1473 Kritiskt tryck-Kritsystemet 1474 Andrews öfver sambandet mellan tryck och volym hos en viss mängd koldioxid, trycket i atmosfärer är afsatt vertikalt och volymen horisontellt; de fullt utdragna linjerna ange ifrågavarande samband vid don på linjen utsatta temperaturen och kunna därför lämpligen kallas isotcrir. er för koldioxiden. På kurvan ABCD, som gäller för temperaturen 15,1° C., svarar punkten A mot gasformig koldioxid, vid B är koldioxiden att betrakta som mättad ånga, ytterligare sammantryckning bringar denna att kondenseras, medan trycket håller sig konstant ända till O, där all koldioxid förtätas till vätska. Vid sammanpressning af denna stiger trycket till D etc. mycket hastigt, som synes på kurvans branta lutning. Vid temperaturen 21,5° är den horisontella sträcka, Bf till C', där flytande koldioxid och mättad ånga koöxi-stera, åtskilligt kortare än vid 15,1° och minskas ytterligare i längd med stigande temperatur, hvilket antydts genom de~i streckade kurvan, tills den vid kritiska temperaturen 31° har dragit sig samman till en enda punkt /v, som just är den kritiska punkten (jfr K r i t i s k punkt och Kritiskt tryck). Figurens isotcrm för 31,1° går obetydligt ofvanför denna. Vid ännu högre temperaturer blir bukten på isotcrmcrna allt mindre, och redan vid 48,1° närmar sig kurvan till hypcrbelformen, hvilket betyder, att koldioxiden då approximativt följer Boyle-Mariottes Volym, Fig. 2. Kolsyreisotermer, enligt Andrews. lag (se G as 1). - Af fig. 2 framgår, att man längs en kurva, som går i båge öfver den kritiska punkten, kan komma från ett afgjordt gasformigt område till ett lika otvetydigt vätskeformigt, utan att man kan ange någon viss punkt på kurvan, där öfvergången skulle skett. Från punkten A1 t. ex., som representerar gasformig koldioxid, uppvärmer man gasen vid konstant volym (längs den streckade linjen A'H) till en temperatur, så högt öfver den kritiska, att trycket i H är större än kritiska trycket, låter den därpå genom afkylhing under konstant tryck sammandraga sig (längs linjen HD1') till en volym mindre än kritiska volymen, och kan slutligen genom isotcrm utvidgning bringa den i tillståndet Cf. Under hela denna öfvergång från gasformig koldioxid (Af) till vätskeform ig (D1 och C'} har ingen kondensation visat sig. Man kan därför anse, att någon principiell skillnad icke finnes mellan vätskor, ångor och gaser. - Nedanstående tabell upptager några ämnens kritiska temperaturer i Celsius-grader och kritiska tryck, angifna i meter kvicksilfvcr. Kritisk tern peratur ...... 365° ...... 243 ...... 194 ...... 143 ...... 31 ......- 119 Vatten . , Alkohol , Eter . . . Klor . . Koldioxid Syrgas . Luft . . Kväfgas Vätgas . Helium Krit. tryck i m. kvicksilfver 150 48 27 - 140 - 149 - 241 . - 267 55 44 30 21 15 (2) G. J. Kritiskt tryck, fys., det gränsvärde, till hvilket den mättade ångans tryck närmar sig, när vätskans temperatur går mot den kritiska temperaturen (se d. O.B)._ GLI. Kritisk ålder, detsamma som klimakteriska år (se d. o.). Kritkalk, en mjukare, något affärgande kalksten. Kritmaner. Se Crayon-maner. Kritoläos (grek. KgiTÖkaog, lat. Crilnläits), f örn-grekisk filosof från Faselis i Lycicn, tillhörde den peripatetiska skolan och deltog med akademikern Earneades och stoikern Diogenes i den berömda beskickningen från Aten till Rorn (156 f. Kr.), hvilken hos romarna inledde bekantskapen med den grekiska filosofien. K. kvarstannade i Kom, där han dog vid hög ålder. A. M. A. Kri'ton (grek. KQITWV, lat. Crito), en af Sokrates' hängifnaste vänner och lärjungar, hvilken önskade att med uppoffring af sin förmögenhet rädda sin lärare från det honom ådömda dödsstraffet (399 f. Kr.). Platon har förevigat hans minne genom att med hans namn uppkalla en af sina lättfattligaste och mest lästa dialoger, i hvilken K. föreställes besöka Sokrå-tes i fängelset för att meddela honom den räddningsplan, som han uppgjort, men i stället af Sokrates in-ledcs i ett högstämdt samtal om de bevekelscgrunder, som förmådde Sokrates att villigt foga sig under sitt lands lagar, äfven då de med orätt kräfdc hans lif. A. M. A. Kritperioden, geol., är den period af jordens utvecklingshistoria, under hvilken de bildningar uppkommit, som nu sammanfattas under benämningen kritsystemet. I den kronologiska ordningen kommer kritperioden emellan juraperioden och den tertiära. Se vidare Kritsystemet. B. L-n.* Kritsystemet, geol., är det yngsta af de mesozoiska systemen och har fått sitt namn efter den däri på åtskilliga ställen uppträdande bergarten krita (se d. o.). De i kritsystemet förekommande bergarterna äro hufvudsakligen kalkstenar af olika slag, såsom krita, plänerkalk m. fl., märgel och sandsten. I kritan förekommer ofta flinta i tunnare lager eller som bollar, ordnade i rader. Stenkol och asfalt finnas på några få ställen i obetydlig mängd och blott inom systemets äldsta del, i ungersk-galiziska