1303 Krigshofrättsråd-Krigskollegium 1304 vissa mål, nämligen sådana, som röra förbrytelser begångna af officerare, och eljest sådant, som det genom särskild författning åligger öfverdomstol att omedelbart pröfva och döma. H. L. R. (E. K.) Krigshofrättsråd. Se K r i g s h o f r ä 11 e n. Krigshundar, krigsv. På senare tid har man börjat anställa systematiska försök att använda hundar i krig dels för öfverbringande af rapporter, krigshundar i egentlig mening, dels vid sjukvårds-(sanitets-)truppernas arbete för sårades uppsökande, sanitetshundar (se vidare d. o.). De för det förra ändamålet brukade hundarna ha sin egentliga användning vid bevakningstjänst för öfverförande af rapporter fråa patruller till afdelningen. Dessutom äro de genom sin verksamhet och sina skarpa sinnen patrullen till nytta. Äfven i vårt land har man börjat anställa försök med krigs-hundar. På våren 1910 infördes från Tyskland två airedaleterriers till Yästernorrlands regemente. Ungefär samtidigt bildades föreningen "Krigshunden" för att väcka intresse för krigshundars användning och drifva hela denna sak fiamåt. Nu (jan. 1911) finnas importerade krigshundar (af airedale-terrierras) utom vid ofvannämnda regemente äfven vid Göta lifgarde och Norrbottens regemente. G- G. Krigshär. Se Armé. Krigshögskolan benämndes från 1866 till 1878 det till Marieberg förlagda högre militärläroverket, som förut hade kallats Högre artilleriläroverket (se d. o.). Sistnämnda år öfvergick benämningen till det då i Stockholm öppnade nya läroverk, som skulle bli krigsvetenskapernas högskola i Sverige. Dess ändamål är att meddela officerare ökade insikter i krigsvetenskapliga ämnen, och dess genomgående utgör villkor för inträde vid Generalstaben. Kursen är tvåårig. Den började under högskolans första tid l aug. hvarje år med jämnt ordningsnummer och mottog efter föregående inträdes-pröfning 20-40 officerare. Småningom framflyttades kursens början till början af okt. och hvarje läsårs slut till juli månad. Från 1905 har ny kurs med 25 elever börjat hvarje år, så att två kurser samtidigt pågå (k. regi. 4 nov. 1904 med senare ändringar). C. O. N. Krigskasern. Se Kasern, sp. 1189. Krigskassa kallas den kassa, som medföres i fält såväl vid de stridande arméernas stora högkvarter som vid de olika truppafdelningarna och af hvilken de i sammanhang med kriget stående utgifterna bestridas. I krigsaflöningsreglementet bestämmes storleken af det belopp, till hvilket hvarje truppdels eller myndighets kassa skall uppgå. C. O. N. Krigskollegium benämndes intill 1866 det centrala ämbetsverk, som närmast under konungen ledde härväsendets förvaltning. Det ledde sitt upp-hof från den Krigsrätt, som Gustaf II Adolf före sin affärd till Tyskland grundlade, då han 5 juli 1630 gaf marsken Jakob De la Gardie fullmakt att i Stockholm upprätta en institution med detta namn och i fullmakten utnämnde dess bisittare samt provisoriskt bestämde dess uppgift. Krigsrätten fungerade efter allt att döma till en början endast som högsta militära domstol, icke som förvaltande verk. Gustaf Adolf hade visserligen förut haft för afsikt att inrätta ett kollegium för härväsendets allmänna skötsel, och ett Krigsråd omtalas under 1620-talet bland hans tilltänkta ämbetsverk, men denna afsikt blef icke då förverkligad. I 1634 års regeringsform ingick emellertid Krigsrådet som "det andra collegium" bland de fem rikskollegierna, och här bestämdes dess åligganden så, att det skulle såväl ha den administrativa "inspektionen på allt krigsfolket till häst och fot" som äfven tillse, att inom hären "allt rätt dömes och förordnas". Det skulle "dirigeras" af marsken, och till dennes bisittare bestämdes två (militära) riksråd och fyra andra officerare, fältmarskalken, rikstygmästa-r e n och generalvaktmästaren; som underordnad personal nämnas sekreterare, notarier och kopister. Småningom trädde det sålunda omlagda ämbetsverket i verksamhet, dess första (provisoriska) instruktion är daterad 20 mars 1636, och dess benämning öfvergår till Krigskollegium. Karl XI, som i allmänhet sökte upplösa de tungt arbetande rikskollegierna i mindre ämbetsverk, reformerade grundligt äfven Krigskollegiet. Ingen riksmarsk tillsattes efter 1676 (då K. G. Wrangel dog); ett riksråd förordnades till president, men ämbetsverkets samfällda verksamhet uppdelades i hufvudsak på sinsemellan tämligen fristående kommissioner eller byråer, som hvar för sig sorterade direkt under konungen. Särskildt lydde kassakontoret omedelbart under denne, och räkenskaperna lades under Kammarkollegium. En "generalkrigsrätt" skulle, endast när så behof des, bildas genom inkallande af erforderligt antal gencralspersoner. Med 1699 försvinner äfven presidenten, och 1700 bestod kollegiet endast af generalfälttygmästaren, två krigsråd samt två lägre tjänstemän. Karl XII uppdrog då, vid sin affärd till kriget mot Ryssland, högsta ledningen af krigsväsendet åt en särskild defensionskommission af rådsherrar, och denna ställde snart Krigskollegiet i skuggan. Efter konungens återkomst till Sverige 1715 följde ytterligare förändringar, i samband med den nya ordning för hela regeringen, som nu infördes (jfr Kansli), och Krigskollegiet förlorade handläggningen af en mängd ärenden, som dels drogos direkt under den nya Krigsexpeditionen, dels öfverlämnades åt särskildt förordnade officerare. Med enväldets fall och den nya författningen återställdes i hufvudsak 1600-talets förvaltningssystem, och äfven Krigskollegiet reorganiserades, dels genom 1719 och 1720 års regeringsformer, dels genom en ny instruktion af 16 okt. 1723. Dess president togs numera utanför riksrådet; under honom arbetade dels militära ledamöter på särskilda kontor, dels två civila krigsråd. Gustaf III gjorde nya förändringar. Krigskollegiet återfick 1774 generalkrigsrätten och förstärktes med nya ledamöter, men samtidigt insattes vid dess sida en särskild försvarskommission, och 1776 uppdrogs åt riksrådet K. Sparre högsta tillsyn öfver krigsväsendet. Båda dessa anordningar upphörde på 1780-talet; däremot omorganiserades Krigskollegiet genom en ny instruktion af 25 juni 1782, hvars viktigaste drag är indelningen på fem departement; endast några få mål, såsom rättssaker och tjänstetillsättningar, behof de behandlas i plenum. 1792 inrättades en särskild generaladjutantsexpedition för armén, och till denna öfverlämnades kommandomålen. Nya instruktioner (4 april 1805, 19 mars 1811, 17 dec. 1831, 6 nov. 1849 och 21 nov. 1850) gjorde seder- Ord, som saknas under K, torde sökas under C.