strider, och detta stora öland har icke
aktivt deltagit i den grekiska historiens stora
händelser. Det var berömdt för sina gammaldoriska
samhällsinrättningar och sina visa lagar. En stor
lagtext, inhuggen i sten på den inre omkretsen af en
rundbyggnad, anträffades 1884 vid Gortyn (se d. o.).
Litt.: "The Annual of the British school at Athens",
VI (1899—1900) ff. med fortlöpande redogörelse
af A. J. Evans öfver utgräfningarna i Knosos,
D. Mackenzie, "Cretan palaces and the Aegean
civilisation" (därst. XI, 1904—05 ff.) och "The
pottery of Knossos" ("Journal of Hellenic studies",
XXIII, 1903), "Monumenti antichi pubblicati per cura
della R. accad. dei Lincei", XIII. XIV (1903—04),
innehållande redogörelser för de italienska
utgräfningarna i Faistós och omgifningar,
Angelo Mosso, "Escursioni nel Mediterraneo e
gli scavi di Creta" (1907), Ronald M. Burrows,
"The discoveries in Crete and their bearing on the
history of ancient civilisation" (1907), Lagrange,
"La Crète ancienne" (1908), Harriet Boyd-Hawes,
"Gournia, Vasiliki and other prehistoric sites on
the Isthmus of Hierapetra" (s. å.), A. J. Evans,
"Scripta Minoa", I (1909), D. Fimmen, "Zeit und
dauer der kretischmykenischen kultur" (s. å.),
R. Dussaud, "Les civilisations préhelléniques dans
le bassin de la Mer Égée" (1910), och O. Montelius,
"Konung Minos' palats" (i "Nordisk tidskr.", 1905).
S. W—e.
Kretin (fr.
crétin), behäftad med kretinism (se d. o.);
stockdum person.
Kretinism (sannolikt af lat.
creta, krita, i följd
af sammanblandning med albinos), med., en höggradig
psykisk utvecklingshämning, hvilken karakteriseras af
samtidig hämning i skelettets utveckling och i regel
därjämte af den ökade utveckling af mjukdelarna,
särskildt hud och slemhinnor, som benämnes
myxödem. Kretinismen förekommer dels endemiskt
på vissa orter, dels mera sporadiskt, d. v. s. i
enstaka fall. Endemiskt uppträder den framför allt
i afstängda, trånga och djupa, alpina dalar i
bergstrakter
(kretinismus alpinus). Där förekommer
i regel samtidigt mycket struma (ansvällning
af sköldkörteln), och vissa områden äro rent af
betecknade som strumatrakter. I Schweiz (Valais, Uri
m. fl. kantoner), Österrike (Steiermark, Salzburg,
Tyrolen o. s. v.), Frankrike (Savojen, Pyrenéerna) och
Italien äro dylika strumatrakter, i hvilka kretinism
uppträder endemiskt, ej så alldeles ovanliga. I
Sverige, där struma är ganska vanlig, finnas i Dalarna
verkliga strumatrakter, men kretinism förekommer icke
i vårt land endemiskt utan endast sporadiskt. Den
omständigheten, att kretinism just vanligast uppträder
i strumatrakter, har också gett anledning till, att
man satt den i samband med förändring i sköldkörtelns
verksamhet (inre sekretion). Hos flertalet kretiner
förekommer dessutom struma, eller också är
sköldkörteln betydligt förminskad och förändrad. I
bådadera fallen antages, att de s. k. psykiska
och kroppsliga förändringarna stå i beroende af en
fullständig eller partiell hämning i sköldkörtelns
sekretion. Den direkta orsaken till denna hämning
är ännu icke med visshet känd. Kretinismens till
vissa trakter bundna förekomst, den omständigheten,
att dit inflyttade friska både människor och djur
få struma har osökt ledt tanken på telluriska och
atmosfäriska inflytelser.
<img r>Fig. 1.
Särskildt har man sedan länge misstänkt dricksvattnet
som sjukdomsalstrare. Flera fall äro kända, i hvilka
fullt friska föräldrar, som förut fått friska barn,
fått kretiner till barn efter inflyttning i
<img r>Fig. 2.
kretintrakter. Kretinismen kännetecknas först och främst
af en eftergifvenhet i den psykiska utvecklingen;
sinnesbeskaffenheten blir närmast lik den hos
idioten. Den framträder först några år efter barnets
födelse och åtföljes ofta af struma. Merendels
företer kretinen utom den psykiska defekten äfven
yttre tecken, tydande på sköldkörtelrubbning
(dvärgväxt, missbildningar af skallen, vid roten
intryckt näsa, tjocka läppar, mellan hvilka merendels
en förstorad tunga slappt hänger ut, nafvelbråck,
klen hårväxt, tjock degig eller tunn, skrynklig hud
o. s. v.). Anmärkningsvärdt är, att i kretintrakter
