1313 Krigsrätt-Krigsskola 1314 ligen m exa obeslutsamma, än de förut voro. (Lewen-haupts uppträdande vid Perevolotjna 1709, Sveriges krig 1741-43, 1757-62 och icke minst Sveaborgs försvar 1808 lämna exempel därpå.) Om kraftfulla befälhafvare än taga råd af enskilda underlydande, så undvika de dock krigsråd, såvida de icke sammankalla sådana för att stärka sina underbefälhaf-vares mod och tillförsikt eller för att inför dem belysa alla omständigheter, som kunna ha inflytande på en krigsplan, eller för att pröfva dem (Gustaf II Adolf före slaget vid Breitenfeld, Fredrik II före slaget vid Leuthen; Napoleon I efter slaget vid Aspern). Krigsråd användes mycket under 18:e årh. och voro för vissa tillfällen t. o. m. anbefallda; med nutidens mera snabba och afgörande krigföring ha de kommit ur bruk. - Enligt Eegcringsformens § 15 ega cheferna för Landt- och Sjöförsvars-departementcna att, om de finna några af konungen beslutna militära företag vara af en vådlig riktning eller grundade på otillräckliga medel, tillstyrka konungen att kalla två eller flera högre militära ämbetsmän till ett krigsråd. Det står konungen fritt att sammankalla eller icke sammankalla ett sådant. Har han låtit sammankalla det, är han naturligtvis ej bunden af dess mening, men krigsrådets tankar skola föras till protokolls. - 2. Titel på vissa fasta ämbeten eller ämbetsverk i den högsta militära förvaltningen. I Sverige kommer termen in i denna betydelse 1538 med Konrad von Pyhy, som bland andra värdigheter också beklädde den af (öfverste) krigsråd, och vid hans sida för Sten Eriksson (Leijonhufvud) titeln. Deras uppgift var tydligen krigsväsendets allmänna ledning, men den blef ej närmare reglerad, och hela ämbetet försvann åter med Pyhys fall. Under 1620-talet återuppträder beteckningen krigsråd som namn på ett; blifvande kollegium för härens förvaltning, och i denna betydelse ingår den i 1634 års regeringsform, men un-dantränges snart af Krigskollegium (se d. o.). Sedan blir krigsråd titel för vissa (civila) ledamöter i detta kollegium; i 1719 års regeringsform (som kallar också hela ämbetsverket "krigsrådet", efter 1634 års mönster) omtalas två krigsråd, som skulle vara vana vid räkenskaperna. När Krigskollegiet om-bildades till Arméförvaltningen (se d. o.), bibehölls titeln krigsråd för de tre civile byråcheferna. 1. C. O. N. 2. N.E-n. Krigsrätt. 1. (Lat. Jus belli) Sammanfattningen af de folkrättsliga bestämmelser, som iakttagas vid krigs förande. I samma betydelse nyttjas äfven krigsreson. Se Krig. - 2. (Lat. Jus militäre). Se K r i g s l a g f a r e n h e t. - 3. Lägsta krigsdomstol, utgöres af 4 militära ledamöter och l auditör. I vanliga fall, då mål ej rör kapten eller ryttmästare eller officer af högre grad, sammansättes krigsrätt af l öfverstelöjtnant eller major (vid flottan officer af motsvarande grad) samt 2 kaptener eller ryttmästare och l löjtnant samt l auditör. Krigsrätt är regementskrigsrätt vid hvarje regemente eller kår (regementschefen förordnar rätten), stationskrigsrätt vid hvar och en af marinens stationer (dennas militärchef utfärdar förordnande), garnisonskrigsrätt å garnisonsort eller i fästning (förordnas af kommendanten) och fältkrigsrätt för afdelning af krigsmakten, som är i fält eller består af personal från olika regementen, enligt särskild bestämmelse (för denna rätt utfärdas förordnande af af delningens befälhafvare). Särskilda förhållanden kunna i gifna fall föranleda ändring i sammansättningen och i rättigheten att utfärda förordnande. 3. C. O. N. Krigsskatt, krigsv. SeKrigsbehof. Krigsskola kallas i flera länder en del läroverk, som ha till uppgift att utbilda unga män till officerare. Krigsskolor finäas i Tyskland, där deras genomgående fordras för vinnande af officersbefordran (äfven från högsta klassen, selecta, vid kadettkårens centralanstalt utgångna elever erhålla officersbefordran), i Ryssland, där de tillsammans med de hittills befintliga, men numera till krigsskolor förändrade; s. k. junkerskolorna utbilda de blifvande officerarna, i Sverige och i Norge, hvarjämte skolor med samma ändamål, men under olika benämningar, förekomma i öfriga länder, österrikiska krigsskolan är en högre läroanstalt för officerares vidare utbildning, således jämförlig med Krigshögskolan i Sverige. - I Sverige inrättades de första undervisningsanstalterna för utbildande af officerare, under namnet kadettkå-r e r, 1738, då en artilleri- och en fortifikationskadett-kår bildades, till hvilka 1748 kom arfprins Adolf Fredriks kadeltkår, som dock upplöstes redan 1756 af brist på medel för dess underhåll. Sistnämnda år inrättades kadettkåren i Karlskrona, för 50 elever, och 1780 kadettkåren på Haapaniemi i Finland, som genom ryska härens infall upplöstes 1808. Den af Gustaf III hysta planen att upprätta en ny kadettskola förverkligades efter hans död, då krigsakademien stadfästes 17 juni 1792 och förlades till Karlbergs (se d. o.) slott nära Stockholm samt i sig upptog kadettkåren i Karlskrona. Akademiens elever kallade kadetter; och med ett antal, som från 160 steg till 208, samt med omväxlande 4- och 5-årig kurs fortsatte akademien sin verksamhet som både allmän bildningsanstalt och utbildningskurs för blifvande officerare- vid såväl armén som flottan till 1862, då den därigenom, att de båda lägsta klasserna bort-togos, förlorade sin karaktär af kadettskola och äfven fick benämningen krigsskola (se K. Reuter-svärd, "Kadettlif på Karlberg för 50 år sedan", med många illustrationer, 1908), Genomgående af krigsakademien var icke nödvändigt för ernående af officersgraden, då officersexamen kunde afläggas äfven inför särskilda kommissioner i militärdistrikten och vid artilleriregementena, men efter krigsskolans inrättande skulle alla blifvande officerare genomgå densamma. Efter S j ö k r i g s s k o l a n s (se d. o.) inrättande (1868) flyttades sjökadetterna till denna. 1874 inskränktes kursen vid krigsskolan till 14-15 månader, och det bestämdes, att alla dit inträdande elever (benämningen kadett bortföll då, men har 1895 återupptagits) som volontärer skulle fullgjort viss tjänstgöring samt dessutom ha aflagt mogenhetsexamen, hvilken bestämmelse 1881 ändrades därhän, att de sökande skulle vunnit befordran till underofficerare för att kunna antagas till elever. Elevantalet bestämdes till högst 80, och ny kurs började omkr. 15 juli hvarje år. Elevantalet ökades 1895 till 125, och kursen pågick efter denna tid från slutet af sept. 15-16 månader med afbrott under tiden för regementsöfningarna, då eleverna som fanjunkare återgingo till sina regementen. Efter 1901 års härordnings införande ändrades bestämmelserna så till vida, att officerskursen beräknades till 14 månader från midten af oktober, att eleverna inträdde som Tryckt den 13/2 11 Ord, söm saknas under K, torde sökas under C. 14 b. 42