södra K. karaktären af halföns egentliga kulturområde. Där ligger ock det kejserliga lustslottet Livadia, s. v. om Jalta. Befolkningen, omkr. 400,000 pers., är till sin sammansättning mycket brokig: ryssar, tatarer, greker, judar, zigenare och tyska kolonister. Tatarerna lefva vanligen som herdar och jordbrukare, men träffas äfven i städerna; den forna tatarhufvudstaden Baktjisarai (det ryska Granada) är nästan uteslutande bebodd af dem. Ehuru icke utsatta för någon förföljelse, ha de dock svårt att finna sig under det kristna öfverväldet, och särskildt har den 1874 införda värnpliktslagen förmått dem att utvandra i massa. -- Halföns namn var i forntiden Tauris l. Chersonesus taurica (se Chersonesus). Dess befolkning utgjordes af skyter, men fick omkr. 600 f. Kr. ett tillskott af grekiska kolonister. Under perserkrigen uppstod på K. ett bosporanskt välde, som sträckte sig äfven ö. om Azovska sjön, men gick under med Mithridates och kom under Rom 47 f. Kr. De omhvälfningar, som i Orienten föregingo de egentliga folkvandringarna, nådde äfven K., där alaner, goter och hunner efter hvarandra slogo sig ned, till dess halfön 640 införlifvades med bysantinska riket. Under de följande årh. ödelades den af kumaner, petjeneger och andra barbariska folk, och slutligen bröto tatarerna 1237 in öfver densamma. Vid denna tid upprättade äfven italienska kolonister, i synnerhet genueser, handelskolonier på sydkusten, af hvilka särskildt Kaffa blef af betydenhet; men under 1400-talet förjagades de af turkarna, som sedan styrde K. genom tatariska kaner som vasaller. Redan under Peter den store eröfrade ryssarna Perekop (1697), men först 1736 trängde de ned på själfva halfön. I freden i Kutschuk Kainardji (1774) måste turkarna afstå från sitt öfvervälde öfver K., hvarefter ryssarna annekterade det 1783. -- 1854--56 var K. skådeplatsen för Krimkriget (se d. o.). S. A. L.* Krimgoter kallas en liten germansk folkstam på halfön Krim, hvilken numera dött ut, sammansmält med de omgifvande folken. Krimgoterna omtalas, såsom gothi, redan af Procopius, som betraktar dem som en kvarlefva efter den gamla östgotiska bosättningen vid Svarta hafvet. Han uppskattar deras antal till 3,000 vapenföra män. Västeuropeiska resande ha sedan gång på gång besökt dem och berättat om deras märkvärdiga språk, som var så likt tyskan. Endast en har meddelat några uppteckningar af språket, den österrikiske diplomaten Busbecq (f. flamländare), som 1562 besökte Krim under en resa till Öst-Europa för österrikiska hofvet, beskrifven i "Legationis turcicæ epistolæ" (1589). Stammens antal var minskadt till omkr. 800 man. Ännu på 1700-talet fanns det emellertid goter kvar på Krim, och deras germanska språk anses icke ha dött ut förrän inemot år 1800. -- Hufvudverket om K. är G. Loewes arbete "Die reste der germanen am Schwarzen meere" (1896). Här behandlas också andra vid Svarta hafvet bosatta germanska stammar. (Jfr en recension af A. Noreen i "Historisk tidskr.", 1898.) Loewe anser, att K. egentligen icke varit goter, utan tillhört herulernas stam, en åsikt, som han hufvudsakligen stöder på en analys af de genom Busbecq bekanta språkprofven. Att de allmänt blifvit kallade "gothi", förklarar Loewe däraf, att detta var den generella grekiska benämningen på germaner af alla slag. Loewes teori har emellertid endast delvis vunnit fackmännens bifall. En slutgiltig lösning af frågan är kanske ej möjlig, med de torftiga källor som stå oss till buds. Jfr Krimgotiska. B. H. Krimgotiska, språkv., det af Krimgoterna talade germanska språket, bekant för vetenskapen genom de af Busbecq gjorda uppteckningarna. Dessa utgöras af 86 olika ord och uttryck, däribland räkneorden: ita, tua, tria, fyder, fynf, seis etc., släktskapsord som brûder broder, schuuester syster, benämningar på kroppsdelar: oeghene ögon, handa hand, hocf hufvud, plût blod m. fl., namn på andra alldagliga begrepp och föremål (ada ägg, broe bröd, mine måne etc.) samt några få fraser. Urvalet är gjordt med god urskillning, men ortografien lider, som naturligt är, af inkonsekvens och onöjaktighet. Jfr. Kluge i H. Pauls "Grundriss der german. philologie", 2:a uppl., s. 515 ff., Streitberg, "Gotisches elementarbuch" (3:e uppl., s. 38 f., 286--288, med fullständigt aftryck af Busbecqs meddelanden) och af dem anförd litt. B. H. Kriminal- (i sammansättningar) 1. K r i m i n e'l l (lat. criminälis, af crimen, brott), som har afseende på brottmål, brottmåls-. Kriminalantropologi, den vetenskap, som sträfvar att fastställa brottslighetens orsaker, för så vidt dessa äro att söka i särskilda egenskaper hos den enskilde förbrytaren. Dess viktigaste gren är kriminalpsykologien (se d. o.). Jfr Kriminalsociologi. N. S-g. KriminalFst, jur., person, som eger vetenskaplig fackbildning i fråga om brottslighet och dess bestraffning. Kriminalistföreningen. Se Internationella kriminal i st för en in ge n. Kriminalitet (af lat. criminälis, hörande till brott), jur., det tal, som anger det genomsnittliga antalet förbrytelser inom en bestämd personkrets under en viss tidrymd. Jfr Rättsstatistik. N.S-g. Kriminalkemi. Se R ä 11 s k e m i. Kriminallagstiftning. Se Strafflagstiftning. Kriminalpatient, med., sådan sinnessjuk, som varit för brott åtalad och på grund af en större eller mindre samhällsvådlighet ofta kräfver vård å därtill lämpade, särskilda sinnessjukanstalter. De s. k. kriminalpatienterna äro af två slag r dels sinnessjuka rannsaknings- och straffångar, dels sådana personer, som på grund af sinnessjukdom blifvit vid domstol frikända från ansvar för begånget brott och förklarade otillräkneliga. För vård af den förra kategorien lämpa sig bäst smärre å fängelserna inrättade * hospital (fängelsehospital), medan för den senare kategorien särskilda, relativt små afdelningar vid de vanliga hospitalen äro lämpliga. Dessa kriminalaf-delningar vid hospitalen böra gifvetvis till allmänhetens skydd byggas så säkra, att möjligheterna för rymning äro så långt ske kan uteslutna. Fängelsehospital saknas ännu i vårt land. Deras betydelse och nytta äro dock så uppenbara, att de småningom torde komma att inrättas. Dels torde det för den allmänna säkerheten synas alltför litet betryggande att till vård å hospitalen of versända farliga rannsaknings- och straffångar, som blifvit sinnessjuka, dels innebär det för straffångarna en orättvisa, att man genom deras öfverflyttande till ett hospital be-.röfyar dem möjligheten att *utan af brott iå af tjäna sin strafftid. Sjuknar en straffånge, i en kroppslig: Ord, som saknas under K, torde sökas under C.