Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Krigshofrätten ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1307
Krigslagfarenhet-Krigsmakt
1308
som ända till senaste tider på grund af detta sitt
ursprung ingått under konungens ekonomiska eller
administrativa lagstiftning. Gustaf I:s krigsartiklar
innehöllo blott rudiment till en lagstiftning. Det var
först Gustaf II Adolfs krigsartiklar af 11 juni 1621,
som mera fullständigt ordnade denna lagstift-ningsgren
på ett sätt, som blef grundläggande för den senare
lagstiftningen i ämnet. Karl XI stiftade nya lagar i
detta ämne och utp:af särskilda artiklar för landhären
(krigsartiklarna af 2 mars 1683 med därtill fogad
förordning ang. general- och rege-mentsrätter) och
för flottan (K. M:ts sjöartiklar af 2 maj 1685 med
därtill fogad förordning angående amiraiitetsrätt). I
de nya krigsartiklar, som i dessas ställe utfärdades
6 maj 1795 och 31 mars 1798, sammanfattades
bestämmelserna för de särskilda vapnen till gemensamma
krigsartiklar för K. M:ts krigsmakt till lands och
sjöss. Krigsartiklarna karakteriseras däraf, att
militären med hänsyn till sin särskilda ställning
var under vissa förhållanden underkastad särskilda
straff äfven för allmänna förbrytelser, äfvensom
särskilda disciplinstraff för ett för kårandan
menligt uppförande och för förseelser, som, begångna
af andra, alldeles icke voro straffbara. Jämväl har
öfver militärer för deras förhållande i tjänsten en
särskild extrajudiciell straffmyndighet tillkommit
vederbörande befälhafvare. Däremot har å andra sidaa
militären i en mängd fall af brottslighet varit
undandragen de vanliga domstolarna samt åtnjutit
särskilda förmåner i afseende på rättegång och
sättet för straffs undergående. Krigs-artiklarna i
Sverige likasom i andra länder ha gifvit militären en
undantagsställning å ena sidan har den varit utsatt
för stränga och särskilda kropps- och skamstraff samt
en extrajudiciell straff myndighet, hvilka gjort
dess judiciella ställning sämre än medborgarnas i
allmänhet, medan den i andra afseenden innehaft
en viss fördelaktig, privilisrierad judiciell
ställning. Den reform, som på 1860-talet skedde i
den svenska strafflagstiftningen, medförde äfven
reform i förevarande lagstiftningsgren. 1798 års
krigsartiklar blefvo 11 juni 1868 utbytta mot en
särskild strafflag för krigsmakten med därtill hörande
promulgationslag, en särskild disciplinsladga för
krigsmakten, hvari den disciplinära straff myndigheten
noggrant blifvit bestämd, och en särskild förordning
om krigsdomstolar och rättegången därstädes. Dessa
lagar affattades i närmaste öfverensstämmelse
med de grundsatser, som gjort sig gällande inom
strafflagstiftningen. Dödsstraffet inskränktes till
ett fåtal förbrytelser och kroppsstraffet till de
fall, då användning af tredje gradens disciplinstraff
if rågakorn. Äfven krigsdomstolarnas jurisdiktion blef
inskränkt. I sammanhang med de reformer af Sveriges
försvarsväsen på den allmänna värnpliktens grund, som
under 1870-talet voro ifrågasatta, yrkades på rätt
för riksdagen att deltaga i stiftande af krigslag
samt på revision af krigslagarna i en riktning,
som medförde å ena sidan mildring af straffen för
förbrytelser i allmänhet, å andra sidan ökadt ansvar
för öfverordnade vid missbruk af deras myndighet. Till
följd däraf undergingo strafflagen för krigsmakten
och disciplinstadgan en revision, som ledde till
borttagande af allt prygelstraff och i öfrigt till
ändringar i angifvet syfte samt utfärdande af en ny
strafflag för krigsmakten och en ny disciplinstadga
af 7 okt. 1881. Efter det i strafflagen för
krigsmakten blifvit inflyttade de i disciplinstadgan
förut upptagna bestämmelserna om de olika slagen af
disciplinstraff och sättet för deras verkställighet,
blef på K. M:ts förslag antagen en grundlagsändring
vid 1882 års riksdag, enligt hvilken strafflagen för
krigsmakten och därtill hörande rättegångsordning äro
hänförda till de lagar, som af konung och riksdag
samfälldt beslutas, hvaremot disciplinstadgan
fortfarande står under konungens ekonomiska
lagstiftningsmakt. I samband med genomförandet af 1901
års härordning aflät riksdagen en und. skrif-vetse
ang. ny revision af krigslagarna, hvarvid som
önskemål uttalades, att afvikelserna från allmänna
strafflagen borde i möjligaste mån begränsas samt att
krigsdomstolarna, om de anses böra bibehållas, måtte
omdanas så, att de rättsbildade ledamöterna utgöra
flertal. Och inom främmande länders lagstiftande
församlingar ha på senare tid flera gånger förslag
framställts om de särskilda krigsdomstolarnas
fullständiga afskaffande under fredstid.
H.L.R. (N.S-g.)
Krigslagfarenhet (lat. jus militäre). Under denna
benämning sammanfattades förr här i Sverige de
delar af rättsvetenskapen, som hade till föremål
krigslagarna (se d. o.) samt de rättsregler,
som rörde för-svarsväscndets organisation
och medborgarna i och för detsamma åliggande
förpliktelser och besvär. Se H. Frosterus, "Inledning
till svenska krigs-lagfa-renheten" (1765-70).
H.L.R. (N.S-g.)
Krigslist är egentligen- hvarje åtgärd, genom
hvilken man söker vilseleda fienden i fråga om
sina egna afsikter, såsom alla slags skenrörelser
och skenanfall, Öfverfall, bakhåll, alarmeringar,
utspridande af falska underrättelser o. d.,
men vanligen inskränker man begreppet till en
del mindre fiuter. De olika slagen af krigslist
(grek. strategemata) spelade en stor roll i
forntidens krigföring och studerades mycket noga;
numera finna de användning egentligen blott i det
"lilla kriget". De äro förenliga med folkrätten,
försåvidt STtk icke ingår i dem. Att begagna
sig af motståndarens signaler, att till honom
befordra falska underrättelser, att muta hans
spioner o. s. v. är sålunda berättigadt, hvaremot
det innebär svek att begära vapenhvila och genom
öfverraskning bryta den, att ge tecken, såsom om
man ville ge sig fången, och helt plötsligt ändra
uppsyn, att uppträda fientligt och, när fara hotar,
af-kasta krigsmans kännetecken för att fortsätta
striden i smyg, att söka skydd för personer eller för
krigsmateriel under Genévekonventionens flagga o. > v.
. C. O. N.
Krigslydnad. Se Disciplin.
Krigsmakt, den väpnade styrka, som vare sig den
bildats genom v ä r f n i n g eller på grund af
värnplikt (se d. o. och Krigstjänst) är afsedd att
användas för ett lands försvar, till skydd för dess
säkerhet och ordning samt till upprätthållande af en
stats själfständighet och häfdande af dess rättigheter
i förhållande till andra stater. Den omfattar hären
(armén) och flottan eller, såsom det heter i Sveriges
Kegeringsform, krigsmakten till lands och sjös
s. Denna väpnade styrka och hvarje dess afdelning
stå under högsta befäl af statens öfverhufvud. I
Regeringsformen § 14 före-skrifves uttryckligt, att
konungen har högsta befälet öfver rikets krigsmakt
till lands och sjöss. Om en motsvarande föreskrift
ej förekommer i andra
Ord, som saknas under K. torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
