Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Krizanic ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1489
Krog-Krogius
1490
norsk officer och statsråd, f. 6 juli 1787
i Drangc-dals socken, Bratsbcrgs amt, d. 15
okt. 1856 i Kristiania, inträdde 1804 i armén, där
han efter hand avancerade till öfverste (1820). 1808
anställdes han vid norska krigsskolan, sedan 1817 som
kadettkåreus chef; vid Karl Johans hof innehade han
höga befattningar. 1821-55 var han statsråd. O. A. ö.
Krog [kråg] Arnold, dansk konstnär, f. 1856 på
Frcderiksvserk, studerade arkitektur vid Köpenhamns
konstakademi 1874-80 och blef 1884 anställd vid
k. porslinsfabriken, där han alltsedan dess med
stor framgång arbetat på utvecklingen af porslinets
dekorativa behandling. Under hans konstnärliga
ledning har fabriken ryckt upp till den rangplats den
f. n. innehar. Han har äfven lämnat ritningar till
möbler, bokband och metallarbeten. K. fick professors
titel 1892. . G-s N.
Krogdag. Se Gesäll, sp. 1080.
Krogen [krå-] 1. ö r e k r o g, befäst
borg vid Helsingör, anlagd omkr. 1425 i
st. f. en äldre borg, Flynderborg, för att
häfda konungens rätt till öresundstullen. På
samma ställe byggdes 1574-83 Kronborg, i hvars
fästningsverk rester af K. införlifvades.
E. Ebg.
Krogfader. Se Gesäll, sp. 1078.
Krogh [kråg], von, norsk-dansk officersfamilj,
inkom 1644 till Norge med major Beruhardus v. K., som
medföljde värfvade tyska trupper. Den genealogi, som
leder släktens ursprung minst 250 år längre tillbaka
i tiden, torde böra anses för apokryfisk. - 1. Georg
Fr e dr i k v. E., norsk general, f. 7 okt. 1732
i Trondhjem, d. där 3 aug. 1818, blef fänrik 1746
samt ingick 1757 (han var då kapten) som frivillig i
Fredrik II:s stab, deltog i slagen vid Prag (6 maj)
och vid Kolin (18 juni) och var, fastän själf sårad,
anförare för den lilla skara husarer, som vid Kolin
förde konungen genom den fientliga öfvermakten,
då denna sökte afskära reträtten för honom. 1758
återvände K. hem, blef 1760 öfverste och chef för
Första trondhjemska infanteriregementet samt drog
1762 i spetsen för detta till Holstein och in i
Mecklenburg. K. utnämndes 1772 till generalmajor
och kommenderande general i nordanfjällska Norge
samt 1793 till general. Under kriget 1807-14 förde
han själfständigt befäl i nordanfjällska Norge,
hvarifrån hans truppafdcl-ning två gånger (1808 och
1809) ryckte in i Jämtland och Härjedalen. Omedelbart
före upplösningen af föreningen mellan Danmark och
Norge (1814) drog K. sig tillbaka till privatlifvet,
men var dock året därpå föremål för den mest utsökta
uppmärksamhet af kronprins Karl Johan. K. hade genom
giftermål blifvit en af Norges största jorddrottar,
och såväl han som hans son, öfverste GeorgFred-rik
v. K. (f. 1777 i Trondhjem, d. 1826), nämnas som
föregångsmän på landtbrukets område; den sistnämnde
anlade äfven betydande fabriker vid Lerfosscne nära
Trondhjem. - 2. Fredrik Ferdinand v. K., sonson till
K. l, norsk amiral, f. 24 dec. 1806 i Trondhjem,
d. 2 sept. 1890 i Horten, officer sedan 1825,
var 1851-67 chef för sjökadettknren samt 1876-82
konteramiral och rhof för marinkommandot. Han utgaf
(1844 och 1848) föträffliga läroböcker om ångmaskinen
och i sjömanskap, men särskildt utmärkte hän sig som
duktig skolchef och praktisk sjöman. - 3. Gerhard Ch
rist of v. K., dansk krigare, f. 10 okt. 1785
i närheten af Haderslev, d. 12 april 1860 i Köpenhamn,
blef officer redan 1795, kapten 1807 och öfverste 1840
samt var 1826-42 kammarherre hos Fredrik VI :s gemål,
drottning Maria. 1847 blef han generalmajor, men
då upproret utbröt i mars 1818, fick han ej befälet
öfver hären på grund af sitt släktskapsförhållande
till flera bland upprorsmännen. I juni blef han
dock brigadchcf och i juli högste befälhafvare,
men måste afgå i apr. 1849 på grund af oenighet med
krigsminister Han-sen och till följd af flottans
nederlag i Ec-kcrufördefjorden, hvartill han likväl
icke hade någon skuld. I juli 1850 ställdes E. ånyo
i spetsen för hären och anförde densamma med heder
i slaget vid Istcd (25 juli). Efter kriget blef
han kommenderande general först i Slesvig och 1852
i Holstein, men måste 1857 till följd af sjuklighet
draga sig tillbaka. 1858 beviljades honom en dotation
af 30,000 kr. K. begrofs på Flensborgs kyrkogård,
sida vid sida med dem, som stupat vid Isted. 1-2. O
A. ö. 3. E. Ebg.
Krogh-Tonning [kråg-], Knud Karl, norsk teologisk
författare, f. 31 dec. 1842, d. 19 febr. 1911,
vardt cand. teol. 1867, beklädde flera prästerliga
befattningar och var sist kyrkoherde i Gamle Åkers
församling (1886-1900). K. utöfvade ett omfattande
och högst betydande dogmatiskt författarskap,
som inleddes med Den christelige troeslcere i dens
grundtrak (1870; 5:e uppl. 1893) och hvars hufvudverk
är Den christelige dogmatik (4 bd, 1885 -94), det
första norska arbetet af detta slag. I "Theologisk
tidsskrift" var han en flitig medarbetare och erhöll
1883 teol. doktorsgraden för afh. Om den ocldsle
kirkelige apologi överfor det grcrsk-romerske
hedenskabs tcenkning. K:s åskådning fjärmades
under 1890-talet alltmer från den lutherska läran
(se Die gnadenlehre und (lie slille reformation,
1894), och han öfvergick 1899 till katolicismen. Af
själfbiografiskt innehåll är hans arbete En
kon-verlils erindriuger (1906); af hans sista verk är
flertalet på tyska; Hugo Grotius und die religiösen
bcwegungen (1904), Der letzte scholastiker (s. å.),
Katholisches christentum (1906), Essays (s. å.),
Die hcilige töirgitta von Schweden (1907) m. fl.
Krogius, Frans Al i Bruno, finsk kirurg, f. 7
nov. 1864 i Helsingfors, blef student 1881, filos.
kandidat 1883, med. kandidat 1885, med. licentiat
1889 samt med. och kirurgie doktor 1892, sedan han
s. å. utgifvit en afh. Recherches bactcriologiques
sur Vinfection urinaire. Han förordnadcs 1893
till docent i kirurgi och utnämndes 1901 till
professor i kirurgisk klinik vid universitetet i
Helsingfors. I ett stort antal större och mindre
afhandlingar har K. behandlat kirurgiska spörsmål,
bland dem med förkärlek blindtarmsinflammationens
och bukhinne-inflammationens kirurgiska behandling:
Vber die vom processus vermiformis ausgehende diffuse
eitrige peri~ tonitis und ihre chirurgische behandlung
(1901), Vber die fruhoperalion bei akuter appendicitis
(1905)
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
