Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Krogk ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1495
Kroisos-Krok
1496
ett motivs geografiska utbredning och vandring och
huru det därunder utvecklats. Han har påvisat en
mängd lån, särskildt västerifrån; i motsats till
A. Ahlqvist förfäktar han Kalevalas öfvervägande
väst-finska ursprung. Den finska mytologien
afhandlade K. i ett arbete om finska folkstammens
hedniska gudsdyrkan (utg. 1894 af sonen Kaarle K.). -
2. Kaarle Leopold K., den föregåendes son, finsk
folkbrist, f. 10 maj 1863 i Helsingfors, student 1880,
filos. licentiat och docent i finsk och jämförande
folkdiktsforskning 1888, e. o. professor 1898 och
ord. professor 1908 i samma ämne vid Helsingfors’
universitet. K. har fortsatt sin faders verksamhet
på den finska folklorens område och utgifvit i tryck
flera af denne påbörjade arbeten (se ofvan). Han är
ledaren af Finska litteratursällskapets arbete på
insamlande af folklore. K:s forskningar ha riktats
företrädesvis på folksagorna. Han har utgifvit finska
djur- och kungasagor (i Finska litt. sällsk. samling
"Suomalaisia kansansatuja"). Hans licen-tiatafhandling
Tntkimiiksia suomalaisten kansansatu-jen alalta
(Forskningar på de finska folksagornas område)
berörde äfven de finska sagomotivens sammanhang med
andra folks sagor. På Kalevalaforsknin-gens område ha
K:s - och faderns - studier gjort epok. Hans stora
verk Kalevalan runojen historia (Kalevalasångernas
historia, 1903-10) omfattar myterna om Sampo,
Ilmarinen, Väinämöinen, Lemmin-käinen, Kullervo och
Sampsa Pellervoinen samt en allmän öfvcrsikt. Dessutom
har~ K. i-Frnsk-ugriska sällskapets journal, hvars
ene redaktör han från dess begynnelse varit, nedlagt
rika resultat af sina forskningar. K. har upptagit
sin faders metod och med framgång tillämpat den på
äfven andra områden af folkloren. Särskildt har han
påvisat många finska folkloremotivs nära samband med
skandinaviska och västeuropeiska motiv, hos hvilka han
ofta sökt de finska motivens ursprung. - 3. 11 m a r i
Henrik Reinhold K., den föregåendes broder, musiker,
f. 8 nov. 1867, filos. doktor och docent sedan
1900 i musikens historia och teori vid Helsingfors’
universitet. K. har utgifvit några kompositioner och
sammelverket Suomen kansan sävelmiä (Finska folkets
melodier). Hans specialitet är kyrkomusik. 1-3. T. C.
KröTsos. Se Kresus.
Kroja 1. Kruja (turk. Akhisar, "hvita
borgen"), stad i turkiska vilajetet Skutari,
37 km. n. ö. om Durazzo. Omkr. 6,000 albancsiska
inv. (muhammedaner). På en klippa i staden ligger ett
af murar och torn omgifvet fäste, som sedan 1443 var
Kastnotas (Skandcrbegs) residens och vapenplats. (J-
F. N.)
Krok, ett af de äldsta och allmännast brukade
fiskredskapen, består af en längre arm (skaftet) och
en bågformigt krökt kortare, som ändar i den med en
eller flera hullingar försedda spetsen. Upptill slutar
skaftet flatslaget eller med en ögla, till fäste för
tafsen. I äldsta tider förfärdigades fiskkrokarna af
ben (fynd af benkrokar ha gjorts ända från stenåldern,
se fig. l, och de öfverensstämma till formen ganska
nära med nutida fiskkrokar, fig. 2 o. 3), sedermera
mest af järn (som handsmidda blefvo de då rätt dyra)
och numera vanligen af förtennt eller blåanlupet
stål (i vissa fall mässing), hvilken prisbilliga
fabrikstillverkning har i sin mån möjliggjort fiskets
betydande utveckling. På kroken sättes agn 1. bete,
och flötet (se d. o.), där sådant begagnas, hindrar
kroken att sjunka längre ned än till önskadt
djup. För sportfiske (af lax, laxöring 1. forell och
harr) nyttjas s. k. flugkrokar ("flugor"; fig. 4), som
Fig. 1. Fiskkrok Fig. 2. Krok med
Fig. 3. Krok med
af ben från sten- flatslagen skaft-
skaftögla,
åldern. (Väster- ända.
götland.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
