1413 Kristi födelse-Kristina 1414 marks historia (1514, på uppdrag af Kristian II och bekostad af danska biskopar), vidare en katolsk bönbok, V or Frue lider, och en skrift Om ät hör e messe (1514) samt den märkliga Jerteyns postil (1515), närmast efter främmande källor. Efter sin hemkomst arbetade han på en Danmarks krönika genom öfversättning af Saxo, som han därefter fortsatte intill Kristian I, likaledes på befallning af Kristian II. 1522 blef K. P. kansler hos ärkebiskopen i Lund, Joh. Veze, och slöt sig 1525 till Sören Norby vid dennes försök att åstadkomma en resning i Skåne till förmån för Kristian II. S. å. sändes han af Norby till konungen och reste 1527 i dennes ärenden till Paris, där han påträffade den länge eftersökta franska krönikan om Holger danske. Han lefde sedan i Lier i Belgien som sekreterare hos den fördrifne konungen och blef hans huskaplan 1530 efter att 1528 ha antagit lutherska läran. K. P. öfversatte 1529 nya testamentet och 1531 Davids psalmer (båda från latin) samt utgaf fria bearbetningar af flera bland Luthers småskrifter, bl. a. den märkliga "Sermon" om att hålla barnen i skolan, som visar hans ifver för allmän upplysning. Då Kristian II begaf sig till Norge 1532, vände också K. P. hem till Danmark och fick tillstånd att bosätta sig i Malmö, där han uppsatte ett boktryckeri och gifte sig 1533. Han fortsatte oförtrutet sin bokliga verksamhet, öfversatte Joh. Agricolas katekes ("170 maerkelige og kristelige spörgsmaal og svar"; 1533), utarbetade två böcker i läkekonst (1533-34) samt ombesörjde nya upplagor af danska psalmboken (1533), danska rimkrönikan (1534) och "Kejser Karl Magnus' krönike" (s. å.), alla noggrant genomsedda med hänsyn till språket. Slutligen framlade han också sin öfv. af "Olger danskes krönike" (1534), som länge var en omtyckt folkbok och har upplefvat många upplagor. Under grefvefejden (1534-36) var K. P. Jörgen Kocks sekretorare och "högra hand" samt stod på sin gamle konungs sida, hvilket dock ej medförde några menliga följder. Tvärtom flyttade han, efter att ha sålt sitt boktryckeri, till Köpenhamn, där han 1537-43 öfversatte Luthers bibel, som i sin danska dräkt utkom 1550 (den s. k. "Kristian III:s bibel"). Sedan 1544 var han sjuklig och till själskrafterna mycket försvagad. K. P:s mångsidiga och dugande författarverksamhet skaffade honom med rätta namnet "den danska' litteraturens fader". Också kan han sägas ha skapat det danska skriftspråket liksom Luther det tyska. K. J. Brandt utgaf 1850-56 hans Danske skrifter, 5 bd, och skref 1882 "Om Lunde-kanniken K. Pedcrsen og hans skrifter". E. Ebg. Kristi födelse, epoken för de kristna folkens nuv. tidräkning. Denna epok sammanfaller med midnatten 31 dec. år 753 efter Roms grundläggning. För åren före denna epok sättes f. Kr. ("före Kristi födelse"), för åren efter densamma åter e. Kr. ("efter Kristi födelse") omedelbart efter ordningsnumret. Dock brukas ofta vid datering af astronomiska observationer ett år med ordningsnumret 0, så att ordningsnumret för år före Kristi födelse blir en enhet mindre än vanligt, hvarvid i st. f. tecknet f. Kr. sättes ett minustecken framför årtalet. Epoken Kristi födelse infördes 525 af Dionysius exiguus, som antog, att Kristus blifvit född vid ofvan angifna tid (jfr Kronologi). Emellertid är det ej fullt klart, huruvida Dionysius till första året i sin tidräkning valde det år, på hvilket enligt hans åsikt Kristus föddes, eller det närmast därpå följande. I hvarje fall är dock antagandet bevisligen oriktigt, enär Kristus föddes under Herodes den stores regering. Men denne konung dog redan våren 750 efter Roms grundläggning, således år 4 f. Kr. I själfva verket tala flera skäl för antagandet, att den rätta tidpunkten för Kristi födelse är slutet af år 7 före den nu antagna epoken. Särskildt finner i detta fall berättelsen om de vise männens stjärna en otvungen förklaring förmedelst den ovanliga samt långvariga och upprepade konjunktion af planeterna Juppiter och Saturnus, som egde rum nämnda år. Denna bestämning af tidpunkten för Kristi födelse är emellertid mycket osäker. -- Frågan ang. den exakta tidpunkten för Kristi födelse har framkallat en vidlyftig litteratur. Bland nyare monografier må särskildt nämnas A. W. Zumpts "Das geburtsjahr Christi" (1869). Jfr äfven N. W. Ljungbergs uppsatser i "Framtiden" (bd III, IV och V, 1870, 1871), professor Sattlers i München uppsats i denna fråga (öfv. i "Finsk tidskrift", d. XV, 1883) samt S. G. Elmgren, "Rätta årtalet för Kristi födelse och död" (i "Öfversikt af Finska vetenskapssocietetens förhandl.", XXV, 1882--83). (B-d.) Kristi förbön, teol. Se Förbön. Kristi förklaring, teol. Se. Förklaring 2. Kristi förnedrings- och upphöjelsetillstånd, teol. Se Förnedring. Kristi himmelsfärdsdag (fordom äfven Helgetorsdag), kyrklig högtid, firad 40:e dagen efter påsk, omnämnes först i de från 4:e eller början af 5:e årh. stammande s. k. "apostoliska konstitutionerna". Dagen firades i gamla kyrkan med högtidliga processioner; den bibehölls af den lutherska kyrkan och firas fortfarande äfven i vårt land som helgdag. Förr mer än nu brukade dagen högtidlighållas med sång eller musik från kyrktornen. J. T. B. Kristiinankaupunki [kr^stln-], fi. Se K r i s t i n e-st a d. Kristi korsblomma, bot., namn på Passiflora-arter. Kristi lekamens fest 1. Helga le kam a dag (lat. Fcstum Corporis Christi, fr. Féte-Dieu, ty. Fronleichnamsfest), romersk-katolsk kyrkofest, införd under 3:e årh. på grund af en åt Juliana af Mont-Corneillo i en syn meddelad gudomlig uppenbarelse och afseende att fira brödets förvandling till Kristi lekamen vid den romerska mässan. Festen firades med processioner och dramatiska framställningar af den hel. historien och utgör ännu en af den romerska kyrkans mest uppmärksammade högtidsdagar, som exempelvis ställer långfredagen alldeles i skuggan. Den firas torsdagen efter Trefal-dighetssöndag. Luther skyndade att afskaffa den som stående i strid med Kristi instiftelse af nattvarden. Om Helga lekamensgillet i Stockholm se Gille, sp. 1167-68. J. T. B. Kristi lidandes bröder. Se S e r v i t e r. Kristi motståndare. Se Antikrist. Kristina. 1. Församling (Kristine förs.) i Falun, Västerås stift, Falu kontrakt, hade vid 1909 års slut 8,504 inv. Dess annex, är Kopparbergs förs. -- 2. Församling (Kristine förs.) i Göteborg, är sedan 1 maj 1883 en af stadens territorialförsamlingar. Den utgör ett regalt-privilegieradt pastorat, Göteborgs stift, Domprosteriets södra kontrakt. Kyrkan är gemensam för denna och Tyska