riket gemensamt mått- och viktsystem. Finanserna voro i dåligt skick, dels till följd af det kostsamma kriget, dels på grund af hofvets praktlystnad och öfverdåd samt K:s frikostighet mot alla sina gunstlingar. Ehuru K. själf använde danska språket i sina dagböcker, var hofvet dock fullständigt tyskt. Af ej ringa intresse äro de "politiska testamenten" (utg. af J. J. Worsaae 1860), som K. uppsatte 1683--84 och 1698 för sina efterträdare på tronen; ty där framträda hans stora ifver för enväldets okränkta upprätthållande, hans misstro till den gamla danska adeln och hans sorg öfver att ej ha återvunnit Slesvig. -- På jakt, särskildt parforsjakt, och andra våldsamma idrotter var K. passioneradt begifven, och hans död påskyndades däraf, att han kullkastades af en nästan till döds hetsad hjort, som han i sin vilda ifver ärnade ge banesåret. K. ligger begrafven i Roskilde domkyrka. Han ingick 1667 äktenskap med Charlotta Amalia af Hessen, som födde honom 5 söner och 2 döttrar, hvaribland Fredrik (IV), Karl (f. 1680, d. 1729) och Sofia Hedvig (f. 1677, d. 1735); gemålen hade dock intet inflytande på honom, och liksom Ludvig XIV hade K. alltifrån 1671 till sin död en allmänt erkänd frilla, Sofia Amalia Moth, som 1677 upphöjdes till grefvinna af Samsö och födde honom 2 söner och 3 döttrar, hvilka alla erhöllo namnet Gyldenlöve (se d. o.). K. lät 1688 på Kongens Nytorv i Köpenhamn resa sin egen ryttarstaty (af köpenhamnarna vanligen kallad "Hesten"), modellerad af A. C. Lamoureux. -- Se "Danmarks riges historie" (4:e d., 1903). 6. K. VI, den föregåendes sonson, son af konung Fredrik IV, konung i Danmark och Norge 1730--46, f. 30 nov. 1699 på Köpenhamns slott, d. 6 aug. 1746 på Hirschholms slott. Han fick god undervisning, men på tyska, och uppfostrades strängt religiöst, var tungsint och hade en dyster lifsåskådning. Till följd af sin faders dubbla äktenskap stod han icke i något godt förhållande till denne, och då denne 1721 gjorde sin förra hustru till vänster, Anna Sofia Reventlov, till drottning strax efter hans moders död, reste <img l>

K. utomlands och förmälde sig 7 aug. s. å. med Sofia Magdalena af Brandenburg-Kulmbach. Från 1725 fick han deltaga i regeringen, men fastän han rönte stor välvilja från faderns och styfmoderns sida, hyste han dock ett oförsonligt agg till den sistnämnda. Vid sin tronbestigning (12 okt. 1730) upphäfde han egenmäktigt faderns testamente, förvisade styfmodern till hennes fädernegods Clausholm och nedsatte betydligt det henne tillämnade apanaget. Dessutom afskedade han de fleste af faderns rådgifvare och andra högre ämbetsmän, som räknades till änkedrottningens anhängare. K. tog sina kungaplikter på fullt allvar som ett arbete till folkets väl och utvecklade outtröttlig verksamhet, ifrig att få hvarje sak belyst från alla sidor. Han ville själf afgöra t. o. m. småsaker, och på grund af misstänksamhet medgaf han sina ministrar ingen själfständighet, fastän han hade svårt att på egen hand fatta beslut och 1728--42 ständigt tog råd i såväl stora politiska och kyrkliga som underordnade husliga spörsmål af sin kusin, grefve Kristian Stolberg. K:s uppfattning af konungadömets höga värdighet föranledde honom att hålla sig strängt isolerad från folket och att uppbygga det praktfulla Kristiansborg; inneslutna på sina slott, lefde han och hans gemål trots all hoflyx, enligt egen utsago, "nästan som eremiter". Hans utrikespolitik var afgjordt fredlig (han slöt 1734 försvarsförbund med Sverige), fastän han hyste djup ovilja mot huset Holstein-Gottorp och kände sig allvarligt besviken vid svenska tronföljarvalet 1743. Inrikespolitiken var mycket konservativ. För att förbättra bondeståndets villkor upphäfde han genast landtmilisen, men af hänsyn till godsegarnas önskningar lät han få månader därefter förleda sig till att införa "stavnsbaandet" (1731) och dessutom återupprätta landtvärnet (1733), så att böndernas ställning blef sämre än förr och landtbrukets tillstånd lika eländigt som förut. Industrien främjades genom importtull och införselförbud samt genom stark invandring af tyska handtverkare. K. hyste stort intresse för universitetets utveckling samt för det högre och lägre skolväsendet. "Videnskabernes selskab" stiftades 1742, och grundvalen lades 1738 till en konstakademi, i det en målar- och ritarskola inrättades. Till följd af sin uppriktiga gudsfruktan vinnlade sig K. särskildt om de kyrkliga förhållandena. Han motarbetade tidigt de herrnhutiske svärmarna (han utvisade 1735 grefve Zinzendorff, då denne ville besöka Danmark), men på samma gång sökte han häfda fördragsamhet emellan de stridande kyrkliga partierna. Hans egen förkärlek för pietismen ledde dock gifvetvis därhän, att denna riktning efter hand fick afgjord öfvervikt. 1736 infördes konfirmationen, och 1737 inrättades ett "generalkyrkoinspektionskollegium", som skulle vaka öfver prästernas lära och vandel, öfver enheten i gudstjänsten och öfver kyrkotukten. Redan 1735 utfärdades en sträng förordning, som förbjöd allt arbete på sön- och helgdagar och påbjöd obligatorisk kyrkogång; öfverträdelser straffades i städerna med böter, på landet med halsjärn. Dans, skådespel och andra nöjen förbjödos; t. o. m. böndernas plägsed att "rida sommar i by" ansågs förtörna Gud. Finansernas tillstånd var uselt till följd af hofvets prakt och de dyrbara slottsbyggnadsarbetena. Hofvet var alldeles tyskt, och konungen själf använde blott tyska i sina otaliga bref och anteckningar; vid ämbetens tillsättande hade tyskar i hög grad företräde. K. lefde i ett lyckligt äktenskap, hvilande på ömsesidig hängifvenhet, och förde ett strängt sedligt privatlif i stark motsats till både sin närmaste föregångare och efterträdare. Han efterlämnade en son Fredrik (V) och en dotter Louise (f. 1726, d. 1756), som 1749 blef gift med hertig Ernst af Sachsen-Hildburghausen. Budskapet om konungens död mottogs af folket utan sorg, snarare som en lättnad. -- Jfr L. Koch, "K. VI:s historie" (1886), H. L. Möller, "K. VI og grev Stolberg" (1889), och E. Holm, "Danmark-Norges historie", (2:a d., 1894). 7. K. VII, den föregåendes sonson, son till Fredrik V och hans första gemål, Lovisa, konung af Dan-