1467 Kristusorden-Krita 1468 framställningar af Kristi person eller som prydnader, sedermera äfven som förklarande bihang till bilderna. Den enklaste formen är begynnelsebokstaven i det grekiska ordet XPI2T02 (Christos). Med detta för-bindes sedermera bokstafven l (begynnelsebokstaven i grek. IH2OY2 = Jesus) eller den andra bokstafven i XPIST02, det grekiska P (= E). Härigenom uppkomma monogrammen >|< (= ICh = Jesus Christus), X> (= ChR), % (= ChE eller IChE), äfven förekommande under formen -p . Sådan är den folketymologiska förklaringen af dessa Kristusmonograms uppkomst. Enligt nyare undersökningar härleda de sig däremot dels ur tn egyptisk gudomssymbol, dels ur den sexekriga formen af det gudomen betecknande solhjulet (se Kors). Någon gång förbindes med Kristusmonogrammet ett N, begynnelsebokstaven i lat. noster (vår) eller grek. nika (han segrar), eller INRI = I(esus) N(azarenus) R(ex) l(udceorum), d. v. s. Jesus af Nasaret, judarnas konung. Senare (från 1100-talet) användas de mera tydliga bokstafs-sammanställningarna XPC (af grek. XP[i<rto\2) samt ICXC (af I[rjoov\2 X[QIOTO]£), äfvensom förkortningarna IHS (eller IHC), de tre första bok-stäfverna i IH20Y2. Det senare monogrammet har fått en mycket vidsträckt användning som inskrift på kyrkliga föremål och som jesuiternas ordenstecken. Det ingår, som bekant, äfven i den svenska Sera-fimerordens tecken samt förekommer i Sverige jämväl som prydnadsmotiv å allmogesmycken i silfver och å väfnader (Skåne). Den vidsträckta användningen har gifvit upphof till många olika tolkningar, t. ex. I(esus) H(ominum) S(alvator): Jesus människornas frälsare, l(esus) H(ortator) S(anctorum): J. helgonens förmanare, I(esum) H(abemus) S(ocinm): vi ha Jesus till följeslagare, I(n) H (o c) S(alus): här är frälsningen, och I(n) H (o c) S(igno) (näml. vinces): i detta tecken (skall du segra), d. v. s. en latinsk öfversättning af den inskrift, som - enl. Eusebios' berättelse - jämte korsets bild visade sig på him-inelen ofvanför den nedgående solen för kejsar Konstantin, då han (312) drog ut mot Maxentius (se Konstantin, sp. 832). Härtill kan läggas den svenska, ganska enkla och sinnrika allmogetolkningen l(esus) H(errans) S(on). - Som besläktade med Kristusmonogrammen få vi anse äfven bok-stäfverna A och Q, A och O (se A, sp. 2), hvilka bokstäfver ofta äro förbundna med de egentliga monogrammen (se. fig.), det grek. OQN, "den varande",* "den som är", samt vidare ordet IX0Y2 (ICHTHYS), som innehåller begynnelsebokstäverna till de grekiska orden fyoovg Xgisrog Osov Yiog ZCDTTJQ (= lesus Christos Theu Hyios Soter = Jesus Kristus Guds Son Frälsare) och läst som ett ord, betyder "fisk" samt ofta finnes an-vändt under den äldsta kristna tiden. Upk.* Kristusorden, en portugisisk, en påflig och en brasiliansk orden. Dessa ordnars uppkomst är ge-. mensam och härleder sig från år 1317, då konung Kristusmonogram med bokstäderna A och Q tillfogade. Dionysius af Portugal till en ny andlig riddaror-den, "Kristi riddare", förenade den upphäfda tem-pelherreordens portugisiska medlemmar, hvilka han låtit behålla de gamla ordensgodsen. Under förbehåll att likaledes få utnämna riddare stadfäste påfven 1319 den nya orden, hvilken underkastades den hel. Benedikts regel, hänfördes under cisterciensor-den och antog tempelherrarnas statuter. Senare fri-kallades dess medlemmar från de tre klosterlöftena. 1550 fästes stormästarvärdigheten vid Portugals konungakrona, och orden sekulariserades 1789; i Brasilien nationaliserades den, men blef där 1890 upphäfd efter kejsardömets fall. Se vidare Ordnar. Kristussymböler. Som en symbol för att beteckna Kristus användes redan under 2:a årh. bilden af en fisk ^fig. 1), med hänsyftning på den i art. Kristusmonogram omtalade bokstafsleken /, ch, th, y, s. Fig. 1. Fisken som Fig. 2. Lammet som Kris-Kristussymbol, på en tussymbol. Efter en kata-katakombgrafsten. kombmålning. - Något senare förekommer äfven lammet, med hänsyftning på Johannes Döparens utrop: "Se Guds lamm", samt framställningarna om lammet i Uppenbarelseboken. Lammet framställes ofta med ett Kristusmonogram öfver sig (fig. 2), med kors eller korsfana, och blod rinner från dess hals ned i en kalk. Flera fiskar på samma framställning beteckna däremot de genom dopets bad frälsta människosjälarna, flera lamm medlemmarna ^f Kristi hjord. Utom dessa symboler förekommer ninder den äldre kristna tiden och den egentliga medeltiden en mängd andra med mer eller mindre tydlig hänsyftning på Kristus och kända bibelställen, sålunda lejonet af Juda, den upphöjda ormen, vidare enhörningen, hjorten, hönan, pelikanen, klippan, vinstocken, den sjnärmade ljusstaken m. fi. Upk.* Kristvalla, socken i Kalmar län, Norra Möre härad. 11,968 har. 1,441 inv. (1909). K. utgör ett konsist, pastorat i Kalmar stift, Norra Möre kontrakt. Inom socknen, 30 km. från Kalmar, 15 km. från Trekantens station å Kalmar järnväg ligga Kristvalla hälsobrunn (svagt järn vatten), känd sedan 1784, och badinrättning, begagnade endast af ortens befolkning. I^n. Krisuvik, vik på södra kusten af halfön Reykja-nes på Island. I närheten ligga svafvelgrufvor, hvilkas bearbetande dock är förbundet med så stora svårigheter, att brytning endast tidtals egt rum. Krit (Kerit), en bäck i Palestina. Se Elia. Krita (lat. creta). 1. Geol., petrogr., en mjuk och affärgande, jordartad hvit kalksten, företrädesvis bildad under kritsystemets (se d. o.) senontid i norra Tyskland, Danmark, Skåne, norra Frankrike, södra England och Irland. Karakteristiskt för skrif-kritan är, att i densamma förekommer flinta som bollar eller lager. Vid slamning af krita kan man . Ord, som saknas under K, torde sökas under C.