gendarmtrupperna (5 komp.) räknade s. å. 37 officerare, 252 underofficerare och 966 man. Alla officerarna äro greker. Författning och förvaltning. K. lyder under Turkiets suveränitet. 21 dec. (n. st.) 1898 erhöll det dock autonom förvaltning under en öfverkommissarie (harmostes), tillsatt af Frankrike, Storbritannien, Italien och Ryssland, men underställd den turkiske sultanen, dock utan skattskyldighet. 1 (14) aug. 1906 fick den grekiske konungen rätt att hos skyddsmakterna föreslå kommissarie. Sedan 15 aug. 1909 finnes dock ingen sådan, utan högsta förvaltningen skötes af en provisorisk styrelse af 3 personer, till dess Kretafrågan blifvit ordnad i samråd med Turkiet. -- Enligt K:s konstitution, af 8 (21) febr. 1907, finnes en riksförsamling (bule), som årligen sammanträder 1 maj och sitter 2--3 månader samt består af 65 deputerade, valda distriktsvis för 3 år (1 deputerad för 5,000 inv.); för valbarhet fordras 25 års ålder. Hvarje deputerad erhåller för en ord. session 800 och för en e. o. session 400 drachmer. Frågor rörande utrikespolitiken afgöras af de fyra skyddsmakternas representanter. -- K. är deladt i 5 nomos (Herakleion, Ghania, Lasithi, Rethymnon och Sfakia). Dessa delas i eparkier. -- Rättsväsendet är ordnadt efter grekiskt mönster med 26 fredsdomstolar, 5 assisdomstolar och 2 appellationsdomstolar. Öns hufvudstad är Chania (Canea). -- Finanser: Budgeten för 1907--08 uppvisar 5,93 mill. drachmer i inkomster, hvaraf 4,3 mill. utgjorde direkta skatter och konsumtionsskatter, samt 5,9 mill. i utgifter, hvaraf 0,98 mill. för kult och undervisning samt 2,9 mill. för civila, kommunikations- och polisändamål. Statsskulden steg till 5,32 mill. drachmer. K:s bank grundades 1899 med ett kapital af 5 mill. gulddrachmer och med uteslutande rätt att under 30 år utge sedlar. Sedan 1869 finnes en jordbruksbank, som lämnar mindre lån till jordbrukare. -- Myntet är öfverensstämmande med Greklands, men äfven den gamla turkiska piastern är i bruk. -- Metersystemet är allmänt gällande i mått, mål och vikt. -- Flaggan finnes afbildad å pl. till art. Flagga. -- Nationalfärgerna äro blått och hvitt. Historia. K:s läge på nästan lika afstånd mellan tre världsdelar i förening med de många och goda hamnar, som dess vidsträckta kuster erbjuda, gjorde det redan i urminnes tid till en mötesplats för skilda folkslag, fryger, fenicier, karer, greker m. fl., hvarigenom bl. a. alstrades en synnerligen gynnsam jordmån för uppkomsten och utbildningen af de mångfaldigaste sagor: om Zeus' födelse och uppfostran på berget Ida, om Europas bortförande, om Minos' faderliga styrelse och visa lagar, om Pasifae, Minotauros, Ariadne, Theseus, Daidalos och den af honom uppförda labyrinten o. s. v. Senare tiders forskningar ha bragt i dagen många lämningar efter en högt utvecklad förhistorisk kultur (se Kretensisk kultur). På de homeriska sångernas tid synes det grekiska elementet redan ha fått öfvervikten. Som på K. bosatta folkstammar nämnas där förutom eteokreter (d. v. s. äkta l. ursprungliga kretenser) äfven kydoner, pelasger, akéer och dorer, hvarjämte städernas antal uppges till 90 eller 100, förenade under Idomeneus' spira. Högst betydelsefull för K:s utveckling blef den doriska invandringen, som de homeriska sångerna tyckas vilja förlägga till en tid långt före det trojanska kriget. Antagligen ha dorerna först efter besittningstagandet af Peleponnesos därifrån öfvergått till det närbelägna K. I alla händelser ha de tidigt nog gjort sig till herrar öfver denna ö och där infört ett starkt utprägladt doriskt statsskick, som enligt senare författare skall ha tjänat som mönster för Spartas lykurgiska statsförfattning. Mest betydande bland dess städer voro Knosos och Kydonia på norra kusten samt Lyttos l. Lyktos och Gortys l. Gortyna längre inåt landet. De särskilda staternas författningar, för så vidt de äro oss bekanta, företedde en viss likhet med statsskicket i Sparta. I spetsen för styrelsen stod ett kollegium af tio höga ämbetsmän, kallade kosmer ("ordnare"), och vid dess sida gerusia ("de gamles råd"), båda sammansatta efter strängt aristokratiska grundsatser. Äfven de spartanske männens offentliga måltider (se Syssitia) hade på K. sin motsvarighet under namn af andrei'a ("mannasamkväm"). Däremot lyckades det här icke att afhålla den doriska

Fig. 4--5. Antika mynt från Kreta.

befolkningen från handel och näringar, hvartill K:s läge nästan oemotståndligt lockade; och en följd däraf var, att den stränga doriska disciplinen snart råkade i förfall. Stridbarhet och håg för krigets värf kvarstodo emellertid länge hos K:s folk, och alltifrån peloponnesiska krigets tid (431--404 f. Kr.) voro kretensiska legotrupper, i synnerhet bågskyttar och slungare, ett stående element i de grekiska staternas värfvade krigshärar. Däremot ha K:s stater som sådana aldrig spelat någon roll i den allmänna grekiska politiken. Bland sköna konster idkades musiken och framför allt danskonsten med stor förkärlek. F. ö. stodo kretenserna i dåligt rykte för snikenhet, trolöshet och lögnaktighet. 66 f. Kr. eröfrades hela ön, efter tvåårigt motstånd, af romarna under Quintus Metellus och förenades af Augustus med Cyrene (i Afrika) till en romersk provins. Af Konstantin den store skildes den åter från Cyrene och erhöll egen ståthållare. Från de bysantinske kejsarna eröfrades ön 823 af sarasenerna, men 961 återtogs den af Nikeforos Fokas och tillhörde Östromerska riket till 1204, då korsfararna eröfrade Konstantinopel och upprättade Latinska kejsardömet, hvarvid ön tillföll markgrefven Bonifatius af Monferrato, som sålde den till