1495 Kroisos-Krok 1496 ett motivs geografiska utbredning och vandring och huru det därunder utvecklats. Han har påvisat en mängd lån, särskildt västerifrån; i motsats till A. Ahlqvist förfäktar han Kalevalas öfvervägande väst-finska ursprung. Den finska mytologien afhandlade K. i ett arbete om finska folkstammens hedniska gudsdyrkan (utg. 1894 af sonen Kaarle K.). - 2. Kaarle Leopold K., den föregåendes son, finsk folkbrist, f. 10 maj 1863 i Helsingfors, student 1880, filos. licentiat och docent i finsk och jämförande folkdiktsforskning 1888, e. o. professor 1898 och ord. professor 1908 i samma ämne vid Helsingfors' universitet. K. har fortsatt sin faders verksamhet på den finska folklorens område och utgifvit i tryck flera af denne påbörjade arbeten (se ofvan). Han är ledaren af Finska litteratursällskapets arbete på insamlande af folklore. K:s forskningar ha riktats företrädesvis på folksagorna. Han har utgifvit finska djur- och kungasagor (i Finska litt. sällsk. samling "Suomalaisia kansansatuja"). Hans licen-tiatafhandling Tntkimiiksia suomalaisten kansansatu-jen alalta (Forskningar på de finska folksagornas område) berörde äfven de finska sagomotivens sammanhang med andra folks sagor. På Kalevalaforsknin-gens område ha K:s - och faderns - studier gjort epok. Hans stora verk Kalevalan runojen historia (Kalevalasångernas historia, 1903-10) omfattar myterna om Sampo, Ilmarinen, Väinämöinen, Lemmin-käinen, Kullervo och Sampsa Pellervoinen samt en allmän öfvcrsikt. Dessutom har~ K. i-Frnsk-ugriska sällskapets journal, hvars ene redaktör han från dess begynnelse varit, nedlagt rika resultat af sina forskningar. K. har upptagit sin faders metod och med framgång tillämpat den på äfven andra områden af folkloren. Särskildt har han påvisat många finska folkloremotivs nära samband med skandinaviska och västeuropeiska motiv, hos hvilka han ofta sökt de finska motivens ursprung. - 3. 11 m a r i Henrik Reinhold K., den föregåendes broder, musiker, f. 8 nov. 1867, filos. doktor och docent sedan 1900 i musikens historia och teori vid Helsingfors' universitet. K. har utgifvit några kompositioner och sammelverket Suomen kansan sävelmiä (Finska folkets melodier). Hans specialitet är kyrkomusik. 1-3. T. C. KröTsos. Se Kresus. Kroja 1. Kruja (turk. Akhisar, "hvita borgen"), stad i turkiska vilajetet Skutari, 37 km. n. ö. om Durazzo. Omkr. 6,000 albancsiska inv. (muhammedaner). På en klippa i staden ligger ett af murar och torn omgifvet fäste, som sedan 1443 var Kastnotas (Skandcrbegs) residens och vapenplats. (J- F. N.) Krok, ett af de äldsta och allmännast brukade fiskredskapen, består af en längre arm (skaftet) och en bågformigt krökt kortare, som ändar i den med en eller flera hullingar försedda spetsen. Upptill slutar skaftet flatslaget eller med en ögla, till fäste för tafsen. I äldsta tider förfärdigades fiskkrokarna af ben (fynd af benkrokar ha gjorts ända från stenåldern, se fig. l, och de öfverensstämma till formen ganska nära med nutida fiskkrokar, fig. 2 o. 3), sedermera mest af järn (som handsmidda blefvo de då rätt dyra) och numera vanligen af förtennt eller blåanlupet stål (i vissa fall mässing), hvilken prisbilliga fabrikstillverkning har i sin mån möjliggjort fiskets betydande utveckling. På kroken sättes agn 1. bete, och flötet (se d. o.), där sådant begagnas, hindrar kroken att sjunka längre ned än till önskadt djup. För sportfiske (af lax, laxöring 1. forell och harr) nyttjas s. k. flugkrokar ("flugor"; fig. 4), som Fig. 1. Fiskkrok Fig. 2. Krok med Fig. 3. Krok med af ben från sten- flatslagen skaft- skaftögla, åldern. (Väster- ända. götland.) * genom vidfästa fjädrar o. d. förete likhet med vissa insekter. Om krokredskap af olika slag se Fiskredskap (jfr äfven Drag). Fig. 4. Dubbel forell-"fluga". Krok. 1. Johan Peter K., satirisk skriftställare, f. 25 mars 1791 i Bohuslän, d. 9 nov. 1868 i Uddevalla, först grosshandlare i Stockholm, därefter litteratör och slutligen anlitad sakförare på västkusten, utgaf 1827-28 tidningen "Skämt och allvar på vers och prosa", hvilken indrogs 1828, ett Komiskt lexikon (2 bd, 1830-34), Maxel (1830; parodi på Tegnérs "Axel"), Poetisk mosaik (s. å.) m. m. 2. Torgny OssianBolivar Napoleon K., den föregåendes son, botanist, floraförfattare, f. 30 mars 1834 i Uddevalla, blef student i Uppsala 1852 och var adjunkt vid Maria skola och dess fortsättning Högre allmänna läroverket å Södermalm i Stockholm 1863-98, tillika lärare i botanik och zoologi vid Högre lärarinneseminarium 1866-74. K. var led. af matcmatisk-naturveten-skapliga kommissionen 1869. K. har utarbetat 12 :e uppl. af Hartmans handbok i Skandinaviens flora (h. l, 1889, ej fortsatt) och tills, med S. Almquist (se Almquist 6) Svensk flora för skolor I. Fanerogamer (1883; 12 e uppl. 1910), II. Kryptogamer (3:e uppl. 1907) och under en lång följd af år sammanställt den svenska botaniska litteraturen ("Botaniska notiser" 1859-1906), Af hans öfriga skrifter märkas Anteckningar till en monografi öfver växtfam. Valerianece. I. Valerianella (1864), Bidrag till kännedomen om algfloran i inre Östersjön och Bottniska viken (1869) och Tvänne i Finnmarken återfunna fanerogamer (1899), m. fl. K. har ock för Nordisk familjebok reviderat och författat biografier öfver botanister. 1910 öfverlämnade K. som Ord, som saknas under K, torde sökas under C.