29 apr. förgäfves belägrade Akershus' fästning. Först efter 1720 började K. utveckla lifligare verksamhet, särskildt på trävaruhandelns område, och vissa patricierfamiljer (Collett, Anker, Leuch, Elieson, Holter m. fl.) utmärkte sig genom hög bildning och konstnärliga intressen under påverkan från brittiska kretsar, med hvilka de underhöllo en fruktbringande förbindelse. Särskildt i slutet af 1700-talet skapades i de samhällslager, där magnaten B. Anker öfvade starkt inflytande, en betydelsefull tradition, som både bidrog till att främja den nationella själfständighetsrörelsen och förberedde unionen med Sverige. Som arkitektoniska minnesmärken från de två första århundradena af stadens historia återstå den s. k. "kommissariatsgaarden", i det närmaste jämngammal med staden, den gamla krigsskolan (uppförd 1750), "palæet" (fig. 12; af B. Anker skänkt till staten och till omkr. 1850 konungaresidens), den ofvannämnda general Mangelsens gård och Frogners hufvudgård. Sedan 1814 har staden raskt vuxit och utvecklats. Efter de stora koleraepidemierna på 1830- och 1850-talen har den varit skonad från härjande farsoter. Ang. de under senare tid utförda försvarsanstalterna vid anmarschvägarna till K. österifrån se Glommenlinjen och Gränsfästningarna samt vid Kristianiafjorden se Dröbaksund. Litt.: L. Daae, "Det gamle Christiania 1624--1814" (2:a uppl. 1891), A. Collett, "Gamle Christianiabilleder" (2:a uppl. 1909) samt de båda arbetena "Femtiaarsberetning om Christiania kommune for aarene 1837--1886" och "Statistisk aarbog for Kristiania by" (1--23 årg., 1909). O. A. Ö. L. W:son M. Kristianiadalen, förr Akersdalen, kallas den halfcirkelformiga dalsänka, hvari Kristiania ligger. Den skiljes från Bærum, Nordmarken och Skedsmo af en rad höjdsträckningar med olika namn, såsom Voksenkollen, Holmenkollen, Vettakollen (vid dess fot Gaustads sinnessjukvårdsanstalt), Tryvandshöiden, Grefsenaasene, och öfvergår mot ö. i Ryenbjergene och Egeberg. Dalen genomflytes af Frognerelven, Akerselven, med största vattenmassan, och Loelven, och är delvis full af villor och förstadshus. Från åtskilliga utsiktspunkter har man ett härligt panorama, t. ex. från Kongevillaen på Voksenkollen, från sanatoriet ("Soria-Moria slot") och hospitierna där och från Holmenkollen (se d. o.) samt från Kristiania kommuns egendom Frognersæteren. Dessa platser stå genom elektrisk bana (Holmenkollenbanan) i förbindelse med Kristiania. Till Kristianiadalen i mera vidsträckt mening torde äfven böra räknas öarna i fjorden, bland hvilka må nämnas Hovedöen, halfön Bygdö (se d. o.) med kungsgården, lustslottet Oskarshal och folkmuseet. O. A. Ö. Kristianiafjorden, den största af södra Norges fjordar, sträcker sig 95 km. från Hvalöerne och Færder i s. upp till Nesodden, 7 km. från Kristiania, och öfvergår härifrån mot ö. och s. i den 22 km. långa Bundefjorden i Akershus amt. En annan arm går från Horten väster ut förbi Holmestrand upp i Sandebukten och fortsättes vidare öster ut af Drammensfjorden (se d. o.). O. A. Ö. Kristiania stift (förr kalladt Akershus' l. Agershus' stift; se Akershus, sp. 421), ett af de sex stift, i hvilka Norge är indeladt, omfattar jämte Kristiania stad Akershus', Smaalenenes, Buskeruds samt Jarlsberg og Larviks amt. Det består af 14 prosterier och 113 pastorat. Areal 26,520,95 kvkm. 697,970 inv. (1900). Det område, som nu bildar Hamar stift, hörde till 1864 till K., liksom äfven Bamle och Nedre Telemarken, som numera ingå i Kristiansands stift. O. A. Ö. Kristiania universitet (Det kongelige norske Frederiks universitet, så kalladt efter sin stiftare, Fredrik VI) inrättades 1811. Redan ett hälft århundrade förut hade norska folket uttalat sin önskan om en sådan själfständig vetenskaplig institution, och 1771 var biskop J. E. Gunnerus i Trondhjem sysselsatt med förberedande organisationsarbete. Efter 1788 uppställdes krafvet på nytt, och planer framlades af det 1790 i Kristiania stiftade topografiska sällskapet. Men ett lyckligt resultat nåddes, först då saken 1809 upptogs af Selskabet for Norges vel, som lät anställa utredningar och genom grefve Wedel-Jarlsbcrg underhandlade med danska regeringen, som i resolutionen af 2 sept. 1811 bestämde, att ett fullständigt universitet skulle inrättas i Norge och erhålla en sådan organisation, att där ick^ blott skulle föredragas "de akademiska vetenskaperna för de egentlige studenterna, som ha för afsikt att utbilda sig till vetenskapsmän eller ämbetsmän, utan äfven meddelas undervisning i allmännyttiga kunskaper, lämpad för dem, som önska förvärf va sig praktisk duglighet för det borgerliga lifvet". För att anskaffa medel till universitetets grundläggning öppnade Selskabet for Norges vel en subskription, som vid slutet af 1812 hade inbragt 774,785 23/24 rdr kurant och 3,960 rdr sp. för en gång samt 12,619 3/4 rdr kurant, 748 3/4 tunnor korn och 235 7/s tunnor hafre i årligt bidrag. På förslag af en 1812 i Köpenhamn sammanträdande dansk-norsk kommitté beslöts genast, att Kristiania - ej Kongsberg, som man förut föreslagit - skulle bli universitetsstad, och i k. bref af 10 apr. 1812 utfärdades närmare bestämmelser rörande universitetets anläggning, organisation och lärarpersonal. Universitetet trädde i verksamhet 1813. Den första "examen artium" (studentexamen) hölls i juni och juli s. å. Den ursprungliga planen upptog 8 fakulteter: teologisk, juridisk, medicinsk, filosofisk, matematisk, naturvetenskaplig, filologisk-historisk och statsekonomisk, hvar och en med 3 professorer, utom den statsekonomiska som skulle ha 4. Därjämte skulle finnas 2 lektorer i lefvande språk. Denna plan följdes likväl icke. En redan 1815 af lärarkollegiet utarbetad och af stortinget antagen stiftelseurkund vägrades k. sanktion. Först efter många förhandlingar kunde stortinget 1824 antaga de statuter, som 28 juli s. å. sanktionerades af konungen-söm universitetets stiftelseurkund och med de ändringar, hvilka den väsentligen genom lag af 17 sept. 1845 undergick, voro gällande till 1905. Genom denna stadgades, att fakulteternas antal skulle vara 4: teologisk, juridisk, medicinsk och filosofisk, den sistnämnda innefattande de ursprungligen påtänkta filosofiska, matematisk-naturveten-skapliga, filologisk-historiska och statsekonomiska fakulteterna. 1860 delades filosofiska fakulteten i två, den historisk-filosofiska och den matematisknaturvetenskapliga. Då universitetslärarnas antal ökades - först 1848 hade det i den ursprungliga planen tilltänkta antalet uppnåtts -, utnämndes de Ord, som saknas under K, torde sökas under C.