kommunicera direkt följande enskilda järnvägar: Sölvesborg--Olofström--Elmhults järnväg 39 km., Kristianstad--Hässleholms järnvägar (linjerna Kristianstad--Hässleholm, Kristianstad--Åhus och Kristianstad--Elmhult) tills. 111 km., Östra Skånes järnvägar (linjerna Hästveda--Långebro--Brösarp med bibana Färlöf--Strö, Eslöf--Tollarp--Kristianstad och Tollarp--Åhus) inalles 138 km., Hässleholm--Markaryds järnväg 31 km., Hälsingborg--Hässleholms järnväg 55 km., Skåne--Smålands järnväg (Kärreberga--Värnamo) 48 km., Ängelholm--Klippans järnväg 26 km., Klippan--Eslöfs järnväg 16 km., Ystad--Eslöfs järnväg 14 km., Malmö--Simrishamns järnväg 33 km., hvartill komma ytterligare följande enskilda järnvägar, som ej stå i direkt anknytning med statsbanorna, nämligen Ystad--Brösarps järnväg (Tomelilla--Brösarp) 30 km., Ystad--Gärsnäs--S:t Olofs järnväg (Köpingebro-- S:t Olof) 38 km. och förutnämnda Blekinge kustbanor (linjen Kristianstad--Karlskrona med bibanor) 27 km. Ystad--Eslöfs och Malmö--Simrishamns järnvägar korsa hvarandra i Tomelilla, och Simrishamnsbanan skäres af linjen Köpingebro--S:t Olof i Gärsnäs; linjerna Tollarp--Åhus och Hästveda--Brösarp korsa hvarandra i Efveröd. Den sammanlagda längden af järnvägarna inom länet är 732 km., hvaraf statsjärnvägar 126 km., enskilda normalspåriga järnvägar 579 km. och smalspåriga 27 km. -- Hemmantalet å landsbygden uppges till 2,960 mantal och beräknas för städerna till 22,5. Taxeringsvärdet 1910 var för jordbruksfastigheter 169,766,300 kr. å landsbygden och 903,100 i städerna samt för annan fastighet 48,228,300 kr. å den förra och 32,732,800 i de senare, hvartill kommer värdet af statens och menigheters fasta egendom, taxerad å landsbygden till 16,586,500 kr. och 6,386,200 kr. i städerna. Fideikommissegendomar, taxerade till 11,370,900 kr., innehades 1905 af 10 personer. Vid samma tid innehades af 111 inhemska aktiebolag fast egendom taxerad till 15,07 mill. kr., hvaraf Hyllinge stenkols- och lerindustriaktieb. 1,44, Karpalunds sockerfabriksaktieb. 1,43, Maltesholms cementaktieb. 1,11, Ifö kaolin- och chamottefabriksaktieb. 1,02. Af 26 utländska undersåtar, som 1905 egde fastigheter inom länet, taxerade till 1,47 mill. kr., voro 21 danskar, egande 0,87 mill. kr. Länets omfång är nu, om ej afseende fästes vid öfverflyttningar af socknar och sockendelar vid gränserna, detsamma som bestämdes genom gränsreglering 1720, sedan detta och Malmöhus län 1719 blefvo skilda län efter att från 1680 ha varit ett guvernement. K. S. A. d'A. Kristianstad--Åhus järnväg. Se Kristianstad--Hässleholms järnvägar. Kristiansund, stad i Nordmöre, Romsdals amt, Norge, är byggdt på tre små öar, Kirkelandet, Nordlandet och Indlandet, vid mynningen af Tingvoldsfjorden. 