Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kristlig fornkunskap ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
medeltidskyrkliga principen mot penningräntan och ifrade
för en korporativ indelning af samhället. Den av prins
Liechtenstein och wienborgmästaren Lueger (d. 1910;
se d. o.) företrädda riktningen har med framgång
följt ett progressistiskt socialpolitiskt program,
hvilket gjort sig särskildt gällande inom Wiens
kommunala lif. Den österrikiska kristligt sociala
rörelsen, med hvilken de kristliga fackföreningarna –
90,000 medl. 1909 – sammanhänga, har sin medelpunkt
i de stora allmänna katolikdagarna. Schweiz
har en katolsk-social rörelse af demokratiskt
framstegsvänligt kynne. Inom Storbritanniens och
Nord-Amerikas katolska värld ha näppeligen några
större motsvarande organisationer framträdt. Däremot
ha de socialreformatoriska intressena haft mäktiga
förespråkare i särskildt kardinalerna Manning
(Storbritannien) och Gibbons (Förenta staterna)
m. fl.
Inom den protestantiska världen utmärkas
ju de kristligt sociala sträfvandena icke af samma
undergifvenhet under kyrkans auktoritet som inom den
romersk-katolska. Den protestantisk-sociala rörelsen
är mindre enhetlig och åsyftar ej heller, på samma
sätt som den katolska, hela samhällets omdaning
efter gifna normer. Trots den allmänt utbredda
uppfattningen om protestantismen som i så väsentlig
grad individualistisk, såsom själfhjälpens religion,
har på dess mark vuxit upp äfven en kristligt
social rörelse af statssocialistisk karaktär. Och
undantagstyperna af kristligt sociala sträfvanden
med rent kollektivistiskt program uppträda framför
allt inom protestantismen. Den protestantiskt sociala
rörelsen, som tagit fart i England, kom längre fram
att spela en större roll i Tyskland. Där förbereddes
den af inre-missionsvännerna Wichern och Huber;
den sistnämnde, en kooperationens föregångsman
i Tyskland, stod under särskildt inflytande af
Maurice och dennes meningsfränder. 1877 utkom pastor
E. Todts "Der radikale deutsche sozialismus und die
christliche gesellschaft", hvilket arbetes tendens
framgår af den epigrammatiskt formade satsen, att
socialismen vore patologien, som beskrefve de sociala
sjukdomarna, och evangelium terapien: läran om deras
botande. Tillsammans med nationalekonomerna A. Wagner
och E. Meyer, hofpredikanten A. Stöcker o. a. bildade
Todt s. å. Zentralverein für sozialreform auf
religiöser und konstitutionell-monarchischer
grundlage. Stöcker blef den ledande kraften. Genom
hans bemödanden bildades ett kristligt socialt
arbetarparti, med ett socialreformatoriskt och
statssocialistiskt, men i öfrigt konservativt
program, talrika evangeliska arbetarföreningar
kommo till stånd, särskildt i Rhentrakterna,
och 1890 åvägabragtes den årligen sammanträdande
Evangelisch-soziale kongress. Till dessa möten ha
samlats präster och universitetslärare från skilda
fakulteter (såsom Harnack, Ad. Wagner, Schmoller,
Schulze-Gævernitz, H. Delbrück) o. a. Betydelsefulla
meningsutbyten öfver sociala politiska frågor ha
därunder egt rum. Stöckers verksamhet gick alltmer
i konservativ riktning. Det program, som hans nu
försvunna "kristligt sociala parti" antog 1895 (i
Eisenach), erhöll en i ännu högre grad antiliberal,
antisemitisk, agrarisk och mellanståndsvänlig
affattning än förut. Samtidigt gjorde sig de
unga, socialt och politiskt framstegsvänliga
evangelisk-sociala krafterna allt mer gällande vid
de nämnda kongresserna. Förgrundsmannen bland dem
var Fr. Naumann
(f. 1860), en mångsidigt begåfvad och bildad
präst ur inre-missionen. Han ansåg sig visserligen
ej kunna bygga något socialekonomiskt system med
material, uteslutande hämtadt från kristendomen;
men han visste, att tillämpningen af dennas
kärlekslära skulle åstadkomma en omdaning af de
nuvarande samhällsförhållandena. Bredvid honom
stod pastor P. Göhre, som sedermera öfvergått
till det socialdemokratiska partiet. Vid 1896 års
evangelisk-sociala kongress eröfrades ledningen af den
Naumannska gruppen. Denna antog sedermera ett program
af starkt socialreformatoriskt, liberalt innehåll
och inträdde i det politiska lifvet under namnet
Der nationalsoziale verein. (Denna har sedermera
upplösts, och Naumann tillhör nu "Fortschrittliche
volkspartei".) De evangeliska arbetarföreningarna,
hvilka hastigt nog vuxit talrikt upp, ha utsatts
för svåra brytningar, men räknade 1909 omkr. 125,000
medl., ehuruväl skaror inträdt i de kristliga och i
andra fackföreningar. Stöcker (d. 1909) bragte 1897
till stånd Die freie kirchlich-soziale konferenz,
som lagt vikt vid omedelbart arbete och stått
i förbindelse med den 1894 bildade Die soziale
geschäftsstelle für das evangelische Deutschland. I
Storbritannien fullföljdes de kristligt sociala
sträfvandena af bl. a. Ruskin (se d. o.), som
dock ej intog någon bestämd kristligt konfessionell
ståndpunkt, samt A. Toynbee (se d. o.). Ett betydande
sällskap är det 1889 bildade, af professor Scott
Holland ledda Christian social union, som intager
en utprägladt socialreformatorisk hållning och har
sitt vetenskapliga organ i "Economic review". Ett
antal präster och lekmän inom statskyrkan har
sammanslutit sig i en förening, som synes stå
nära socialdemokratien. En motsvarande grupp från
frikyrkorna har ock bildats. I Förenta staterna
existera olika kristligt sociala sammanslutningar,
dels af allmänt socialreformatorisk, dels
af kollektivistisk karaktär. Frankrike företer
likaledes en positivt socialpolitisk protestantisk
riktning samt en af åtskilliga yngre präster
bestående kollektivistisk grupp. I Holland och
Schweiz ges protestantisk-sociala grupper af
olikartadt kynne. I Danmark, där kristligt sociala
idériktningar kunna anses representerade af män
som biskop Mårtensen och professor H. Westergaard,
utgör upplysningssällskapet Det sociale sekretariat
og bibliotek en fortsättning af en på kristlig
grund bildad organisation. I Sverige ha kristligt
sociala förkunnelser framförts endast mer sporadiskt
och utan att ge upphof till någon organisation. – Litt.:
Laveleye, "Le socialisme contemporain" (1885,
"Den moderna socialismen", 1886),
Martensen, "Social ethik" (1878,
"Den sociala etiken", 1906),
Kaufmann, "Christian socialism" (1887),
Naumann, "Das soziale programm der evangelischen kirche" (1891),
Göhre, "Die evang.-soziale bewegung" (1896),
Pesch, "Lehrbuch der nationalökonomie" (I o. II, 1905 o. 1909),
Herkner, "Arbeiterfrage" (1908),
Philippovich, "Grundriss der politischen oekonomie" (I, 6:e uppl. 1906), och
Gide och Rist, "Histoire des doctrines économiques" (1909).
E. H. T.
Kristligt sociala sträfvanden. Se Kristlig socialism.
Kristmaaned [-måned], da. Se December.
Kristna l. Kristianer (grek. christianoi’,
chrestianoi’, chreistianoi’, "Kristus-anhängare")
kallades tidigt Kristi bekännare. Antagligen fingo de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
