1471 Kritikast-Kritisk temperatur 1472 vetenskaper (t. ex. matematiken) fasta och obestridliga principer, medan däremot exempelvis litteratur-och konstkritiken; den estetiska granskningen, rör sig med värdeomdömen, hvilka ju i regel äro anfäkt-bara och kunna bli föremål för a n t i k r i t i k. I vetenskaplig framställning är en kritisk behandling af åsikter, hypoteser och metoder vanligen förstadiet för uppställandet af hvarje ny teori, intagandet af hvarje ny ståndpunkt. Den i allmänhet negativa betydelsen af ordet kritik härrör från den tid, då den filologiska kritiken framför allt gick ut på att undersöka beskaffenheten af de litterära antika språkminnesmärkena. Denna kritik rörde ej bara själfva skriftens äkthet eller oäkthet, utan äfven hvarje uttrycks och forms riktighet (textkritik). På ett område har kritiken utvecklat sig särskildt rikt, nämligen i fråga om bibelkritik (se d. o.), ett namn, som bibehållits på vetenskapsgrenen i fråga. Historisk kritik, undersökningen af de olika historiska källornas pålitlighet, ingår gifvetvis såväl i bibelkritiken som i historien och dess hjälp vetenskaper. Särskild omfattning och betydelse har den estetiska kritiken, hvars indelning i litterär, konst- och musikkritik ju beror af denna kritiks olika föremål. Den litterära kritiken sysselsätter sig med undersökningar och tolkningar af vittra verk, är således sekundär i förhållande till den poetiska produktionen, vare sig den förhåller sig väsentligen nagelfarande och bedömande eller öfvergår i "reproduktion" af det behandlade (i hvilket senare fall kritiken blifvit kallad "den tionde musan"), d. v. s. med psykologiskt förstående och skaldisk medkänsla ger en filologisk-historisk förklaring af ett arbete såsom uttryck för en bestämd tid och en egendomlig personlighet. Men den kan äfven vara primär, i den inan som den eggar till eller framkallar skapande, bryter nya vägar och ger impulser. Den med en författare samtida kritiken står delvis som en medlare mellan honom och allmänheten, hos hvilken den vill främja förståendet af det skapade; ofta söker den äfven undervisa författaren om sådant, som kan läras, tekniken, eller t. ex. om bristande kongenialitet mellan honom och hans ämnesval. Kritiken undersöker verket analytiskt, bestämmer och karakteriserar dess byggnad, stil, tendens och, på grund af verkets vittnesbörd, författarens temperament och utgångspunkter, sätter honom och hans alster i samband med tidigare verk af samma slag eller samma ämne, med litteraturen eller kulturen i sin helhet. Ju mer djupgående och omfattande kritiken blir, dess hellre namnes den litteraturvetenskap. Kritiken öfvergår sålunda dels i tolkning, när analysen af det enskilda, isolerade arbetet drifves till sin spets, dels i systematisk estetik, när den öfvervägande sysslar med principerna för det litterära bedömandet. Jfr Litteraturkritik. Se E. Hennequin, "La critique scienti-fique" (1888), Kötteken, "t)ber ästhetische kritik bei dichtungen" (1897), och Brunetiére, "L'évolu-tion de la critique" (1890). - Kritik a'st, småaktig eller ytlig och okunnig granskare, häcklare. - Kritiker, granskare, smakdomare, recensent; anmärkare, häcklare. - K r i t i k u s, kritiker (i försmädlig ton). -Kritisera, granska, bedöma, afge granskning af; häckla, anmärka på. B-n B. Kritikast. Se Kritik. Kritiker. Se Kritik. Kritikus. Se K r i t i k. Kri'tios (grek. KQITIOS), grekisk bildhuggare af den äldre attiska skolan, utförde tillsammans med Nesiotes den grupp af tyrannmördarna Harmodios och Aristo-geiton, som uppställdes 476 f. Kr. Af de två figurerna finnas kopior i behåll i två marmorstoder, som förvaras i Neapels museum (se Farnesiska konst v er k). De äro framställda nakna, i häftig rörelse, med dragna svärd framstormande mot tyrannen, den yngre af dem något före den äldre. Kropparna äro skildrade med lif och frihet; den yngres hufvud är ännu ålderdomligt i uttrycket. Kompositionen, som är väl genomtänkt och af vägd, tyder på en mästare, som sträfvat att bryta den äldre stilens stelhet, ett sträfvande, som dock först lyckades fullständigt för Myron G. E. N.* Kritisera. Se Kritik. Kritisk (se Kritik), som har afseende på eller står i samband med kritik; grannsynt, granskande; kinkig, kitslig; som innebär en kris (se d. o.), betänklig, farlig, afgörande. Inom bot. nyttjas ordet kritisk om ett släkte eller en art, som omfattar flera hvarandra närstående former, svåra att begränsa. Sådana släkten äro t. ex. Hieracium, Kosa, Rubns, Calamagroslis, Distigmaticce-gruppen inom släktet Carex, m. fl. G- L-m. Kritiska dagar. Se Fal b, R. Kritiska fenomen, fys. Se Andrews, Th. Kritisk filosofi. Se Kriticism. Kritisk punkt, fys., den kombination af tryck (kritiskt tryck) och temperatur (kritisk temperatur), vid hvilken skillnaden mellan ett ämnes vätske- och gasform upphör. När temperatur och tryck samtidigt ökas på sådant sätt, att ämnets tillstånd går mot kritiska punkten, närmar sig den mättade ångans täthet alltmera till tätheten hos vätskan, och vid kritiska punkten sammanfalla båda. Se vidare Kritisk temperatur. G. I. Kritisk rationalism. Se Dogmatik, sp. 624. Kritisk temperatur, fys., den högsta temperatur, vid hvilken ett ämne ännu kan förekomma i vätskeform. Vid temperaturer öfver den kritiska existerar ämnet endast som gas, trycket må vara huru högt som helst. De första observationerna härom gjordes 1822 af Cagniard de la Tour. Han fyllde ett starkt, smalt glasrör till något mindre än hälften med alkohol, dref ut luften genom kokning och smälte till rörets mynning, så att rummet öfver alkoholen innehöll endast dennas mättade ånga (fig. l a). Upphettades röret, började spriten starkt utvidga sig, när temperaturen närmade sig ett visst värde (den kritiska tem-, peraturen), samtidigt blef menisken (jfr Kapillaritet) allt mindre kullrig till tecken att ytspänningen minskade? (fig. l b), och slutligen, när den kritiska temperaturen uppnåddes, försvann den helt och hållet och röret var fyll dt af en homogen massa. Samma experiment utförde Cagniard de la Tour med eter, kolsvafla m. fl. vätskor, men han F-igl?'dCaf" lyckades icke fullt reda ut hithörande Tmirsexpe^ förhållanden. Detta gjorde först Th. riment. Andrews 1869 genom sina berömda försök öfver koldioxidens (kolsyrans) sammantryckbarhct vid olika temperaturer. Fig. 2 visar ett diagram efter Ord, som saknas under K, torde sökas under C.