Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Krig ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1293
Krigarf öreningar- Krigsbefälet
1294
land 1808). Det kan åstadkomma stor skada för fienden,
men gör kriget grymt och förödande, i synnerhet om
det öfvergår till folkkrig (i Spanien mot Napoleon
I; se Folkbeväpning). Till det lilla kriget räknas
vanligen äfven en hel del särskilda företag i krig,
såsom skyddandet af transporter, in-drifvandet
af kontributioner och rekvisitioner, förstörandet
af vägar, järnvägar och telegrafer, öfverfall och
alarmeringar, utsändandet af mobila kolonner m. m.
1. Rid. 2. C. O. N.
Krigarföreningar (ty. kriegervereine), föreningar
af f. d. i en armés eller flottas tjänst anställda
personer, ha vunnit största utbredningen i
Tyskland, men förekomma äfven i flera andra länder,
såsom Österrike och Förenta staterna. De första
kri-garföreningarna i Tyskland bildades omkr. 1839 och
fingo genom kabinettsorder af 1842 vissa privilegier,
främst rätt att anordna militära hedersbetygelser
vid sina medlemmars begrafning. Intresset för
kri-garföreningarna stegrades genom krigen
1864, 1866 och 1870-71, och 1872 sammanslöto
sig de preussiska och flera andra till Deutscher
kriegerbund, en sammanslutning, som 1884 ytterligare
utvidgades till Deutscher reichskriegerverband. I
samband med invigningen af Kyffhäusermonumentet
utbildades organisationen vidare genom upprättande
(1898) för dettas vård af Kyffhäuserbund der
deutschen ländes-kriegerverbände, till hvilket
1905 voro anslutna 26 lokala sammanslutningar af
krigarföreningar, omfattande 25,993 föreningar och
2,240,012 medlemmar. I föreningarna vårdas monarkiskt
patriotiska tänkesätt, och från dem sprides en
åskådning, som kraftigt motverkar de socialistiska,
republikanska och försvarsfientliga strömningarna,
hvarigenom krigar-föreningarna indirekt utöfva ett ej
obetydligt politiskt inflytande. Direkt verka de för
kamratlig samvaro, byggande och underhåll af asyler
för änkor och föräldralösa, genom understödskassor,
plats-anskaffningsanstalter o. s. v. Flera af
förbunden utge särskilda tidskrifter. Jfr Westphal,
"Das deutsche kriegervereinswesen, seine ziele und
seine bedeutung fur den staat" (1903). - I Österrike
tog krigarföreningsväsendet starkt uppsving efter
1866 års krig, och 1905 funnos öfver 2,000 lokala
föreningar med omkr. 180,000 medlemmar. Syftena äro
ungefär desamma som i Tyskland, men organisationen
långt mindre rikt utbildad. - l Förenta staterna
finnes alltsedan inbördeskriget 1861-65 en mängd
krigarföreningar med god sammanhållning och stort
medlemsantal. V. S-g.
Krigföring, Krigföringskonst, sättet för ett krigs
förande, behandlas vanligen under benämningen strategi
(se d. o.). C. O. N.
Krigsakademi. 1. Från 1792 till 1862 namn
på den nuv. k. krigsskolan å Karlberg. Se
Krigsskola. - 2. (Ty. kriegsakademie) Namn
på de till Berlin och München förlagda, högre
allmänna utbildningsanstalterna för den tyska arméns
officerare (motsvarande den svenska Krigshögskolan).
