kalksten, bestående till stor del af koraller (Dendrophyllia, Isis, Moltkea o. s. v.), antingen porös eller tät, korallkalk, samt lager af ännu en kalksten, som så godt som uteslutande bildas af sönderbrutna bryozostammar, bryozokalk. Faunan är synnerligen rik; 190 olika djurarter äro redan beskrifna. Som mera intressanta må nämnas en vadarfågel, en gavial, 22 fiskarter, af hvilka 7 äro benfiskar o. s. v. Ammoniter och belemniter äro utdöda. Efter en djupborrning vid Malmö 1877 att döma synes danien vid Malmö ha en mäktighet af ung. 136 m. Vid nämnda djup stötte man på en bergart, som kan tydas som skrifkrita. Sedan länge känner man skrifkrita vid kritbrotten ö. om Malmö, Kvarnby (se d. o.), Tullstorp, Sallerup. Vid borrningar i dessa trakter har man emellertid funnit, att skrifkritan underlagras af morän, att de nämnda fyndigheterna utgöras endast af stora kritskollor i moränen, hitförda af den baltiska isströmmen förmodligen från Östersjön; kritskollan vid Kvarnby har en mäktighct af omkr. 15 m. Under kritan anträffades morän och under denna en fast kalksten, danien. I ingen af de skånska fyndorter, där skrifkritan går i dagen, kan denna sägas vara fast anstående. De svenska kritbergarterna ha fått en stor och mångsidig användning, byggnadssten (Köpinge- och Åhussandstenen, Ignabergakalksten), gödningskalk, sockerbrukskalk, vid kolsyrefabrikation, vid cementtillverkningen o. s. v., inre beklädnad af cylindrar för krossning af guldförande kvarts (flintan vid Klagshamn). Sammanfattande framställningar af Sveriges kritsystem finnas i Törnebohm och Hennig, "Beskrifning till berggrundskartan", 1 och 2 (S. G. U. ser. A, a) samt i Hennig, "Guide pour le terrain crétacé de la Suède" (i Geol. fören:s i Stockholm "Förhandlingar", 1910). Äfven i de arktiska länderna finnas aflagringar tillhörande kritsystemet, nämligen på Grönland (halfön Nugsuak och ön Disko), innehållande hufvudsakligen en rik landflora, under det att marina djurlämningar äro hvarken talrika eller väl bevarade. Mellersta Europas Neokom motsvaras på Grönland af Komelagren, med en flora, som antyder ett subtropiskt klimat (21--22° C.) och öfverensstämmer med den samtidiga i Europa. Ormbunkar (särskildt många arter af släktet Gleichenia), cykadéer och barrträd utgöra hufvudbeståndsdelarna i floran, hvaremot dikotyledonerna äro representerade af blott en enda art, en poppel (Populus primæva). I Atanelagrens flora, som troligen motsvarar Europas Cenoman, uppträda dikotyledonerna i stor mängd; cykadéer och trädartade ormbunkar finnas dock äfven, och den temperatur, som Atanelagrens flora fordrat, beräknas af Heer till 19°. Hvarken i Kome- eller Atanelagren (d. v. s. under äldre och mellersta delen af kritperioden) kan någon egentlig skillnad, som kan tydas som beroende på skillnad i klimat, iakttagas mellan floran på Grönland och den i mellersta Europa. Patootlagren på Grönland motsvara Senon; deras flora utgöres till öfver hälften af dikotyledoner. De tropiska samt subtropiska formerna äro betydligt mera tillbakaträngda (cykadéer saknas), så att sannolikt under denna tid (Öfre kritan) en klimatskillnad mellan högre och lägre breddgrader börjat göra sig gällande. I Patootlagren förekomma äfven lämningar af saltvattensdjur, som mest öfverensstämma med dylika från nordvästra Amerikas senona bildningar. I Nord-Amerika finnas till kritsystemet hörande bildningar såväl vid östkusten (New Jersey) och i Texas, på bägge ställena öfverensstämmande med Europas, som ock i västra delen (Dakota, Missouri, Colorado, Wyoming etc.). Dessa mäktiga bildningar förete delvis egendomliga karaktärer, och de yngstas omtvistade ställning har förut omnämnts. Jämväl i Kalifornien och Brittiska Columbia ha kritsystemets aflagringar anträffats. Kritsystemet förekommer för öfrigt på en stor mängd ställen, så t. ex. i norra Afrika (Libyska öknen, Algeriet), i södra Afrika (Uitenhageformationen), i Asien (Palestina, Syrien, Ostindien, Himalaya, Tibet, Japan, ön Sachalin etc.), i Syd-Amerika vid Magalhães' sund på Snow hill och Seymour ön i Södra ishafvet (Svenska Sydpolsexped. under Otto Nordenskjöld), i Australien och på Nya Zeeland. B. L-n. (A. Hng.) Kritteckningsmaner, en art af grafisk konst, han-förlig till hufvudgruppen kopparstick, hvilken söker återge karaktären af en svart- eller rödkritsteck-ning med de för deoina egendomliga, liksom af idel små, tätare eller glesare punkter bildade strecken. Kopparplåten prepareras liksom för etsning, och på etsgrundcn utföres teckningen med olika verktyg: vanlig radcrnål, nål, som frambringar tre punkter, puns med flera trubbiga tänder (maltoir) samt den s. k. ruletten, d. v. s. en liten med ojämna taggar försedd cylinder, som roterar i ändan på ett stift. Därefter etsas teckningen med etsvatten in i plåten. Krittcckningsmanerct uppstod i Frankrike på 1750-talet. Äran af uppfinningen tillskrifves gravören Francois. De mest framstående artisterna inom denna konstart äro fransmännen Demarteau och Bonnet samt holländarna Ploos van Amstel och Coot-wijck. Omsorgsfullt utförda arbeten af detta slag ha, i synnerhet då de äro tryckta i rödt, en förvillande likhet med kritteckningar, och misstag ega stundom i detta afseende rum, då t. ex. koppartryckets plåtrand och underskriften m. m. blifvit al-klippta. Någon vidsträcktare användning hade ej krittcckningsmaneret, då det, såsom reproduktionsmedel af blott en viss art teckningar, endast i sådana verk som teckningskurser o. d. kunde vända sig till en större allmänhet, men eljest kunde uppskattas blott af ett fåtat samlare. Upk.' Krjvi'na. Se C e r v e n a. Krivitjer, slavisk folkstam, voro först bosatta mellan Düna och Pripet, men flyttade sedan österut till Volgas, Okas och Dnjeprs öfre lopp. Deras hufvudort var Smolensk. Krivoj Rog, bergverksort i ryska guv. Cherson, vid Ingulez, har rika järnmalmsgrufvor, ur hvilka årligen brytas omkr. 2,5 mill. ton malm, som delvis transporteras till Schlesien och England. Omkr. 10,000 inv. J. F. N. Krivošije [-vå'ʃije; it. Crivoscie], område i södra Dalmatien, kretsen Cattaro, mellan Bocche di Cattaro, Hercegovina och Montenegro, ett kalt, ofruktbart, vattenfattigt karstland, ehuru måhända Europas nederbördsrikaste trakt (4,500 mm.). Högsta bergtoppen är Orjen (1,895 m.). Invånarna, omkr. 3,700, äro grekiska katoliker af slavisk (serbisk) nationalitet, lefva ytterst tarfligt och nära sig af den ringa afkastning jorden ger samt af get- och fårafvel. 1869 och 1881 gjorde de beväpnadt motstånd