1331 Kristallalkohol—Kristallografi 1332 kristallerna" äro dubbelbrytande på grund af molekylernas egen anisotropi. Flytande kristaller kunna ej ingå under här ofvan anförda vanliga definition på en kristall; enl. Lehmann är en kristall "en anisotrop med molekylär riktnings-kraft försedd kropp". Se vidare Kristallografi. Hj.Sj. (A.Hng.) Kristalla′lkohol, kem. Se Kristallvatten. Kristallaxel. Se Kristallografi, sp. 1332—33. Kristallbensōl, kem. Se Krista11vatten. Kristallcell, bot., en cell hvars karakteristiska innehåll består af en eller flera kristaller af kalcium-oxalat, som ofta äro så stora eller talrika, att de nästan alldeles fylla cellen. Hos många växter äro kristallerna omslutna af en förkorkad membran. Ensamma kristaller äro kvadratoktaedrar eller hen-dyoedrar. Ofta förekomma kristallerna förenade till druser. Hos solanacéer m. fl. förekommer s. k. kristallsand, som består af ytterst talrika, mycket små kristaller. Sfärokristaller (sfäriter) äro sällsynta. Om nålformiga kristaller se Rafi-der. G. L—m. Kristalldrus, miner. o. geol. Se Drus. Kristallelektricitet, fys., den genom tryck eller uppvärmning i vissa kristaller alstrade elektriciteten. Se Piezoelektricitet och Pyroelektri-citet, L. A. F.* Kristallglas. Se Glasfabrikation, sp. 1280. Kristallīnisk, geol., petrogr., bildad genom kri-stallisering under sådana förhållanden, att kristall-formen ej blifvit tydligt utvecklad. En bergart säges ega kristallinisk struktur, då den är sammansatt af ett eller flera mineral, hvilkas särskilda individer hindrat hvarandra att vid kristalliseringen utvecklas till verkliga kristaller, t. ex. granit, diorit, gnejs, glimmerskiffer, hornbländeskiffer m. fl. De båda först nämnda bergarterna sägas ega krislalliniskt kornig struktur till skillnad från gnejsens m. fl:s kristalliniskt skiffriga struktur. . E. E. Kristallinjska bergarter. Se Kristallinisk. Kristalliniska skiffrar, geol., bergarter med kristallinisk skiffrig struktur. Se Kristallinisk. E. E. Kristalliniska vätskor, kem., miner., substanser bland organiska föreningar, särskildt bland karbon-syror, estrar, fenoletrar, ketoner o. s. v., som vid smältning eller vid stelning antaga ett kristalliniskt flytande tillstånd. Ur t. ex. den bromerade azoxy-kanelsyreestern, hvars smälta är isotrop, har Vor-länder genom tillsats af en obetydlighet bromnafta-lin fått verkliga flytande kristaller, dubbelbrytande, med raka kanter och skarpa vinklar; vid beröring sammanflyta dock dessa kristaller, förhållande sig ungefär som en segflytande olja. A. Hng. Kristallisatiōn (se Kristall) 1. Kristalli-sēring, kristallbildning, i synnerhet vid öfver-gången från flytande till fast form; antagandet af kristallform. — Kristallisēra, (låta) bli kristall. Kristallisationsmikroskop, fys., ett af O. Lehmann konstrueradt mikroskop, som användes vid undersökning af kristallers bildningsförhållanden. D.S—t. Kristallisationsteorien. Se Homeros, sp. 1050. Kristallisera, Krista11isering. Se Kristallisation. Kristalliserad spanskgröna. Se Spansk-gröna. Kristalīter. Se Mikroliter. Kristall-linsen, fysiol. Se Lins 2 och Öga. Kristallmagnetism, fys., läran om kristallers egenskaper i magnetiskt afseende. Plücker upptäckte 1847, att kristaller, som ej tillhöra reguljära systemet, ha olika magnetiska egenskaper i olika riktningar. Faraday fullföljde Plückers experimentella arbete, och W. Thomson (lord Kelvin) har teoretiskt behandlat detta område. Undersökningarnas hufvudsakliga resultat kunna sammanfattas däri, att en kristallsfär förhåller sig i ett magnetiskt fält som en viss treaxig ellipsoid af ett isotropt ämne. Tum-lirz gjorde 1886 den iakttagelsen, att en bergkristall under inflytande af ett magnetiskt fält antar permanent diamagnetisk polaritet, d. v. s. förhåller sig i ett magnetiskt fält olika, allteftersom den förut varit utsatt för inverkan af en stark magnet eller ej. D. S—t. Kristallofysik. Se Kristallografi, sp. 1332, 1340—42. Kristallografī (af kristall, se d. o., och grek. gra'féin, beskrifva), miner., kem., fys., är vetenskapen om kristallerna. Kristallografien sönderfaller i geometrisk kristallografi 1. morfologi, som afhandlar kristallernas yttre form, kristallofysik, läran om deras fysiska egenskaper, kristallokemi, som behandlar sambandet emellan kristallernas form och deras kemiska sammansättning. — Dansken N. Steno säger redan 1669 i sitt arbete "De solido intra solidum naturaliter contenta", att kalkspatens kristallytor visserligen växla, men att likväl vinklarna emellan ytorna äro konstanta. Svensken T. Bergman visade 1773, att kalkspatens alla till utseendet växlande former kunna härledas ur en enda grundform, romboedern. Som de egentlige grundläggarna af den kristallografiska vetenskapen böra de båda fransmännen Rome de l'Isle och R. J. Haüy betraktas. Den förstnämnde verkställde medelst den ur Carangeau konstruerade kontaktgoniometern (se Goniometer, fig. 1) en mängd vinkelmätningar på olika kristaller; af mätningsresultaten dels deducerade han lagen om kantvinklarnas konstans, dels sökte han härleda den stora mängden af olika kristallformer från några få fundamentalformer (1783), Haüys samtidigt framställda hypotes, att kristallerna äro bildade af oändligt små delar af samma form som kristallens grundform, har sedermera fått en utomordentligt stor användning som förklaring till lagen om de sekundära formernas härledning ur grundformen. Vidare framsteg på kristallmätningens område möjliggjordes genom den s. k. reflexionsgonio-metern (se Goniometer, fig. 2), konstruerad af Wollaston 1809. Äran af att ha systematiskt utarbetat kristallografien till vetenskap tillkommer tysken C. S. Weiss och österrikaren F. Mohs, i det de efter noggranna och utförliga mätningar kunnat indela mineralen i sex ännu upprätthållna klasser, kristallsystem, på grund af deras olika symme-triegenskaper och axelsystem. — I ett och samma kristallsystem sammanföras alla de kristallformer, som kunna härledas ur en och samma grundform eller likartade grundformer. De olika systemen karakteriseras dels af olika kristallaxlar, dels af olika höggradig symmetri. Kristallaxlar äro Ord, som saknas under K, torde sökas under C.