C. O. N.
Krigsarkivet kallas det med Generalstabens
krigshistoriska afdelning förenade arkiv, i hvilket
handlingar, böcker och kartor rörande Sveriges krig
och krigsväsen samlas och förvaras. Innan något
krigsarkiv ännu fanns, samlades kartor, planer och
handlingar rörande fästningar, fältslag och krigsväsen
i allmänhet i det ar 1695 inrättade Fortifika-
tionskontoret samt i den s. k. K. M : t s k a r
t-samling. Konung Gustaf III:s flygeladjutant
grefve S. J. Cronstedt inlämnade omkr. 1774
ett märkligt förslag till bildande af ett
krigsarkiv, till hvilket skulle samlas ej blott
krigshistoriska handlingar, utan äfven moderna
militära uppgifter af sådana slag, som nu behandlas
af Generalstabens central-, utrikes-, kommunikations-
och topografiska afdelningar. Förslaget kom icke
till utförande (Cronstedt dog l juli 1774); men
tanken upptogs af generaladjutanten G. V. af
Tibell, och genom k. br. af 16 april 1805
grundlades krigsarkivet, hvilket förenades med
den samtidigt inrättade Fältmätnings-kåren. I
krigsarkivet skulle förvaras alla under dennas
vård stående samlingar af handlingar, böcker,
kartor, modeller och instrument. Till arkivet
öfverflyttades från "K. M:ts kartsamling",
fortifikationen och generaladjutantsexpeditioneu
ett stort antal kartor, planer och handlingar,
hvarjämte med detsamma införlifvades finska
rekognosceringsverkets kartor och flera enskilda
samlingar. Af egentliga arkivalier inneslöt det dock
icke synnerligen mycket. Då Fältmätningskåren, som
från 1811 under namnet Fältmätningsbrigaden varit
förenad med fortifikationen under det gemensamma
namnet Ingenjörkåren, 1831 förändrades till
Topografiska kåren, kom krigsarkivet att höra under
denna; men det var först sedan. Topografiska kåren
1873 uppgått i Generalstaben och sedan denna 1876
erhållit egen lokal, som ett egentligt krigsarkiv
kunde bildas. Detta erhöll då en mängd vanvårdade
arkivalier, som varit upplagda på olika ställen och
många gånger ombytt förvaringsplats och i hvilka
betänkliga luckor uppstått. Genom öfverflyttande
af äldre handlingar från regementenas arkiv, från
Riksarkivet och från K. biblioteket sams genom gåfvor
har arkivet efter hand betydligt ökats. Lokalfrågan
har dock nästan från början vållat bekymmer och från
midten af 1890-talet, då man skred till ordnande
af förut packade eller staplade arkivalier,
blifvit brännande. Sedan 1900-talets början har
arkivet befunnit sig i ständig flyttning, sökande
tillfälligt härbärge för sina samlingar, medan
olika förslag till lokalfrågans lösning uppgjorts
och förkastats. F. n. (1911) är det förlagdt dels
i Generalstabens hus (Riddarholmen 10), dels i
f. d. Arffurstens palats. Krigsarkivet, för hvilket
reglemente blifvit af K. M:t fastställdt l dec. 1882,
står under närmaste ledning af afdelningschefen vid
Generalstabens krigshistoriska afdelning med biträde
af en krigs-arkivarie jämte vid afdelningen anställda
officerare och biträden. Från trycket ha utgifvits
’’Meddelanden", I, II (1884, 1887). C.O.N. (J.P-i.)
Krigsartiklar. Se Krigslagar.
Krigsbefälet utgjorde i det gamla svenska
ståndssamhället en egendomlig företeelse. Redan
Gustaf Vasa hade efter Dackefejdens erfarenheter lagt
grunden till en inhemsk nationalmilis, åtminstone
delvis bofast på landet. Höfvitsmän tillsattes i
olika landsändar, och de hade sina "lutinanter" som
närmaste män. Efter hand tillKommo äfven ryttar-fanor
under sina ryttmästare. Sedan de stora krigen under
Erik XIV begynt för att med få af brott räcka i nära
hundra år, blef detta inhemska krigsfolk med dess
befäl en rätt betydande samhällsklass, som jämte andra
kunde kallas att dela samhällsuppgifternas ansvar på
riksdagarna. Ryttare och lands-
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
