ofta andra utvecklingsanomalier förekomma (döfstumhet, stamning etc.). Tack vare organterapiens segerrika intåg i medicinen är kretinism i tidiga fall tillgänglig för verksam behandling. Bilden å sp. 1270 visar en 18 års kretin före (fig. 1) och efter (fig. 2) behandling med fårsköldkörtel. Sköldkörtelterapien är specifik i en hel del kretinoida tillstånd. Af fullt lika stor vikt som denna torde emellertid de profylaktiska åtgärderna kunna anses. Både barn och hafvande sändas i profylaktiskt syfte bort från kretintrakterna, den allmänna hygienen höjes, dricksvattnet kontrolleras och förbättras, konsangvina äktenskap undvikas o. s. v. A. Jfn. Kretinoid (af grek. ei'dos, utseende), som liknar kretinism. Kreti och pleti (Keretéerna och peletéerna) var en benämning på konung Davids lifvakt, som omtalas vid flera tillfällen i gamla testamentet (2 Sam. 8:18; 20: 7, 23; 1 Kon. 1: 38, 44). Uppenbarligen utgjordes denna af utlänningar, som David tagit i sin sold och hvilka voro för honom af så mycket större värde, som de icke voro på något personligt sätt intresserade i de strider, som han hade att utkämpa, innan han blef konung öfver hela Israel. Hvad benämningen eg. betyder, är ej fullt säkert. Men att döma af 1 Sam. 30: 14 synes kreti ha betecknat en filisteisk stam, och då har väl pleti haft enahanda betydelse (jfr Hes. 25: 16; Sef. 2: 5). Filistéerna hade enl. Am. 9: 7 hört hemma i Kaftar, som man länge sammanställt med Kreta -- och därför ha många äfven förklarat kreti som en härledning däraf, hvilket emellertid är osäkert. -- I dagligt tal förstås med "kreti och pleti" personer utan börd, bildning eller samhällsställning. E. S-e. Krets (ty. kreis), administrativt område i flera tyska stater, motsvarande bezirk i Österrike, arrondissemang i Frankrike o. s. v. Med den politiska indelningen i kretsar plägar den judiciella, men ej den kyrkliga indelningen öfverensstämma. Kretsarnas omfång och betydelse äro olika i de särskilda tyska staterna. I Preussen indelas provinserna i regeringsområden (regierungsbezirke) och dessa i kretsar, hvilka representeras af kretsdagar (kreistage), bestående af minst 20--25 ledamöter, valda för 6 år dels af stads- och landskommunerna, dels af de större joidegarna. I spetsen för kretsens förvaltning står ett landtråd (landrath; i Hohenzollern oberamtmann), som är ordf. i kretsutskottet (kreisausschuss; i Hohenzollern amtsausschuss), hvars 6 medlemmar väljas af kretsdagen för 6 år. -- Större städer bilda egna s. k. stadskretsar (stadtkreise), i hvilka borgmästare och magistrat träda i stället för landtråd och kretsutskott. Den lägsta folkmängden för sådana städer växlar mellan 25,000 och 40,000 inv., dock kunna undantagsvis äfven mindre städer få rätt att bilda egna kretsar. Om kretsständer och kretssynod i Preussen se d. o. Om krets, kretsdag och kretsöfverste i det gamla tyska riket se Tyskland (Historia). J. F. N. Kre'tschmann, Karl Friedrich, tysk skald, f. 1738, d. 1809, till yrket domstolsaktuarie, vann mot slutet af 1760-talet ett kortvarigt skalderykte genom sina "bard"-sånger, hvilka i olikhet med Klopstocks voro rimmade. Han skref dessutom ana-kreontiska sånger, lediga epigram, fabler, hymner samt slutligen lustspel och noveller. K:s Sämmtlichc werke