1273 Kretzschmar-Kreuger 1274 vid Leipzigs universitet samt 1888-98 dirigent för Riedelföreningen. Han anordnade akademiska orkesterkonserter med historiska program, blef 1890 e. o. professor i musikvetenskap vid Leipzigs universitet och erhöll 1904 en ord. professur i samma ämne vid Berlins universitet, 1907 därjämte chefskapet vid k. institutet för kyrkomusik och 1908 titeln geheime regeringsråd. 1909 blef han direktör för k. musikhögskolan i Berlin. K. är mindre bekant som kompositör än som framstående musikskriftställare ; särskildt hans Fiihrer durch den konzertsaal (3 bd, 1887-90; bd l, Sinfonie und suite, 3:e uppl. 1898; bd 2, Kirchliche werke, 3:e omarbetade uppl. 1905;- bd 3, Oratorien und weltliche chor-werke, 2:a uppl. 1899) röjer en förvånansvärdt omfattande och noggrann kännedom om olika tiders tonvcrk, öppet sinne för det värdefulla hos skilda riktningar samt lycklig framställningsgåfva. En mängd utdrag ur detta verk har K. utgifvit under titeln "Kleiner konzertfiihrer". Han har äfven skrifvit beaktansvärda uppsatser i tidskrifter, Mu-sikalische zeitfragen (1902) m. m. och omarbetat Lobes kompositionslära. E. F-t. Kretzschmar, Johannes, tysk historiker, f. 1864, statsarkivarie i Lybeck, har utgifvit bl. a. Die formularbiicher aus der canzlei Rudolfs von Habsburg (1889), Die invasionsprojekte der katho-lischen mächte gegen England zur zeit Elisabeths (mod handlingar ur vatikanska arkivet, 1892) samt de viktiga bidragen till trettioåriga krigets historia Gustav Adolfs pläne und ziele in Deutschland und die herzöge zu Braunschweig und Liineburg (i "Quellen und darstellungen zur geschichte Nieder-sachsens", bd XVII, 1904) och Die allianzverhand-lungen Gustav Adolfs mit Kurbrandenburg im Mai und Juni 1631 (i "Forschungen zur Brandenburgi-schen und Preussischen gesehichte", XVII, s. å.). K. blef 1909 korresp. led. af K. samf. f. utg. af handskr. rör. Skandinaviens historia. B. B-s. Kre'tzsehmer, Johann Herman n, tysk målare, f. 1811, d. 1890, studerade i Berlin och Düsseldorf, började med att måla romantiska genremotiv, öfvergick så till bilder af Orientens folklif och natur, såsom Karavan, öfverraskad af samum (1844, museet i Leipzig). Sedan han 1845 slagit sig ned i Berlin, öfvergick han dels till humoristisk genre, dels till historiska ämnen (Den store kurfurstens landstigning på Rugen och efter danska kriget 1864 Prins Fredrik Karl vid stormningen af Dybböl). Dessutom målade han porträtt samt utförde akvareller och raderingar. (G-g N.) Kreuger L Kreuger [kryger eller kroger], svensk släkt, hvaraf flera medlemmar beklädt höga poster inom flottan och armén, härstammar från sjökaptenen David Kreuger, som inflyttade från Wismar i början af 1700-talet och dog 1730 i Kalmar. 1. Johan Henrik Kreuger [kryger], son- sons sonson af den ofvannämnde David K., sjömilitär, författare, f. 30 mars 1782 i Lovisa, Finland, d. 24 jan. 1858 i Stockholm, blef 1799 fiaggjunkare och 1801 fänrik vid Arméns flotta, förde därefter under sex år handelsfartyg på Medelhafvet, Nord- och Östersjön, hvarunder han avancerade till underlöjtnant vid Sveaborgs eskader (1804), förde 1808 befäl öfver en afdelning kanonslupar mot norrmännen vid Hval-öerne, blef s. å. löjtnant, deltog i finska kriget och befordrades 1812 till kapten. 1813 deltog han som chef för en afdelning kanonslupar i belägringen af Stettin samt inlät sig därunder i nio allvarsamma träffningar med de franska strandbatterierna, som eröfrades. Kort efter Stettins öfvergång fick K. befallning att uppsätta två pommerska matroskompanier och ett svenskt pontonjärkompani, med hvilka han åtföljde svenska hären till Holstein och Brabant samt slog en bro öfver Ehenfloden vid Köln 1814. S. å. befordrad till major vid flottan, anbefalldes han att som embarkeringschef ombesörja svenska härens öfverförande från Tyskland till Sverige och Norge. 1815-16 var han befälhafvare på handelsfartyg till Brasilien samt utverkade därunder en nedsättning i tullafgifter för svenska varor. Sedan han efter återkomsten förordnats som led. i Konvojkommissariatet och Sjöförsäkringsöfver-rätten, erhöll han 1822 befallning att i egenskap af svensk-norskt ombud afresa till Marokko för att bi-lägga tvister mellan sultanen och svensk-norske konsuln samt att vara befälhafvare öfver svensk-norska eskadern där. Han vistades dels i Tanger, dels i den af upproriska arabstammar belägrade fästningen Mogador. K. tillvann sig till den grad sultan Soli-mans bevågenhet, att denne skänkte honom nästfoljande års "prcsentmedel", 20,000 spanska piaster. Oaktadt K. var obemedlad och hade full rätt att mottaga denna gåfva, öfverlämnade han den dock till Konvojkommissariatets kassa. K. blef 1823 öfverstelöjtnant, 1825 led. af Förvaltningen af sjöärendena, 1841 konteramiral, var 1841-52 chef för Förvaltningen af sjöärendena samt blef 1850 Viceamiral och 1857 amiral. Från K. utgick bl. a. förslaget att i Stockholm (på Beckholmen) anlägga en reparationsdocka. 1848 verkställdes lyckade försök med af honom uppfunna undervattensminor, som antändes med elektriskt batteri. Vid världsutställningarna i London (1851) och Paris (1855) erhöll han medalj för af honom uppfunna vindmätare. Han afslog två gånger erbjudet adelskap. K. utgaf Om ångmaschiner och deras användande, hufvudsakligen till sjös (1833), Kort framställning af svenska skärgårdsflottans bedrifter (1845) och Sveriges förhållanden till barbaresk staterna i Afrika (1856) samt skref uppsatser i Krigsvet. akad:s tidskrift och "Tidskrift i sjöväsendet". K. var led. af Krigsvet. akad. (1817), örlogsmannasällskapet (1838; hedersled. 1843) och Vet. akad. (1857). 2. Johan Kristian Kreuger [kryger], Ord, som saknas under K, torde sökas under C.