1311 Krigsmedalj-Krigsråd 1312 marinministerierna, i Sverige Arme- och Marinförvaltningarna. c- °- N. Krigsmedalj (Fälttågsmedalj, Erinringsmedalj) kallas hvarje medalj, som utdelas åt alla deltagarna i ett krig eller i en viss krigsbedrift och af dessa bäres som ett minne däraf. Ganska många sådana medaljer finnas numera i Danmark, England, Tyskland, Österrike, Ryssland m. fl. stater. Svensksundsmedaljen och Karl-Johansmedaljen kunna räknas till detta slags medaljer. C. O. N. Krigsminister, en i dagligt tal, efter utländskt mönster, bruklig, men ej i grundlagarna förekommande benämning i Sverige på statsrådet och chefen för Landtförsvarsdeparte mentet (se d. o.). I de flesta länder är krigsminister officiell benämning på den, som innehar högsta ledningen af alla ärenden rörande krigsmakten till lands. (S. B.) Krigsmusik 1. Militärmusik kallas den för krigshärar afsedda musiken, hvars uppgift är att vid marscher o. s. v. reglera truppernas rörelse och förhöja deras elasticitet samt under hvila lifva och förnöja manskapet såväl som befälet, hvartill förr äfven kom värfvet att egga manskapets mod i striden (med nyaste tidens förändrade stridssätt har sistnämnda uppgift för militärmusiken bortfallit). Tidigast torde man ha betjänat sig endast af pukor och trummor för att ge signaler eller elda soldaternas mod. Hos grekerna användes trumpeten till signaler, den arkadiska och sicilianska pipan till larmblåsning. Hos romarna funnos enl. Servius Tullius' författning två centurice cornicinum och . tubicinnm. Deras instrument voro cornu, tuba, lituus och frwccwa, de båda senare förda af rytteriet. Galler och germaner hade trumpeter med egendomligt utseende och rå klang. På 1500-talet ersattes horn och trumpeter hos de europeiska härarnas fotfolk af pipor och trummor, senare tillökade med oboer (hvarefter benämningen "hautboist" länge kvarstod som gemensam för musikunderofficerare). Rytteriet behöll trumpeterna och fick senare äfven pukor. Småningom upptogos allt flera instrument i krigsmusiken, och med 1700-talet uppträdde ordentliga militäriska musikkårer, först underhållna på enskildas, sedermera på det allmännas bekostnad. Svenska regementsmusiken sammansättes på olika sätt, allteftersom den är afsedd för infanteri eller kavalleri och artilleri. Infanteriet har följande blås- och slag-instrument: flöjter, klarinetter (altklarinetter, oboer, fagotter), kromatiska valthorn, ventiltrumpeter, kornetter (eller flygelhorn), baryton, basuner, tubor, trummor, pukor och bäcken, ofta äfven klockspel, triangel, gonggong m. m. Kavalleriets musik är sammansatt uteslutande af mässingsinstrument (ett ganska inskränkt antal); artilleriets öfverensstämmer med kavalleriets, men är något talrikare. Till att ge signaler i fält användas jägarhorn (för infanteriet) och signaltrumpeter (för kavalleri och artilleri). Äfven K. flottan har sin musikkår med mässingsinstrument. Den franska krigsinstrumentbyggnaden har af Sax riktats med nya uppfinningar (saxhorn, saxofon m. m.). I Tyskland har i synnerhet Cer-vcny i Königgrätz haft stor framgång med sina förträffliga armébasuner samt horn, tubor, metallfagot-ter m. m., försedda med af honom uppfunna "ton-växelmaskiner". Nutidens militärorkestrar idka en ganska omfattande konsertverksamhet, mest i fria luften. Den främsta svenska fabriksfirma för tillverkning af bleckinstrument till militärmusik är Ahlberg & Ohlsson i Stockholm (grundl. 1850). Jfr Harmonimusik, 'Musikdirektör, Musikunderlöjtnant, Musikunderofficer, Musikvolontär, Regementsi-trumslagare, Spel 3 och T a m b o u r-major. - Litt.: Wieprccht, "Die militärmusik" (1885), och Neukomm, "Histoire de la musique militaire" (1889). A. L.* E. F-t. Krigsoperationer. Se K r i g s p l a n och O p e r a-t i ön. Krigsort. Se Krigsskådeplats. Krigsplan, Fälttågsplan, Operationsplan, kallas det före början af ett krig eller af ett fälttåg uppgjorda utkast, efter hvilket rörelserna skola ledas. Krigsplanen uppställer ett allmänt mål för rörelserna, på grund hvaraf platserna bestämmas för truppernas samling, men kan i sina enskildheter sällan sträcka sig längre än till den första sammandrabbningen med fienden, emedan förhållandena efter denna ofta väsentligen ändras. Krigsplanen måste leda till ett verkligt mål, vara afpassad efter de medel, öfver hvilka maa. förfogar, taga hänsyn till fienden och till de motåtgärder, som han kan vidtaga, vara enkel, klar och bestämd samt om möjligt uppgjord af samma person, som skall utföra planen eller deltaga i dess utförande. Under 1700-talet utarbetades krigsplanerna med synnerlig omständighet af diplomaterna ofta mera än af här-förarna och gingo in i de minsta detaljer. Dessa krigsplaner kommo vid sitt utförande på skam gentemot Napoleon I:s af enkelhet, reda och mästerlig uppskattning af de verkliga förhållandena utmärkta krigsplaner. Under 1800-talet har det konstmässiga i planerna allt mera fått vika för det naturliga. Med nutidens stora härmassor och hastiga rörelser är det mera än förr af vikt, att krigsplanen är riktigt uppgjord och att trupperna samlas på rätta ställen, ty felaktiga anordningar från början kunna ofta icke rättas under ett helt fälttåg. Den tyska krigsplanen 1870 skall i alla tider framstå som en värdig förebild. ^ C. O. N. Krigspolis kallas den personal, som har till uppgift att upprätthålla ordningen bakom en krigförande armé, att hindra rof och plundring, gripa efter-liggare, öfvervaka marketentare, vaka öfver säkerheten på vägarna o. s. v. För detta ändamål användes i de flesta arméer det redan i fredstid befintliga gendarmeriet (se Gendarm), och däraf bildas afdelningar vid alla högre truppenheter och hos etappmyndigheterna. Där sådana trupper icke finnas, såsom i Sverige, måste polistjänsten handhas af stabsvakterna samt af särskilda till träng- o. d. anstalter delade mindre truppafdelningar. C. O. N. Krigsportar. Se Fästningsportar. Krigspost. Se F ä 11 p o s t. Krigsraket. Se Raket. Krigsresön. Se Krig (sp. 1286) och Krigsrätt 1. Krigsråd. 1. (Krigskonselj) Den församling af högre befälhafvare, som en armés eller en själfständigt uppträdande truppafdelnings befälhafvare, vanligen då han råkat i en farlig belägenhet, sammankallar för att hämta råd af sina underly-. dande. Svaga och obeslutsamma befälhafvare taga ofta sin tillflykt till krigsråd och utgå ur dessa van- Ord, som saknas under K, torde sökas under C.