Kristina Alexandra. Se Kristina, svenska drottningar 5, sp. 1423. Kristina från Stumbelen, tysk svärmerska, f. af ett fattigt bondfolk i byn Stumbelen (ej långt från Köln) omkr. 1240, d. 1312, fick ingen undervisning, var af ett nervöst temperament och hade en liflig fantasi, som ytterligare uppjagades genom legender och helgonhistorier. Vid 13 års ålder rymde hon hemifrån till beguinklostret i Köln, där hon stannade i fyra år. Genom fasta, späkning och annan .askes utmärglades hennes kropp, hon fick katalep-tiska anfall, led af hallucinationer, blef föremål för den som underverk betraktade företeelse, hvilken fallas stigmatisering (se d. o.), och vann rykte som helig. Den svenske dominikanmunken Petrus de Dacia (se denne), som 1266--67 mycket umgicks med henne, egnade henne en till gudomlig dyrkan gränsande beundran och skildrade hennes lif. Hennes reliker förvaras i en af de katolska kyrkorna i Jülich, där ock finnas i en pergamentfoliant under 1300-talet gjorda afskrifter af Petrus biografi samt af K:s och hans brefväxling. (Hj. H--t.) Kristina Karlsdotter. Se Kristina, svenska furstinnor 3. Kristina Magdalena, pfalzgrefvinna, äldsta dotter till pfalzgrefve Johan Kasimir och Karl IX:s dotter Katarina samt sålunda syster till Karl X Gustaf, f. 17 maj 1616, d. 4 aug. 1662, förmäldes 30 nov. 1642 med markgrefve Fredrik af Baden-Durlach (f. 1617, d. 1677), hvilken 1655 blef svensk general af kavalleriet och 1656 under Karl Gustafs polska krig generalfältmarskalk samt 1659 som Fredrik VI efterträdde sin fader i styrelsen. V. S--g. Kristina Tyrgilsdotter. Se Kristina, svenska furstinnor 2. Kristineberg. 1. Gård strax v. om Fiskebäckskil i Göteborgs och Bohus län, tillhörig Vet. akad., som där upprättat en zoologisk och botanisk station. Jfr. J. H. Théel, "Om Sveriges zoologiska hafsstation Kristineberg" (1895). Se vidare Zoologiska stationer. -- 2. Egendom på Kungsholmen i Stockholm, mellan Ulfsundasjön och vägen till Drottningholm. Platsen skänktes af drottning Kristina 1647 till fältmarskalken Lennart Torstenson, som bebyggde den, och ärfdes af dennes son presidenten Anders Torstenson, som gaf gården namn efter sin hustru, grefvinnan Kristina Stenbock. Sedan K. vid reduktionen indragits till kronan och sålts, bytte det ofta om egare. Det köptes på 1850-talet af hertigen af Dalarna, som 1864 sålde det till direktionen öfver Stockholms frimurarbarnhus, hvarefter, sedan nya byggnader uppförts, frimurarbarnhuset 1867 förlades dit. Se Frimurarbarnhus 1. Kristinedal, barnhem. Se Hedberg, John. Kristi nedstigande till dödsriket. Se Eskatologi, sp. 886 Kristine församling. Se Kristina, sp. 1414. Fig. 1. Kristinehamns vapen. Fig. 2. Situationsplan af Kristinehamn. Kristinehamn, uppstad i Värmlands län, vid ån Varnan, omkr. 1 km. från dennas utlopp i öfre delen af den ung. 10 km. långa Varnumsviken af Vänern. Stadens hela område utgör 2,225 har, hvaraf stadsplanen upptager omkr. 78 har. Ny, betydligt mera omfattande stadsplan är uppgjord och antagen, men har ej ännu blifvit stadfäst. Vid 1909 års slut voro de bebyggda tomterna 351, de obebyggda 142. Tax.-v. af samtliga fastigheter var 1910 10,972,300 kr., hvaraf 728,700 kr. å jordar, hvilka äro satta till 8¾ mtl. Staden är regelbundet byggd, i synnerhet i den äldsta delen. Af mera betydande allmänna byggnader märkas den under 1850-talet uppförda kyrkan (se fig. 3), stora hotellet, Mora--Vänerns järnvägs direktionsbyggnad, praktiska skolan (se fig. 4) och fattiggården. Folkmängden var vid 1909 års slut 8,669 pers. och hade under de sista 20 åren ökats med fullt 50 proc. Vid 1908 års slut uppgingo stadens bokförda tillgångar till 1,889,966 kr. och dess skulder till 1,251,734 kr. För år 1910 uttaxerades 6 kr. pr bevillningskrona. Från K., som är en hufvudstation på statsbanelinjen Laxå--Charlottenberg, utgår Mora--Vänerns järnväg, som vid Herrhult (43 km. från K.) skär Bergslagernas järnväg och har grenbanor till såväl Östra som Västra Dalälfvens älfdalar. Genom förstnämnda järnvägs fortsättning, Mora--Orsa och Orsa--Svegbanorna, har K. direkt förbindelse med mellansvenska skogslandet ända upp i Härjedalen samt med de värmländska bruks- och järnmalmsområdena.