Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kristian ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genom påflig legatförordning 1243 i fyra
biskopsstift, af hvilka han skulle välja ett; ej
långt därefter trädde han emellertid tillbaka eller
dog. - Jfr Ewald, "Die eroberung Preussens durch
die deutschen", bd I-II (1872-75), och Lohmeier,
"Geschichte von Ost- und Westpreussen", bd I (1908).
G.W-k.
Kristian August, hertig af Augustenborg, sedermera
svensk kronprins under namnet Karl August. Se Karl,
svenska prinsar, sp. 1009.
Kristian den andres arkiv kallas den betydande samling
af statshandlingar rörande de tre nordiska rikena,
som dels konung Kristian II själf tog med sig i
landsflykten till Nederländerna (1523), dels hans
anhängare, i synnerhet svenske ärkebiskopen Gustaf
Trolle och norske ärkebiskopen Olaf Engebretssön,
medförde till honom ur de respektive rikena. Bland
de viktiga svenska handlingar, som fördes ur
riket, må särskildt nämnas "Registrum regni"
1. "Riksens register", ett riksregistratur från
medeltiden. Redan på 1660-talet gjordes från svensk
sida resultatlösa försök att återförvärfva de svenska
handlingarna. Arkivets öden voro länge okända,
tills det i början af 1800-talet af en tillfällighet
påträffades vid flyttning af provinsarkivet i Amberg
(i norra Bajern, fordom hufvudstad i öfre Pfalz),
dit det kommit genom Kristian II:s dotters gifte
med pfalzgrefven Fredrik, hvilkens ättgren 1777 blef
regerande i Bajern. Bajerska regeringen förklarade sig
1829 villig att återlämna de handlingar och dokument,
som rörde Sverige och Norge, och Kristianiaprofessorn
G. F. von Lundh fick i uppdrag att som norska
regeringens kommissarie deltaga i utsofringen
af de utlofvade handlingarna, hvarvid han genom
att med själftagen myndighet afge förbindelser å
svenska kronans vägnar lyckades utverka, att hela
samlingen, omfattande 4,430 nummer, utlämnades
odelad till honom. Den fördes till Kristiania,
och där företogs 1834 efter många trakasserier en
delning så, att Norge tillerkändes 3,802, Danmark 347
och Sverige 280 nummer. (Det svenska ombudet vid
delningen, N. J. Ekdahl, hade föreslagit Sveriges
anpart till 638 nummer.) Den i Bajern påträffade
samlingen innehöll emellertid icke hela arkivet; så
t. ex. saknas det ofvannämnda "Registrum regni". De
flesta och viktigaste handlingarna ha utgifvits
af N. J. Ekdahl i "Christiern II:s arkiv" (3 dlr,
1835-36) och af K. F. Allen i "Breve og aktstykker
til oplysning af Christiern II:s og Frederik I:s
historie" (1854). - Jfr "Meddelanden från Svenska
Riks-Archivet", III (1879).
Kristian den fjärdes stil, konsth., en i Danmark
stundom använd benämning på den från Holland
öfver norra Tyskland till Skandinavien invandrade
renässansstilen, som sluter sig närmare till
gotikens grundformer än i sydligare länder. Jfr
Dansk konst, sp. 1354. Riktningen kännetecknas
af rikt med bandverk smyckade gaflar och takkupor
samt sirliga tornspiror, af en ofta förekommande
verkningsfull förening af tegelmurar och huggna
ornament. Som exempel på byggnader i denna stil
må nämnas slotten Rosenborg och Frederiksborg samt
börsen i Köpenhamn, i Sverige kyrkan i Kristianstad.
Ph. W.*
Kristian den tredjes bibel. Se Bibelöfversättningar, sp. 250.
Kristianer (grek. christianoi). Se Kristna.
Kristian Ernst, markgrefve af Baireuth (Kulmbach),
f. 27 juli 1644, d. 10 maj 1712 i Erlangen,
tillträdde regeringen i Baireuth 1661, utmärkte sig
i 1670-talets krig mot Frankrike och utnämndes 1676
af kejsar Leopold till fältmarskalklöjtnant. Han
deltog i Wiens befriande 1683 och med mindre framgång
i kriget 1688-97 och spanska tronföljdskriget; 1707
nedlade han sitt befäl. I sitt land emottog K. franska
flyktingar. - Biogr af Ebrard (1885).
Kristian Fredrik var det namn, som den senare konung
Kristian VIII af Danmark 1814 bar som Norges konung.
Kristiania, Norges hufvudstad, säte för konung,
regering och storting samt för biskopen och
stiftsamtmannen i Kristiania stift, har ett
utmärkt vackert och sundt (dödligheten 1908 endast
13,8 proc., mindre än i Stockholm och Köpenhamn)
läge vid Kristianiafjordens innersta bukt, där den
frodiga, af skogklädda åsar inramade Kristianiadalen
(se d. o.) mynnar ut. Stadens observatorium ligger
på 59° 54’ 44" n. br. och 10° 43’ 4" ö. lgd (från
Greenwich). Utanför staden bildar fjordens innersta
bassäng tre hamnar (se den till art. hörande kartan
och pl. I, fig. 1), näml. Oslos hamn vid foten af det
branta Ekeberg, Björviken och Piperviken, skilda från
hvarandra genom en udde, Akersnes, på hvars yttersta,
högt belägna spets fästningen Akershus (se d. o.) är
uppförd. Areal 16,55 kvkm.; stadens territorium kommer
sannolikt inom kort att ökas genom inkorporering
af de staten (Akershus’ fästning) tillhöriga,
inom Akers härad liggande öarna utanför hamnbassängen.
Invånarantalet (7,496 år 1769, 13,586 år
1815 och 134,000 år 1886) var 243,801 (1 dec.) 1910;
år 1904 voro 13,079 födda i utlandet (däraf 9,677 i
Sverige). Staden omfattar det egentliga K. och en
rad förstäder, som vuxit upp på stadens egen mark
och angränsande område af Akers härad och tid efter
annan inkorporerats. De viktigaste äro, från ö. till
v. (se kartan), Oslo l. Gamlebyen med Ekebergsvingen,
Vaalerengen, Kampen och Enerhaugen, vidare
Grönland och Vaterland, alla i s., och Fjerdingen,
Grünerlökken och Rodelökken i n., Hammersborg, dit
man haft planer på att förlägga ett nytt präktigt
rådhus och andra kommunhus, Sagene och Homansby,
med Balkeby och Briskeby, i v. samt
längst mot s., mellan Akershus och Frognerkilen,
Piperviken med Ruselökbakken, ett länge föga ansenligt
och illa beryktadt område (på folkspråket kalladt
"Röverstaterne"), där under senaste mansåldern rest
sig de ståtliga s. k. "Petersborgkvartaler" (bebyggda
under den 1895 aflidne generalkonsul Peter Petersens
auspicier), och Pipervikens husruckel och gränder
försvinna likaledes alltmer för hufvudstadsmässiga
kvarter. Förstäderna ha på senaste tid gått eller
gå alltmera upp i den egentliga staden, och liksom
benämningarna på flera af de mindre bland dem redan
äro föga brukliga, slopas efter hand i dagligt tal
äfven namnen på de större. I samma mån skillnaden
mellan stad och förstad utplånas i folkmedvetandet,
träder stadens församlingsindelning i förgrunden. I
kyrkligt hänseende innefattar K. 16 församlingar
(med angifvande inom parentes af det 1908 beräknade
antalet invånare; Vor Frelsers (9,502), Johannes’
(14,491),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
