1329 Krishna-MiQra-Kristall 1330 janmashtami" ("Krshnas födelsefest", i "Abhand-lungen der königlichen akademie der wissenschaften zu Berlin", 1867). - 2. Flod i Indien. Se Kistna. 1. K-F. J. Krishna-Micra [krijna mitsra] 1. Krsna-M i 9 r a, indisk dramatiker. Se Indi ens språk och litteratur, sp. 540. Krisla, bot., namn på Inula salicina. Krislära, med., läran om sjukdomars kriser (se Kris). - Krisen var ett bland den gamla grekiska sjukdomslärans förnämsta grundbegrepp och uppfattades inom den hippokratiska medicinen som lifvets afgörande dom öfver sjukdomen, till följd hvaraf denna upphörde medelst ökade afsöndringar (sekretioner). Genom dessa, som hufvudsakligen voro svett och urin samt merendels föregingos af en lång, djup och vederkvickande sömn, den kritiska sömnen, aflägsnades ur kroppen själfva materies morbi ("sjuk-domsämnet"), som genom den föregående feberhettan småningom förberedts till eliminering. Denna förberedelse tillkännagaf ock genom märkbara remis-sioner hos febern annalkandet af den afgörande krisen; och då denna ansågs inträffa på bestämda sjukdomsdagar, gaf krisläran åt läkaren praktiska vinkar om både sjukdomens sannolika utgång och ändamålsenliga behandling. Bland de kritiska dagarna ansågs öfver hufvud det sjunde sjukdomsdygnet vara gynnsammast och det sjätte mest ogynnsamt. I allmänhet voro dagarnas udda nummer och i synnerhet multipler af 7 gynnsamma, men de jämna numren och de udda, hvilka lågo nära multiplerna af 7, ogynnsamma (pseudokritiska). - Inom den nutida medicinen förstår man ännu med "kris" den gynnsamma vändningen i en akut febersjukdom, som ger sig till känna genom en hastig sänkning af den stegrade kroppstemperaturen och pulsfrekvensen. Den förra faller 2-5° C., och båda återgå under loppet af 12-36 timmar till det normala. Under det dessa för febern väsentliga symtom försvinna, blir huden däfven, men sval, tungan fuktig och mjuk. Yrseln eller oron och ångesten efterträdas af lugn. Den sjukliga mattigheten plågar ej mer. Det tydligaste exemplet på en "kris" erbjuder återfallsfebern (typhus recurrens). Kroppstemperaturen kan, vid ymnig svettning, på 10 timmar falla mer än 5 grader och den sjuke på samma tid öfvergå från ett mycket svårt lidande till nästan fullständigt välbefinnande. Äfven den vanliga akuta lunginflammationen slutar ofta genom tydlig kris, merendels på sjukdomens 5:e-9:e dygn. Kris inträder jämväl ofta i mässling, koppor, akut svalgkatarr (angina tonsillaris) och rosfeber samt äfven i fläckfeber, ehuru krisen här icke är så skarpt utpräglad; likaså är det kritiska utgångssättet vanligt i de tropiska febrarna. Om åter den förhöjda kroppstemperaturen vid den febersjukdom, såsom oftast är händelsen vid den vanliga nervfebern (typhus abdominalis), endast småningom under loppet af 2-7 dygn sjunker, så kallar man denna sjukdomens återgång till hälsa för lysis (lösning). P. H.* Kr i's m a (grek. chri'sma), en af olivolja med inblandade vällukter bestående, högtidligt invigd vätska, som i synnerhet inom den katolska kyrkan begagnas till yttre bruk vid vissa religiösa ceremonier (prästordinationer, sista smörjeisen, kröningar,. invigningar af kyrkor och heliga kärl m. m.). Redan i gammaltestamentlig tid invigdes präster, profeter Fig. 1. och konungar genom smörjande med olja, och samma bruk såsom sinnebild för meddelande af Guds ande upptogs i stor omfattning af kyrkan, som redan i 3:e årh. införlifvat det med sin dopritus. - Kris-må l e, en hvit duk, som bindes om pannan på dopbarn, konfirmander o. s. v., för att oljan ej må rinna ned. - Krismärium 1. Krismat a-rium, lat., kärl, hvari krisma förvaras, relikskrin. J- Hdr. Krismäle. Se Krisma. Krismärium, Krismatärium. Se Krisma. KrFsmon (Chri'smon), ett ofta orneradt tecken, som förekommer i äldre handskrifter (400 - 1200-talen), helst i början af handskriften, och består af en långsträckt figur, uppkommen af Kristus-monogrammet (se d. o.) och försedd med tironska snabbskrifttecken (fig. l; se Nota och Stenograf i); senare bestå prydnaderna af meningslösa krumelurer (fig. 2). Småningom öfvergår krismon till ett orneradt C (fig. 3). Krismon innehåller en förkortad invokation till Kristus. De tironska tecknen, som finnas på krismon i flera handskrifter från merovingiska tiden, böra läsas som: ante omnia \ Christus (Kristus öfver allt!) eller blott Christus eller amen. Bruket af krismon bibehåller sig i officiella skrif-velser till det stora Interregnum (midten af 1200-talet) och föga längre i enskilda urkunder. I dessa sättes emellertid ofta i st. f. krismon ett kors, som sedan 1300-talet förekommer äfven i offentliga handlingar. Krissa, stad. Se Krisa. Kristall (grek. kry'''stallos, is), miner., kem., fys., kallas hvarje af plana ytor begränsad fast kropp, som bildats genom fortgående hopning af likartade delar. Kristallens yttre form är därför en omedelbar följd af dess inre regelbundna byggnad, och båda stå i ett nödvändigt samband med hvarandra. Körande definitionen på kristall råder f. ö. ingalunda enighet. Några, t. ex. Groth, se det väsentliga hos kristallen i dess molekylära struktur och betrakta den yttre formen som ett sekundärt fenomen. Han uppställer därför följande definition: en kristall är en homogen, fast kropp, hvars elasticitet ändrar sig med riktningen. Enligt denna definition skulle hvarje brottstycke af en sönderslagen kristall fortfarande vara en kristall. I motsatt riktning går den gamla linnéanska definitionen, hvilken uppställer den regelbundna polyedriska formen som enda kännemärke. Denna definition är för vid, ty enligt densamma skulle äfven pseudomorfoserna och de regelbundna spjälkningsstyckena på grund af sin form vara kristaller. I senaste tider har O. Lehmann infört begreppet flytande kristaller och förstår därmed vätskor, som fysikaliskt förhålla sig som verkliga kristaller, i det de bibehålla motsvarande fasta modifikations af samma ämne optiska, magnetiska o. s. v. egenskaper. Vätskan visar dubbelbrytning och dikroism på samma sätt som motsvarande fasta kristall. Dessa "flytande kristaller" få ej förväxlas med "dubbelbrytande vätskor"; dessa bli dubbelbrytande endast genom yttre tvång af mekanisk eller elektrisk natur, då däremot de "flytande Ord, som saknas under K, torde sökas under C.