äfven upptager hennes litterära arbeten. Af äldre sammanfattande skildringar intager ännu H. W. Grauerts "Christine königin von Schweden und ihr hof" (2 bd, 1837--42) ett framstående rum, och Ranke egnade åt K. i sitt berömda verk "Die römischen päpste" en intressant studie. På svenska har Geijer i "Svenska folkets historia" och Fryxell i sina "Berättelser" behandlat K., den senare ganska utförligt, men båda äro numera mer och mindre föråldrade. Ett nytt uppslag i K.-forskningen betecknade M. Weibulls i "Hist. tidskr." 1887, 188S införda studier "Om Mémoires de Chanut" (se äfven hans afh. "Drottning Kristina och Klas Tott", rektorsprogr. i Lund 1892). K. Bildt har gjort K:s lif efter afsägelsen till föremål för ingående studier. Hufvudarbetet är "Christine de Suède et le cardinal Azzolino. Lettres inédites (1666--68) avec une introduction et des notes" (1899). En episod af hennes lif har han därjämte utförligt skildrat i "Christine de Suède et le conclave de Clément X" (1906). Hennes medaljer har han behandlat i "Les médailles romaines de Christine de Suède" (1908), och af hennes tänkespråk eller aforismer har han utgifvit en ny upplaga under titeln "Pensées de Christine" (1906). Dessutom märkes en rad uppsatser på svenska och italienska (bl. a. i "Ord och bild"), och i "Svenska minnen och märken i Rom" (1900) har han egnat K. särskild uppmärksamhet. Under titeln "La regina nomade" har E. Tegnér behandlat K. efter afsägelsen ("Svenska bilder från 1600-talet", 1896). K:s tafvelgalleri och dess öden har O. Granberg behandlat i "Drottning Kristinas tafvelgalleri på Stockholms slott och i Rom" (1896) samt "Om kejsar Rudolf II:s konstkammare och dess svenska öden och om uppkomsten af dr. Kristinas tafvelgalleri i Rom och dess skingrande" (1902). Om K:s tidigare förbindelser med de lärde se H. Wieselgren, "Drottning Kristinas bibliotek och bibliotekarier före hennes bosättning i Rom" (Vitt. hist. o. ant. akad:s handl., XIII); jfr äfven E. Wrangel, "Sveriges litterära förbindelser med Holland särskildt under 1600-talet" (1897). Om hennes litterära verksamhet se E. Meijer i "Samlaren", 1884. Jfr bibliografi öfver hennes skrifter i "Kvinnan inom svenska litteraturen" af S. Leijonhufvud och S. Brithelli (1893). Om hennes vistelse i Antwerpen och Bruxelles efter afsägelsen har C. Burenstam samlat uppgifter bl. a. i den sällsynta skriften "La reine Christine de Suède à Anvers et Bruxelles 1654--55" (1891). I "Sveriges historia intill tjugonde seklet" har E. Hildebrand lämnat en sammanfattande skildring af K:s regering och lif, och af nyare utländska populära arbeten om K. kunna anföras F. W. Bain, "Christina queen of Sweden" (1890) samt I. S. Taylor, "Christina of Sweden" (1910). Jfr f. ö. Setterwall, "Svensk historisk bibliografi 1875--1900" (1907) och dess fortsättningar i "Hist. tidskrift". -- K. har utgjort ett omtyckt ämne, både i och utom Sverige, för skönlitterär behandling, som naturligtvis oftast kommit att gälla de dramatiskt tacksammaste skedena af hennes lif, t. ex. det, då giftermål med Karl Gustaf var å bane, då Monaldesco mördades m. fl. Bland svenska vittra arbeten om K. kan nämnas Gustaf III:s af Kellgren versifierade skådespel "Drottning Christina" (uppf. 1785), vidare dramer af K. F. Ridderstad (1848), J. Stjernström (1855), Michaelson (En skugga, 1900) och J. A Strindberg (1904), en fantasi af K. D. af Skogman, "Drottning K:s sista regeringsår" (1846), Topelius' historiska berättelsecykler "Fältskärns berättelser" och "Stjärnornas kungabarn", Vilhelmina Stålbergs roman "K." (1861), Elis. Kuylenstierna-Wensters roman "Drottning Moi-même" (1910), dikter af Snoilsky och V. v. Heidenstam. Utom Sverige har K. behandlats i dramer af bl. a. H. Zschocke ("Graf Monaldeschi", 1803), de Reverony Saint-Cyr (1816), Griesel ("Monaldeschi", 1821), A. V. Pineux (1822), L. von Zedlitz (1827), Bayard (1828, uppf. i Stockholm, 1839), Brault (1829), Soulié (s. å.), Alex. Dumas ("Stockholm, Fontainebleau et Rome", 1830), C. Bagger (1833), Cammarano (1841), von Vogel (s. å.), H. Laube ("Monaldeschi", 1845), Casanova (1849), Paul de Musset (1857), prins Fredrik Vilhelm Georg Ernst af Preussen ("Umsonst!", 1870) och Elisabeth von Berge (1873), och romaner af van der Veide (1827), som utgjort grundvalen för flera skådespel, L. Énault (1859), M. von Najmájer (1881) och W. von Bülow ("Das weiberregiment am hofe der Christina", 1900). -- Af samtida författare mottog K. ett stort antal hyllningsdikter; och i M. de Scudérys roman "Le grand Cyrus" (1649--53) finnas romantiserade skildringar från K:s hof (se E. Wrangel, "Drottning K. och Le grand Cyrus", 1898). 3. (E. Ebg.) 4. Fr. W. 5. Ehd. Kristina, svenska furstinnor. 1. K., dotter till konung Inge d. ä., blef gift med storfursten i Nov-gorod Mstislav Vladimirovitj samt moder till Sigurd Jorsalafares och Knut Lavards gemåler. Hon skall ha dött 1122. - 2. K. T y r g i l s d o 11 e r, dotter till marsken Tyrgils Knutsson, blef 1302 gift med Magnus Ladulås' son hertig Valdemar, som dock omedelbart efter hennes faders fängslande (1305) försköt henne. - 3. K. Karlsdotter, dotter till konung Karl Knutsson i hans första gifte, blef 1440 gift med danske riddaren Erik Eriksson (Gyllenstierna), som därefter bosatte sig i Sverige och sedermera äfven blef konung Karls hofmästare. Hon skall ha dött omkr. 1493. 1-3. K. H. K.* Kristina, Birger Jarls dotter. Se Folkungaätten, sp. 793. Kristina, dansk drottning. Se Kristina, svenska drottningar 3. Kristina, hertiginna af Holstein-Gntlorp, dotter af landtgrefven Filip den ädelmodige af Hessen och Kristina af Sachsen f. 1543, d. 1604, var i sin ungdom nära att bli Sveriges drottning, i det att Erik XIV under sitt oroliga sökande efter en brud fäste sina tankar äfven vid henne. GiftermAlsunderhand-lingarna började 1562, men slutligen lyckades danske konungen Fredrik II göra dem om intet. De herrar, som i febr. 1563 skickades att uppgöra äktenskapskontraktet, blefvo i Köpenhamn hindrade att färdas vidare, och senare öfversände Fredrik till landtgrefven ett uppsnappadt friarbref från konung Erik till drottning Elisabet i England, afsändt medan underhandlingarna i Hessen som bäst pågingo. I febr. 1564 gjorde landtgrefven slut på frågan om giftermålet mod Erik. K. förmäldes s. å. med hertig Adolf af Holstein-Gottorp och blef stammoder för de holstcin-gottorpska regentätterna i Sverige och Ryssland samt moder till Karl IX:s andra gemål, Kristina. Fr. W. Kristina, norsk drottning. Se Kristina, svenska drottningar 3. Ord, som saknas under K, torde sökas under C.