Krigstukt. Se Disciplin. Krigstyfus, med. Se Fläcktyfus. Krigsundervisningskommissionen har jämte inspektören för militärläroverken högsta inseendet öfver Krigsskolan, Artilleri- och ingenjörhögskolan samt Krigshögskolan. Dess ordf. är den ofvan nämnde, af K. M:t förordnade inspektören. Dess ledamöter utgöras af chefen för Generalstaben, inspektören för artilleriet, cheferna för fortifikationen samt för de tre ofvannämnda skolorna jämte en regementsofficer af flottan i frågor rörande sjöofficersbildningen (k. instr. 7 juni 1895, Sv. förf.-saml. n:r 44, med senare gjorda ändringar). ^{C. O. N.} Krigsvetenskaper kallas alla de vetenskaper och läroämnen, som afhandla krig och krigföring. De utgöras af krigshistoria, krigskonst och sjökrigskonst, hvilka omfatta själfva kriget och därför stundom benämnas hufvudkrigsvetenskaper i motsats till de öfriga: organisationslära, vapenlära, befästningskonst, terränglära, militärgeografi, militärförvaltning och militärsundhetslära, hvilka sysselsätta sig med enskilda grenar af krigsväsendet och på den grund erhållit benämningen hjälpkrigsvetenskaper. Krigsvetenskapernas utveckling och väsen skildras på ett utmärkt sätt af Jahns i "Geschichte der kriegswissenschaften" (1890; omfattande tiden till 1789). ^{C. O. N.} Krigsvetenskapsakademien stiftades 1796 (under namn af Svenska krigsmannasällskapet) och är sålunda jämnårig med den nutida krigskonsten, hvars skapare, Napoleon Bonaparte, blef akademiens förste utländske ledamot. Akademien fick 1804 sitt nuv. namn och erhöll 16 sept. 1870 sina med vissa ändringar af 26 maj 1899 ännu gällande, af K. M:t fastställda stadgar. Akademiens ändamål är att främja krigsvetenskaperna, att följa dessas utveckling och att genom tryckta skrifter sprida kunskaper inom armén och flottan. Akademien, hvars beskyddare konungen är, delas i två klasser, af hvilka den första innefattar de akademiens ledamöter, som inneha någon generals- eller amiralsgrad eller inväljas i klassen, samt den andra utgöres af, utländska ledamöter oberäknade, 120 af akademien valda ledamöter, hvilket antal dock kan något ökas, fördelade i sex afdelningar efter olika ämnen. Akademien sammanträder vanligen åtta gånger om året (dess utskott på obestämda tider). Högtidsdagen firas 12 nov., årsdagen af Svenska krigsmannasällskapets första sammankomst. Akademien utger alltifrån sin stiftelse "handlingar" och från 1833 en tidskrift, "Krigsvetenskapsakademiens handlingar och tidskrift", som sedan 1870 utkommer med 24 häften om året (förut 12). Akademien eger ett ganska värdefullt bibliotek. Om dess "jeton de présence" se Jetong, med fig. 4. ^{C. O. N.} Krigsväsen innefattar såväl grunderna för krigsmaktens sammansättning som sätten för dess användande. I förra fallet är det således liktydigt med krigsförfattning eller härordning (se d. o.), i det senare med krigskonst (se d. o.). ^{C. O. N.} Krigsärenden, sådana regeringsärenden, som angå krigsväsendet, krigsmakten både till lands och sjöss. Krigsärenden, såframt de ej voro kommandomål (se d. o.), föredrogos till 1840 af statssekreteraren för Krigsexpeditionen. Numera föredragas de (äfven kommandomålen) af cheferna för Landt- och Sjöförsvarsdepartementen. ^{(S. B.)} Krik, sjömäns benämning på en mindre vik. Krikon, bot., namn på Prunus Insititia L. Krim (ry. Krym) l. Tauriska halfön ligger på ryska Svartahafskusten utanför Azovska sjön mellan 44° 25' och 46° 10' n. br, samt 32° 30' och 36° 40' ö. lgd. Med fastlandet sammanhänger K. genom det endast 5--7 km. breda näset vid Perekop; åt ö. sänder det en mindre landtunga, Kertj, fram till Jenikalesundet, Azovska sjöns afloppskanal. Halfön utgör en del af guv. Taurien och har en areal af 25,140 kvkm. Kusten är mycket inskuren, men har likväl endast i s. goda hamnar. På ömse sidor om det smala landfästet i n. intränga Karkinitviken ("döda hafvet") fr. v. och Sivasj-viken ("ruttna sjön") fr. ö., den senare ett vidt utgrenadt, stinkande saltträsk, som genom en lång, smal landremsa nästan alldeles afspärras från Azovska sjön. Arabat- och Kaffavikarna omfatta halfön Kertj, på västra kusten intränger Kalamitaviken. I fysiskt hänseende skiljer man mellan ett stäppområde i n. samt det högländta kustbältet i s. Det förra upptager 3/4 af arealen och är att anse som en fortsättning af den stora sydryska stäppen. Jorden är där på många ställen fruktbar, men bristen på regn gör, att jordbruket står tillbaka. Däremot finna ofantliga boskapshjordar, i synnerhet får och hästar, men äfven nötkreatur och kameler, sin näring på de vidsträckta betesmarkerna. Mycket salt lämnas af stäppsjöarna, af hvilka man räknar omkr. 400, de största s. om Perekop. Äfven järnmalm finnes i närheten af Kertj. Berglandet, som benämnes Tauriska eller Jailabergen, når sin betydligaste höjd i Roman Kosch (1,541 m.) och genomskäres af fruktbara dalar. Från Jailabergen, en 55 km. bred jurakalkrygg, som mot s. stupar brant mot den smala kustremsan, rinna floderna Alma, Katja, Belbek och Tjernaja åt v. ut i Svarta hafvet, Salgir med bifloden Karasu mot n. ö. till Sivasj. De mineraliska tillgångarna bestå i porfyr, marmor och kalksten. Endast de högsta klipporna äro kala; för öfrigt äro bergen rikt skogklädda och utveckla den yppigaste

Bild från "ryska Rivieran" på Krim: kejserl. lustslottet Orianda med omgifning, på Jailabergens sydbranter mot Svarta hafvet.

växtlighet, i synnerhet på sluttningarna åt s., ryska "Rivieran", hvilka ligga skyddade mot nordanvinden. Cypresser omväxla med oliv- och myrtenlundar, vinrankan och mullbärsträdet trifvas förträffligt jämte alla Central-Europas sädes- och fruktslag. Byar och städer i mängd samt palats och villor, tillhörande den förnäma ryska världen, ge också åt