utgåfvos 1784-1805, i 7 bd. Se Knothe, "Der barde Rhingulph" (1858), och Ehnnann, "Die bardische lyrik im 18. jahrhundert" (1892). Kre'tschmer, Edmund, tysk tonsättare, f. 1830 i Sachsen, d. 1908 i Dresden, där han var hoforganist och mycket verksam dirigent samt 1892 utnämndes till professor, skref flera mässor (bland dem en prisbelönt), körverken Pilgerfahrt, Fcstgesang, Gei-sterschlacht (prisbelönt 1865), Musikalische dör f-geschichten för orkester samt, framför allt, operorna Die folkunger (1874) och Heinrich der Löwe (1877), som gjorde sin rund öfver de förnämsta scener i Tyskland. En diktsamling af K. utgafs 1904. A. L.* Kre'tschmer, Paul, tysk språkforskare, f. 2 maj 1866 i Berlin, e. o. professor i jämförande språkforskning 1897 i Marburg, 1899 i Wien, är en af samtidens förnämsta jämförande språkforskare. Hans hufvudverk äro Die griechischen vaseninschrijten (1894), Einleitung in die geschichte der griechischen sprache (1896) och Der heutige lesbische dialekt (1905). Tills, med F. Skutsch utger han sedan 1908 tidskr. "Glotta", som är af sedd att bli centralorganet för den grekiska och latinska språkforskningen. E. N-n. Kretsdag. Se Krets och Tyskland (Historia) . Kretsständer, Kretssynod. Se Preussen. Kretsutskott. Se K r e t s. Kretsöfverste. Se Tyskland (Historia). Kretzer, Max, tysk romanförfattare, f. 1854 i Posen, arbetade i en lampfabrik för en tåler i veckan och sökte genom flitig läsning nattetid skaffa sig bildning. Efter många års armod och fåfänga försök lyckades han slå igenom som författare af realistiska skildringar ur de fattiges lif. Trots bristande psykologisk fördjupning och alltför romanaktig framställning har K. vunnit erkännande för sina litterära initiativ och sin socialt uppfostrande tendens. Af hans mer än 50 bd romaner och noveller må nämnas Sonderbare schwärmer (1881; 3:e uppl. 1903), Die betrogenen (1882; 5:e uppl. 1900), Die verkommenen (1883; 4:e uppl. 1909), Meister Timpe (1886; 5:e uppl. 1908; "Mäster Timpe", 1889), Die bergpre-digt (1889; 4:e uppl. 1900), Der millionenbauer (1891; 12:e uppl. 1906), Der holzhändler (1900; 12:e uppl. 1907) och Mut zur sunde (1909). Se biogr, af Kloss 1895. B-n B. Kretzschmar, E d u a r d, tysk träsnittsgravör, f. 1806 i Leipzig, d. 1858 i Berlin, \ar först sockerbagare, men utbildades sedan till träsnidare hos F. Unzelmann i Berlin. Sitt egentliga rykte vann han 1839-42 genom sina många förträffliga gravyrblad efter Ad. Menzels af bildningar af preussiska härförare, utgifna under titeln Aus könig Friedrichs zeit (ny uppl. 1886). Äfven för andra framstående verk utförde han träsnittsillustrationer, bl. a. för Mu-säus' "Volksmärchen", "Nibelungenlied", Tschu-dis "Tierleben der alpenwelt", Rossmässlers "Die vier jahreszeiten" m. fl. Sedan 1846 arbetade han äfven för "Illustrirte zeitung". R. G. Kretzschmar, August Ferdinand Herrn an n, tysk musikskriftställare, f 1848 i Sachsen, blef 1871 filos. doktor i Leipzig på en afhandling om Guido Aretinos notskrift och s. å. lärare vid Leipzigs konservatorium, där han förut studerat. 1877 blef han universitetsmusikdirektor i Rostock samt 1880 "städtischer musikdirektor", fick 1884 professors titel och var 1887-98 director musices Ord, som saknas under K, torde sökas under C.