13,012 inv. (1910). K. är en bland Norges mest välmående städer. De förnämsta näringskällorna äro handel, i synnerhet med fiskevaror, fiske och sjöfart. Rymlig och säker hamn. Medelvärdet af importen utgjorde 1901--05 2,9 mill. kr., för 1909 3,86 mill. kr.; af exporten under samma tid resp. 11,4 mill. kr. och 12,8 mill. kr. 1908 egde staden 110 fartyg om 7,209 ton och med en besättning af 615 man (däraf 32 ångfartyg om 1,811 ton och med 197 mans besättning). Platsen, där staden ligger, hette förr Lille Fosen och var en tullstation under Trondhjem till 1742, då den af Kristian VI fick stadsprivilegier och sitt nuv. namn. 1801 byggdes till K:s försvar batterier, som 1808 förstärktes och tillökades, så att bestyckningen då uppbringades till 54 pjäser. Försök, som 2 engelska fregatter 14 juni och 7 juli 1808 gjorde att bemäktiga sig de i hamnen liggande fartygen afslogos lyckligt. 1814 slopades befästningarna, och 1829 fördes de sista kanonerna till Trondhjem. O. A. Ö. L. W:son M. Kristiansö (fordom Ertholmene), dansk grupp af tre små skäromgifna klippöar i Östersjön, omkr. 18 km. n. ö. om Bornholm. De båda öarna Kristiansholm och Frederiksholm äro bebodda (146 inv., som lefva af fiske, 1906); Gräsholmen är obebodd och nästan utan vegetation, men en fredad tillflyktsort för skaror af fåglar. Mellan de förstnämnda öarna, förbundna genom en flottbro, finns en god hamn, viktig som fiskar- och nödhamn, då dess norra del är tillgänglig äfven för de största fartyg. På Kristiansholm finns ett 29 m. högt fyrtorn. Namnet K. fingo öarna efter en fästning, som anlades där 1684 och utrymdes 1855. Urspr, voro de nakna klippor. Den jord, som nu finns där, har till största delen ditförts från Bornholm. På K. fanns fordom statsfängelse. E. Ebg. Kristiansö, befästning i Norge vid Flekkerö (se d. o.). Kristian Tyrann. Se Kristian, skandinaviska konungar, 2. Kristian Vilhelm, prins af Brandenburg, f. 28-aug. 1587, d. l jan. 1665 i klostret Zinna, valdes-1598 till administratör af ärkestiftet Magdeburg efter sin fader, Joakim Fredrik, då denne Öfvertog regeringen öfver kurfurstendömet Brandenburg. K. V. kom i delo både med kapitlet och staden, flydde 1629 undan Wallenstem till Sverige, men vände med Gustaf II Adolf åter till Tyskland. Han befann sig-i Magdeburg, då staden intogs af Tilly (10 maj 1631), hvarvid han sårades och tillfångatogs. Under fångenskapen förmåddes han af jesuiterna att öf-vergå till katolicismen (1632), hvarefter han sattes-på fri fot samt genom Pragfreden (1635) fick sig tillförsäkrad en viss del af stiftet Magdeburgs inkomster, som i westfaliska freden (1648) ersattes med områdena Loburg och Zinna. G. V. G.* Kristi bloddroppar, ett namn på arter af Fuchsia (se d. o.). Kristi botbröder. Se Augustiner. Kristi efterföljelse. Se I m i t a t i o ChristL Kristiern, konungar. Se Kristian, skandinaviska konungar, l och 2. Kristiern Bengtsson. 1. Riddare och riksråd,, deltagare i resningarna 1464 och 1469. Se Oxenstierna. - 2. Riksråd, d. 1520. Se Oxenstierna. Kristiern Johansson till örby, riksråd. Se-Vasaätten. Kristiern Nilsson, drots. Se Vasa ät t en. Kristiern Pedersen, dansk författare, f. omkr. 1480, d. 16 jan. 1554, gick i Roskilde skola och var redan 1505 kanik i Lund. 1510 reste han till Paris, där han blef magister 1511 och kvarstannade til! 1515 sysselsatt med viktiga arbeten. Han utgaf sålunda en latinsk ordbok: Vocabularium ad usnm da-corum (1510; nya uppl. 1514 och 1518), Peder Laa-les ordspråk (1515) och Saxo Grammaticus' Dan- Ord, som saknas under K, torde sökas under C.