symboler märkas dubbelyxan, som antages vara en bild af blixten, som klyfver molnen, och ett föremål med två hornartade utsprång, som urspr. betecknat tjurens panna med dithörande horn (fig. 5). Att tjuren hos de gamle kretenserna varit föremål för religiös dyrkan, framskymtar f. ö. äfven i de grekiska sägnerna om Minotauros. Fantastiska djurgestalter, sammansatta af olika djur eller till hälften människa, till hälften djur, synas mycket ha sysselsatt den religiösa fantasien (fig. 6). Mot periodens slut framträder gudomligheten i mänsklig gestalt, vanligen kvinnlig, mera sällan manlig; särskildt märkes en i flera repliker förekommande bild af en med ormar försedd gudinna, antagligen modern-jorden (fig. 7). Offerscenerna, som målats på den berömda sarkofagen från Hágia Triáda (se d. o.) nära Faistós, erinra om den historiska tidens offerbruk. Under denna period var samfärdseln med Egypten mycket liflig, och Kreta synes då i förhållande till detta land ha varit mera gifvande än emottagande. Under den 18:e egyptiska dynastien (omkr. 1545--1315 f. Kr.), som i stort sedt sammanfaller med den sista minoiska periodens kulturella blomstringstid, märkas många och tydliga spår af den kretensiska konstens inflytande på inhemska egyptiska konstalster. Från 1400-talet f. Kr. finnas bevarade flera egyptiska väggmålningar, på hvilka äro afbildade kretensiska vaser, som frambäras såsom tribut till den egyptiske konungen. Omkr. 1400 förstördes härskarpalatsen i Knosos och Faistós, tydligen af fiendehand. Denna katastrof stod i samband med de väldiga folkrörelser, som vid denna tid började oroa det östra Medelhafsbäckenet och äfven sträckte sig till Egypten. Sin

Fig. 1. Målad vas med liljor.

Fig. 2--3. Kretensisk skrift.

Fig. 4. Kvinnobild, väggmålning.

Fig. 5. Väggmålning al fresco, visande tjurhornssymboler och kolonner.

Fig. 6. Minotauros, sigill i lera.

Fig. 7. Ormgudinna (af fajans).

[Kretensisk kultur: fynd vid gräfningarna i Knosos.] afslutning nådde dessa folkvandringar i den s. k. "doriska vandringen" (se Grekland, sp. 236). På Kreta följde nu en tid af kulturell och sannolikt äfven politisk vanmakt. Inom konsten märkes en tydlig afmattning: man lefver på förgångna tiders arf, som i konstnärligt afseende allt mera stiliseras och förflyktigas. Omkr. 1200 f. Kr. inträder en ny tid, som kännetecknas genom användning af järnet och fibulan (säkerhetsnålen) samt likbränning och den specifikt "geometriska" stilen. Detta följer med den doriska invandringen, vare sig direkt eller indirekt. Under historisk tid förde Kreta en tämligen isolerad tillvaro, som upplifvades af häftiga inbördes