1487 Krodegang-Krog 1488 under ledning af någon organisation, och täflingar däri äro hos oss alldeles okända. Spelet bör helst föras på en jämn, kortklippt gräsplan af rektangulär form, 33 m. lång och 26 m. bred (se fig. 1). Gränserna böra anges med hvit färg eller i marken Fig. 2. Slag efter skedd krockering. fastspikade linneband. En flagga med märke skall placeras i hvartdera hörnet, 0,9 m. från hvardcra sidolinjen, och inne på banan. Bågarna äro af rund järntråd, icke mer än 1,3 cm. i diameter. Deras höjd skall vara 0,3 m. öfver marken, då de äro uppsatta. Enligt engelska regler skola de äfven vara BI .^" r> '\ O"" -o Fig.. 3. Den i Sverige från början brukliga krocketupp-! ställningen. A målpinne, B vändpinne. (Klotet föres i i pilarnas riktning.) försedda med en "krona" (se fig. l o. 2). Enligt nyare regler skall bågarnas antal vara 6, och den ordning, hvari spelaren skall föra sitt klot genom dem, kan vara varierande. Den vanligaste framgår af fig. 1. Pinnarna äro två, en vändpinne och en målpinne, båda af trä med en ungefärlig diameter ofvanför marken af 4 cm. De skola mäta 0,45 m. öfver marken och vara fast inslagna. Klubban kan vara af hvilken vikt som helst. Dess hufvud måste vara af trä och de båda ändplanen af detsamma skola vara parallella och alldeles lika. Klotet skall mäta 8 cm. i diameter. Alla kloten skola vara af samma vikt. De få icke väga mindre än 4,45 hg. och icke mer än 4,e hg. samt skola vara märkta med ett blått, rödt, svart eller gult band. I England är hvarje spelare försedd äfven med ett litet märke af samma färg som hans klot, hvilket märke flyttas från båge till båge, hvartcfter spelarens klot avancerar. Krocket spelas mellan två partier, hvilka spela växelvis, hvarje sida bestående antingen af l eller 2 spelare; alltså l mot l eller 2 mot 2. Blått och svart, rödt och gult spela tillsamman. Spelet vinncs af den part, som först passerat genom bågarna och mot pinnarna i den ordning reglerna före-skrifva. Därigenom att spelarna under spelets gång äfven kunna spela sitt eget klot emot de andras, hvilket kallas att "krockera" (urspr, "roquera") och hvarvid den, som krockerar, får rätt till ännu ett slag, med hvilket han dels kan förflytta sin med-eller motspelares klot (se fig. 2), dels sända sitt eget klot vidare, kan spelet bli både invcckladt och intressant samt fordrar icke ringa öfning och skicklighet. S. k. /flst krocket, d. v. s. att den, som krockcrar, med foten fasthållcr sitt eget klot, under det han slår bort motståndarens, är icke tillåtet enligt reglerna. De hos oss ännu vanliga uppställningarna af bågarna (fig. 3) samt spelsätten äro numera alldeles ur bruk i England. E. B-ll. Krodegang (Chrodegang), frankisk prelat, f. i början af 700-talet, d. 766, son af Ligramnus och Landrada, tillhörande en af de ripuariske frankernas förnämsta familjer, egnade sig åt det andliga ståndet, upptogs bland hofkleresiet och blef Karl Martels rcferendarius, hvarigenom han invigdes i de viktigaste kyrkliga och världsliga ärendena. Af Pippin den lille utnämndes han 742 till biskop af Metz och sändes 753 till Rom för att ledsaga den af langobarderna hårdt ansatte påfven Stefan II till Gallien (Frankrike). Som belöning härför utnämndes han, med bibehållande af sitt stift, till ärkebiskop, mottog palliet, erhöll rätt att välja biskopar o. s. v. 764 företog han en ny färd till Rom för att hämta reliker till sina kyrkor. Sin förnämsta namnkunnighet vann K. genom sitt arbete för tuktens höjande bland det förfallna frankiska prästerskapet. Ett medel härför fann han i öfverförande af det i klostren föreskrifna lefnadssättet på det världsliga prästerskapet. I detta syfte utarbetade han en från början för det vid domkyrkan i Metz anställda prästerskapet af sedd regel i 34 kapitel, hvilken i det stora hela ordagrant ansluter sig till den helige Benedikts; endast i några punkter, bl. a. rörande förhållandet till de jordiska egodclarna, af viker K:s regel från förebilden. Senare erhöll regeln en vidlyftigare och mera allmänt hållen affattning och vann i denna form vidsträckt utbredning inom kyrkan. Se Hauck, "Kirchengeschichte Deutschlands", II (1900). T. H-r. Krodoaltaret. Se G o s l a r, sp. 1500. Krog [kråg], Nikolai Johan-.Lohmaiiu, Ord, som saknas under K, torde sökas under C.