grek. Kyécov), grek. myt., var son af
Menoikeus, broder till lokaste samt morbroder
och svåger till Oidipus (se d. o.), hvilken han
efterträdde i styrelsen öfver Tebe. Sofokles i
"Anti-gone" och Aischylos i "De sju mot Thebe"
framställa honom som en sträf och otillgänglig
själf-härskare. .
A. M. A.
Kreosot [-åsåt; af grek. kre’as, kött], kem. tekn.,
med., blandningar af flera fenoler, som erhållas
ur stenkols- eller boktjära. Kreosot är en färglös
eller gulaktig olja med intensiv lukt af rök och
med brännande smak. Den innehåller vanlig fenol
(karbolsyra), kresol (se d. o.), guajakol m. m. samt
är giftig och antiseptisk. - 2. Med. Kreosot är
ett lokalt retande och antiseptiskt medel. Dess
antiseptiska verkan är t. o. m. starkare än fenolens
(karbol-syrans), men dess lokalverkan är mildare och
dess giftighet mindre; på nervsystemet har den en
mera förlamande verkan; de för fenol kännetecknande
krampsymtomen träda mer tillbaka. Kreosot upp-suges
lätt genom hud och slemhinnor. Dess fenol-artade
beståndsdelar (guajakol, kreosol m. fl.) bindas i
kroppen raskt vid svafvelsyra, förlora därvid sin
antiseptiska verkan och afgå snabbt med urinen. Som
läkemedel har kreosot mest användts vid behandling
af lungsot. Först trodde sig många läkare ha i
kreosoten funnit ett "specifikt" medel mot denna
sjukdom. Erfarenheten har emellertid visat, att
medlet icke, såsom man antog, kan verka direkt
antiseptiskt på tuberkelbacillernä inne i kroppen
och att förändringarna i lungorna ej omedelbart
påverkas af detsamma. De vackra resultat, som man
erhöll under kreosotbehandling, berodde dels på
den förbättrade hygienen och dieten - man fann, att
dessa utan all särskild medikamentös behandling ofta
förbättrade eller botade tidiga, mera godartade och
kroniska fall af lungsot -, dels antagligen ock på
en lindrigt retande verkan af kreosoten på magen och
tarmen, hvarigenom aptiten, födans tillgodogörande
och det allmänna näringstillståndet förbättrades. Om
det lyckades att ge kreosot i någorlunda stora doser
under lång tid, utan att skada aptiten, kunde medlet
därför väsentligt bidraga att stärka patienterna,
hvarvid äfven medelbart symtomen från lungorna
kunde mer eller mindre förbättras. Behandlingen kan
emellertid ofta ej fullföljas, emedan medlet lätt
framkallar motvilja mot fortsatt intagande, matlcda
och magrubbningar. Kreosot har getts i piller, slemmig
emulsion, vin m. m. i dos af 2-5-50 cg. intill l å l,s
gr. på dagen, kurmässigt under lång tid. För att ej
besvära magen har medlet äfven anbragts i lavemang,
till ingnid-ning på huden, till insprutning under
denna o. s. v. I kreosotens ställe ha äfven försökts
dels guajakol, dels sammansatta preparat, såsom
kreosot-karbonat, guajakolkarbonat 1. "duo-tal", g
u a j a k öl s u l f ön sy ra d t kalium 1. thiokol
m. fl. Dessa sammansatta medel passera magsäcken
olösta och komma till verkan först i tarmen; ett
inflytande af dem på aptiten och på verksamheten i
magsäcken bortfaller därför. I stället kan man af
dem ge större doser utan obehag. Om än många läkare
ej hysa större förtroende för kreosot-gruppens medel,
kunna de dock ha en viss symtomatisk verkan, särskildt
i de många fall, då hygienisk-
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
