1251 Kremsmiinster-Kreosot 1252 galleri, stort bibliotek och andra samlingar, utgör stadens förnämsta prydnad. Ett tyskt och ett slaviskt obergymnasium, en tysk och en slavisk högre realskola, lärarseminarium, 2 musikskolor. Sockerbruk; handel med spannmål, frukt och boskap. - K. kom 1110 i biskopens af Olniiitz ego. 1643 stormades och brändes staden af svenskarna. Med anledning af revolutionen 1848 var K. 22 nov. 1848-7 mars 1849 säte för den österrikiska konstituerande riksdagen. <J. F. N.) Kremsmiinster (lat. Cremifanium), köping i öfre Österrike, vid Krems, ett tillflöde till Donaus biflod Traun. 1,035 inv. (1900; jämte kommunen K.-Land, 4,356 inv.). Ryktbart och mycket rikt benediktinkloster (stiftadt 778 af hertig Tassilo). som bildar nästan en stad för sig och till hvilket, förutom en praktfull kyrka, skattkammare, som bl. a. innehåller den s. k. Tassilokalken (se d. o.), och bibliotek (omkr. 90,000 bd, 890 inkunabler och 900 manuskript), höra observatorium, värdefulla vetenskapliga och konstsamlingar, gymnasium, ritskola, mu-sikläroverk m. fl. undervisningsanstalter. (J. F. N.) Kreneiéra (fr. crénder, af créncau, tinne, skott-öppning mellan två tinnar, i en fästningsmur anbtagt skottglugg för handgevär, af lat. crrna, inskärning), förse med tinnar; i en fästningsmur anbringa skottgluggar för handgevär. (Jfr C r é-nea u x.) CL- W:son M.) Krenkerup. Se Hardenber g-R e v e n 11 o w. Krennerit v. Rath, miner., tellurid af guld och silfver i prismatiska kristaller. A. Ung. Krenologi (af grek. kréne, källa, och lo'gos, lära), läran om hälsokällor, deras verkningar, beståndsdelar o. s. v. Krenå (fr. créneau). Se Créneaux, Kre-n e l e r a och Skottglugg. Kreodo'nter, paleont. Se C r e o d o n t a. Kreoler [-åler; fr. créoles, sp. criollos], dels, och företrädesvis afkomlingar af de till Syd-Amerika inflyttade romanska folken (hvita kreoler), dels afkomlingar af de dit införde negrerna (svarta kreoler), i motsats till deras i Europa eller Afrika födda stamfränder, från hvilka de på grund af förändrade förhållanden ej så litet skilja sig såväl kroppsligen som andligen. E. Rld. Kreolin, /arm. med., ett desinfektionsmedel och antisepticum, som f ramställes ur den s. k. tunga stenkolsoljan, befrias frän en stor del af däri ingående fenol (karbolsyra) och utgöres af en blandning af 10-30 proc.. krcsoler (se K resol) med kolväten, särskildt naftalin, samt pyridinbascr m. fl. beståndsdelar ur stenkolstjära. Tyskt kreolin (från Artmann) fås genom stenkolsoljans behandling med svafvelsyra (sulfonering) och alkali, engelskt kreolin (från Pearson & Co.) erhålles genom blandning af stenkolsoljan med harts samt förtvålning med natron-lut. Båda slagen af kreolin utgöras af möikbruna, sirapstjocka vätskor med lukt af stenkolstjära och alkalisk reaktion, lösliga i sprit. Vid blandning med vatten utfalla hartstvålor m. m. och bilda en gråaktig emulsion. Just sådana emulsionslika blandningar, innehallande 0,i-3 proc. kreolin, ha användts vid behandling af sår och slrrnhinncåkom-mor, särskildt illaluktande sådana, samt till desinfektion af upphostningar, uttömningar m. m. Kreolin har äfven getts invärtes i limkapslar, 0,i-l gr. i dosen, som antisepticum för matsmält- ningskanalen och urinvägarna. Medlet används numera mindre än förr. C G. S. Kre'on, (grek. Kyécov), grek. myt., var son af Menoikeus, broder till lokaste samt morbroder och svåger till Oidipus (se d. o.), hvilken han efterträdde i styrelsen öfver Tebe. Sofokles i "Anti-gone" och Aischylos i "De sju mot Thebe" framställa honom som en sträf och otillgänglig själf-härskare. . A. M. A. Kreosot [-åsåt; af grek. kre'as, kött], kem. tekn., med., blandningar af flera fenoler, som erhållas ur stenkols- eller boktjära. Kreosot är en färglös eller gulaktig olja med intensiv lukt af rök och med brännande smak. Den innehåller vanlig fenol (karbolsyra), kresol (se d. o.), guajakol m. m. samt är giftig och antiseptisk. - 2. Med. Kreosot är ett lokalt retande och antiseptiskt medel. Dess antiseptiska verkan är t. o. m. starkare än fenolens (karbol-syrans), men dess lokalverkan är mildare och dess giftighet mindre; på nervsystemet har den en mera förlamande verkan; de för fenol kännetecknande krampsymtomen träda mer tillbaka. Kreosot upp-suges lätt genom hud och slemhinnor. Dess fenol-artade beståndsdelar (guajakol, kreosol m. fl.) bindas i kroppen raskt vid svafvelsyra, förlora därvid sin antiseptiska verkan och afgå snabbt med urinen. Som läkemedel har kreosot mest användts vid behandling af lungsot. Först trodde sig många läkare ha i kreosoten funnit ett "specifikt" medel mot denna sjukdom. Erfarenheten har emellertid visat, att medlet icke, såsom man antog, kan verka direkt antiseptiskt på tuberkelbacillernä inne i kroppen och att förändringarna i lungorna ej omedelbart påverkas af detsamma. De vackra resultat, som man erhöll under kreosotbehandling, berodde dels på den förbättrade hygienen och dieten - man fann, att dessa utan all särskild medikamentös behandling ofta förbättrade eller botade tidiga, mera godartade och kroniska fall af lungsot -, dels antagligen ock på en lindrigt retande verkan af kreosoten på magen och tarmen, hvarigenom aptiten, födans tillgodogörande och det allmänna näringstillståndet förbättrades. Om det lyckades att ge kreosot i någorlunda stora doser under lång tid, utan att skada aptiten, kunde medlet därför väsentligt bidraga att stärka patienterna, hvarvid äfven medelbart symtomen från lungorna kunde mer eller mindre förbättras. Behandlingen kan emellertid ofta ej fullföljas, emedan medlet lätt framkallar motvilja mot fortsatt intagande, matlcda och magrubbningar. Kreosot har getts i piller, slemmig emulsion, vin m. m. i dos af 2-5-50 cg. intill l å l,s gr. på dagen, kurmässigt under lång tid. För att ej besvära magen har medlet äfven anbragts i lavemang, till ingnid-ning på huden, till insprutning under denna o. s. v. I kreosotens ställe ha äfven försökts dels guajakol, dels sammansatta preparat, såsom kreosot-karbonat, guajakolkarbonat 1. "duo-tal", g u a j a k öl s u l f ön sy ra d t kalium 1. thiokol m. fl. Dessa sammansatta medel passera magsäcken olösta och komma till verkan först i tarmen; ett inflytande af dem på aptiten och på verksamheten i magsäcken bortfaller därför. I stället kan man af dem ge större doser utan obehag. Om än många läkare ej hysa större förtroende för kreosot-gruppens medel, kunna de dock ha en viss symtomatisk verkan, särskildt i de många fall, då hygienisk- Ord, som saknas under K, torde sökas under C.