vonien från Ungern (1849) och förenades till
ett eget kronland. Under författningsstriderna
inom Österrike-Ungern på 1860-talet fordrade
ungrarna, att K. åter skulle underordnas
Ungern, och slutligen medgaf landtdagen detta
(den s. k. försoningen med Ungern 25 juli 1868;
reviderad 1873). Genom dessa fördrag fingo K. och
Slavonien sin nuv. ställning. 1881 inkorporerades den
kroatisk-slavonska militärgränsen i kronlandet. Senare
har missnöje åter uppstått med unionen med Ungern,
och ett starkt parti yrkar på landets fullständiga
oberoende af ungerska kronan. Våldsamma uppträden,
särskildt i Agram, ha flera gånger visat, hur
fientlig stämningen är mot ungrarna. Härunder
har äfven den tanken framkastats, att Dalmatien
och Kroatien-Slavonien borde förenas till ett
själfständigt kronland. De nationella motsatserna,
som hota att sönderslita den habsburgska monarkien,
förefinnas sålunda äfven i dessa delar af
densamma. Jfr Pesty, "Die entstehung K:s" (1882),
och Margalits, Repertorium i K:s historia, (2 bd,
1900--02, på ungerska).
J. F. N.
Kroatien-Slavonien (kroat.
Hrvatska-Slavonija,
ung.
Horvát-Szlavonország), konungarike, som med den
därmed 1881 förenade kroatisk-slavonska militärgränsen
(se
Militärgränsen) utgör ett kronland
i ungerska rikshälften af österrikisk-ungerska
monarkien. Det bildar en mot ö. afsmalnande kil mellan
Istrien, Krain, Steiermark och Ungern i n. samt
Dalmatien, Bosnien och Serbien i s. samt stöter i
v. till Adriatiska hafvet. 42,501 kvkm. Kronlandet hör
till största delen (82,8 proc.) till Donaus flodområde
och begränsas i hufvudsak i n. af denna flod och dess
biflod Drava, i s. af dess biflod Sava och i s. ö. af
Savas biflod Una; endast den västligaste delen (3,5
proc.) afvattnas till Adriatiska hafvet. Den västra
delen (Kroatien) är öfvervägande berguppfylld; dess
norra del genomdrages af utlöpare från Alperna, som
sträcka sig äfven in i västra Slavonien. På gränsen
mot Krain ligga Uskokerna (1,181 m.) och nordligare
Matzel-(Macelj-)bergen (680 m.), i ö. fortsatta af
Ivanščica- (1,061 m.) och Bilobergen (Bielo vrk),
som begränsa Dravas dal mot s. Mera fristående
bergpartier äro Slejmen eller Agrambergen (1,036
m.) n. om Agram och Fruška gora (se d o.) i östra
Slavonien. Eljest består Slavonien mestadels af
fruktbara kullar och vackra slätter. -- Bergen i södra
Kroatien äro en fortsättning af Karst och bestå af
tre mer eller mindre utpräglade kedjor, som löpa
i riktning n. v.--s. ö.: Velebit, med en medelhöjd
af 1,100 m., Kapela (se d. o.) och Plješevica (på
gränsen mellan Kroatien och Bosnien). -- Till Drava
flyter blott en större biflod, Bednja, medan Sava
mottager ett stort antal sådana: Sotla (gränsflod
mot Krain), Krapina, Trebes och Orljava fr. v. samt
Kulpa och Una fr. h. Till Adriatiska hafvet rinna
Zrmanja och Rjecina-Fiumara. Aflopp ofvan jord sakna
Gacka och Lika med Jadova m. fl. I Slavonien finnas
stora kärrmarker, såsom vid Kologyvar, Palacza
och andra ställen, som bildats genom flodernas
öfversvämningar. Varma mineralkällor förekomma
flerstädes, såsom vid Krapina och Varaždin i norra
Kroatien, Topusko s. v. om staden Glina samt i
Slavonien vid Lippik nära Pakrac (jod-termer) och
vid Podborje. -- Klimatet är i Kroatien på grund af
landets stora höjd öfver hafvet icke varmare än i
angränsande delar af det n. därom liggande Ungern,
men i allmänhet mildt, bland
kustbergen oftast rått. Denna del af landet är också
utsatt för en våldsam vind,
bora (se d. o.), som1
stundom omöjliggör all samfärdsel. I Slavonien är
klimatet mildare, men till följd af de många träsken
mindre hälsosamt. Medelårstemperaturen är i Agram
11,3° (i jan. -0,5°, i juli 22), i Fiume 13,5°, men
i karstområdet 8°--6°; regnmängden i det inre är
600 mm., men vid kusten och i karstområdet 1,300
mm. och däröfver. Hela landet är mycket fruktbart,
utom där karstformationen uppträder; dock är den
produktiva jorden, som utgör 94 proc. af arealen,
ännu på långt när icke odlad; omkr. 36 proc. upptagas
af skog, 33 proc. af åker och trädgårdar samt 24
proc. af ängsmark och beten. Jordbruk (mest majs
och hvete) samt vinodling (0,7 proc. af arealen)
äro hufvudnäringarna, och 85 proc. af befolkningen
lefva af dessa näringar. Fruktodlingen är mycket
ansenlig. Svin, som finna näring i de stora
ek- och bokskogarna, uppfödas i myckenhet. I
Slavonien idkas äfven silkesodling. Bergsbruket
lämnar något brunkol (Zagorje, Belovár etc.),
svafvel (vid Radoboj), galmeja samt järn,
koppar och bly. Industrien är föga utvecklad,
mest hemslöjd i spånad och väfnad, hvaribland
mattor och genomskinligt bomulls- och sidentyg
(
misir) i orientaliska mönster. Fabriksindustrien
befinner sig i sin första utveckling (omkr. 10,000
arbetare). De viktigaste exportvarorna äro spannmål,
trä och vin, skinn och hudar, lefvande djur och frukt,
i synnerhet plommon, som dels exporteras torkade,
dels lämna råmaterial till ett slags brännvin
(Slibowitzbrännvin). De viktigaste handelsplatserna
äro Zengg och Porto-Ré vid kusten, Agrara, Sziszek,
Esseg och Karlstadt. Landet är genomdraget af flera
järnvägslinjer, inalles närmare 2,000 km. De större
floderna äro segelbara. --
Kroatiska folkdräkter.
Invånarna, 2,416,604 pers. (1900; 1909 beräknade
till 2,693,346 pers.) äro öfvervägande (87
proc.) sydslaver (61,6 proc. kroater och
25,4 proc. serber); f. ö. 5,6 proc. tyskar,
3,8 proc. ungrare och en del rumäner, italienare
o. a. folkstammar. Serbo-kroaterna äro i allmänhet
vackra och af reslig kroppsbyggnad (jfr fig.). Till
religionen äro 71,8 proc. romerska
